Miljonprogrammet blev lösningen på en aldrig tidigare skådad brist på bostäder och målet var att bygga så många bostäder som möjligt så snabbt som möjligt och till lägsta möjliga kostnad. Vid den tidpunkten var det svårt att sätta sig in i hur samhället skulle förändras på ett halvsekel. När integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) pratar om miljonprogramsområden av i dag beskriver hon väl avskilda öar med strukturella och mentala murar som förstärker segregationen. – Stadsplanerare och integrerare möts aldrig. Vid planeringen tas ingen hänsyn till sociala kostnader. Det som byggdes billigt och enhetligt kostar nu inte bara enor-ma summor i nödvändiga renoveringsarbeten utan medför också stora sociala kostnader, sade Nyamko Sabuni vid ett seminarium under Almedalsveckan. Generellt sett saknas ett helhetsgrepp för miljonprogrammets bostadsområden. – Miljonprogrammet behövdes och stommen är god, även om det finns mycket att göra arkitektoniskt. Det vi måste göra är att se mellan husen. Det räcker inte med en upprustning av kåkarna. Vi måste skapa möjligheter till utveckling, utbildning och jobb och inte minst se på kommunikationerna, sade Anders Lago, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje (S). Panelen var helt enig om att det finns ett rejält uppdämt behov av upprustning. Alla var egentligen också eniga om att notan borde tas om hand av någon annan. Anders Lago menade bland annat att ett rot-avdrag skulle innebära en mycket stor hjälp. – Det är orättvist med nuvarande system där det bara är ägare av bostadsrätter och villor som får göra rot-avdrag. Det borde vara samma regler för hyresrätter. Nyamko Sabuni delade inte alls den uppfattningen, utan hävdade att en upprustning är fastighetsägarens ansvar. – De tjänar pengar på hyresgästerna. Det är deras ansvar att avsätta pengar till underhåll. Däremot skulle staten kunna gå in med bankgarantier och stimulansbidrag. Kristina Alvendal (M) är stadsbyggnads- och fastighetsborgarråd i Stockholm, och ansåg att staten redan betalat tillräckligt. – De flesta områden ägs av kommunala bolag. Det är deras sak att underhålla sina bostäder. Anders Lago påpekade att om man lägger ansvaret på kommunerna omöjliggörs praktiskt taget en nödvändig upprustning i stora delar av Sverige utanför storstäderna. – Modellen kan kanske fungera där det finns ett tryck efter bostäder. I många kommuner saknas det trycket, vilket ger så låga hyresnivåer att det inte ger utrymme för någon upprustning.