Kerstin Jansson ger ett friskt och sportigt intryck när hon tar emot efter två veckor på vd-stolen. Ovanpå det ett par pigga, grönbruna ögon och intrycket blir sammantaget en mycket yngre person än en 60-åring. Men att sporta visar sig inte vara hennes grej fastän hon går stavgång emellanåt. Nej, hennes passion är körsång. Att sjunga i kör och leda ett företag, har det likheter? – Oh ja, i kören måste man ta i och får inte vara för blyg utan måste vara framåt. Det gäller att lyssna på alla andra stämmor och det är viktigt att sjunga lagom mycket. Man måste kompa och se till att melodistämman fungerar, säger Kerstin Jansson. En alt ljuder i bakgrunden. – Men man kan säga att vi ser till att lyfta fram sopranen och den vackra röst sopranen har, så visst kan man dra paralleller mellan altens körsång och att leda Styrud. Den brummande alten för hon vidare till det dagliga slitet med Styrud för de glänsande soloprestationerna är inte hennes. – Jag har inte specialistkompetens när det gäller Styruds borriggar utan arbetar med oerhört kompetent personal. Styrud har skickliga ansvariga för sina olika affärsområden och dotterbolag, som arbetar självständigt på ett tillfredsställande sätt. – Jag behöver som vd inte gripa in och lösa svåra problem. Likt körsången gäller det på Styrud att få företaget att sjunga unisont, det vill säga gå mot samma mål. Det är så hon ser sin primära roll. – Vi ska ha samma värderingar och en gemensam företagskultur som kan gå igen i alla bolag, säger Kerstin Jansson. En alt är den lägsta damstämman i en kör. I gammal musik sjöngs altstämman ofta av män som blandade falsett med bröströst, så kallade kontratenorer. Men Kerstin Jansson är mer än en kontratenor. När den tidigare ekonomichefen för Styrud tillträdde som vd fick hon en roll som enbart män brukar ha på ett borrföretag. – Självklart kommer jag väcka uppmärksamhet som kvinnlig vd i branschen. De tunga branscherna har alltid legat mig nära, säger Kerstin Jansson. En utvärdering av två veckor som vd? – Jag trivs fantastiskt bra och kom prestigelöst rakt in i företaget. Man hjälper varandra över gränserna och det betyder mycket för att det ska klaffa, säger Kerstin Jansson. Fram till nu har hon jobbat med det mer typiskt kvinnliga område som ekonomi och personal utgör. Men företagen har haft typiskt manlig profil: ekonomichef på tillverkaren av plastemballage, Emballator, och administrativ chef för exportföretaget värmeväxlartillverkaren Tranter AB. – Min bakgrund gör att jag känner mig hemma med produktion och det har jag nytta av på Styrud. Privatägd industri men den offentliga sektorn är den senaste erfarenheten. Närmast innan Styrud var Kerstin Jansson fem år på sjukhuset Näl i Trollhättan. Mer jämställt inom den offentliga sektorn? – Man kan tro att det råder mer jämställdhet men så är det inte. Många kvinnor arbetar här, men i ledningen sitter ändå nästan uteslutande män. Det känns helt fel eftersom så många kvinnor arbetar inom branschen. Annat är det på Styrud. Här är kvinnorna lätträknade: En, två, tre, fyra, fem, sex, sju av 160 anställda inom koncernen. En enda kvinnlig operatör finns i produktionen på Styrud i Göteborg. Resten återfinns inom ekonomi, personal, marknad och numera ledning. – Jag kände mig väldigt välkomnad när jag kom till Styrud och som jag uppfattat det är det inte något motstånd mot kvinnor. Kerstin Jansson handplockades till företaget av Håkan Marby, en av Styruds tre ägare. Han var hennes chef på Emballator. Kerstin Jansson hade bara arbetat knappt två år på Styrud när vdn Christer Renkel talade om att han skulle sluta och ville hon bli hans ersättare? – Christer Renkel är en bra vd och jag blev bestört att han skulle sluta. Samtidigt fick jag nu möjlighet att prova det sista steget i företagsledningsjobb, det som jag varit med om så länge, säger Kerstin Jansson. I nästa stund utbrister hon: – Hade jag vetat att det skulle kännas så bra, hade jag strävat efter att komma i ledande position tidigare. Resan har varit lång och den startade med en tågbiljett till Stockholm från Hallstahammar. Här i Bergslagens famn med järnbruket som den dominerande näringen, växte Kerstin Jansson upp på sjuttiotalet. Den förhärskande stämningen för de unga var att flytta så snart det det bara gick. – Att flytta till Stockholm var det enda som existerade, inget annat räknades. På sjuttiotalet var det en god arbetsmarknad, i synnerhet i huvudstaden, säger Kerstin Jansson. 30 år senare har flykten till metropolen förbytts till att hemma är bäst. Hon märker av det i Vänersborg, där hon bor i dag. – Nu verkar unga vilja stanna kvar. Det är vad de säger när man talar med dem. Kerstin Jansson är utbildad civilekonom, hon började utbildningen i Stockholm och avslutade i Göteborg. Däremellan kom tre barn. – I dag kan det låta oplanerat. Men vi behövde inte oroa oss som man gör idag. Det var mer lättsinne på sjuttiotalet, skrattar hon. Trots att hon undviker strålkastarljuset genom att låta de med tekniska kompetensen synas i internationella sammanhang och exempelvis åka utomlands på mässor, vill hon inte bara altbrumma i skymundan. Hon vill också vara mer tongivande. – Jag jobbar mycket med projektledare idag men kommer framöver att jobba mer utåtriktat och med direkta kundkontakter. – Vi altar kan hålla kompet, säger Kerstin Jansson.