Olika stålslagger lämpar sig olika bra för vägbyggnad. I det projekt som Vägverket med flera genomfört i Dalarna har man använt sig av ljusbågsugnsslagg, det vill säga en produkt som bildas när man tillverkar stål av skrot i en ljusbågsugn. – 128 ton stål ger 14 ton LB-slagg, förklarar Torbjörn Jacobsson, specialist på beläggningar på Vägverkets avdelning för specialiststöd. Vid ståltillverkningen används kalksten som slaggbildare, och den höga halten kalciumoxid gör att slaggen får ett slags inbyggt vidhäftningsmedel, en fördel när materialet sedan läggs i asfalten. – Det är 70-90 procent kalciumoxid, järnoxid och kiseloxid, säger Torbjörn Jacobson. Resten består av mindre mängder metaller. – Mest kontroversiellt är sexvärt krom, som är cancerframkallande, det finns också låga halter fritt kalciumoxid (släckt kalk) och magnesiumoxid, säger Torbjörn Jacobsson. Halten krom är cirka 0,5 procent, men enligt Torbjörn Jacobson är det klarlagt att risken att ämnet sprids är mycket liten. – Man har gjort ett antal studier där man mätt lakbarheten, och de visar att det är mycket lite som lakas ur. Avnötningspartiklarna har inte heller visat sig vara farligare än de som kommer från grus och berg. När slaggen ligger i vägen kapslas den dessutom in av bitumen, och hindras på så vis att smita ut. – Man använder ju ofta bitumen som tätning på deponier, kommenterar Torbjörn Jacobson, och tillägger att slaggen klassas som inert material, och kan användas både i bundna och obundna lager bara man fått tillstånd av miljömyndigheterna. Torbjörn Jacobson påpekar att stålbolagen inte längre karaktäriserar slaggen som en rest-eller ens en biprodukt, utan som en framställd produkt. – Slaggen finns med i ballaststandarden, som industriellt framtagen ballast, kommenterar han. Det går dock inte att bara spada upp slaggen från stålverket och sedan blanda in den i asfalten. Materialet måste beredas och lagras. – Det måste krossas och siktas, sedan ska vissa metaller tas bort med hjälp av magneter, förklarar Torbjörn Jacobson. Själva krossningen kan ske i en konventionell krossanläggning, och fraktionerna man använt sig av i projektet är 0-4, 4-8 och 8-11. – I Sverige har vi dock väldigt ren slagg, som ofta redan är väldigt välsorterad, kommenterar Torbjörn Jacobson. När slaggen är krossad, siktad och sorterad ska den lagras utomhus i ett år. – Slaggen måste hydratiseras, få fukt på sig, så att kalken sväller, förklarar Torbjörn Jacobson. Låter man inte kalken svälla ut kommer det istället att ske när slaggen ligger i vägen. Efter lagringstiden är det bara att skeppa iväg materialet till en asfalteringsfabrik, och använda det som insatsmaterial i asfalttillverkningen. – Man kan använda samma asfaltverk och samma utläggningsmaskiner som när man använder naturlig ballast, säger Torbjörn Jacobson.