Det är Allklimat AB som borrar efter bergvärme åt en bostadsrättsförening, en växande marknad i klimatkrisens kölvatten. Årsta. Arbetet utförs på en bergknalle i Årsta i södra Stockholm. Men det som händer här, händer under jord. – Först blir det jordborrning ner till råberget, så man måste fodra med stålrör så inte hålet rasar ihop. Det är egentligen fodringen som är den stora grejen med borrning – det är väldigt viktigt att man svetsar ihop rören ordentligt, säger Thomas Karlsson från Borr & Sprängspecialisten, anlitad som Allklimats borrchef. Han fortsätter: – Sedan är det på med borrhammaren och börja djupborra, och så matar man på med borrör till det djup man vill ha. Varje borrör är tre meter långt och drivs neråt med ett tryck på 28 bar. När röret förvunnit helt under markytan, lossar man det från riggen och monterar på ett nytt tremetersrör. Här ska man ner till 225 meters djup och 75 rör ska alltsås matas ner ovanpå varandra. När Leveranstidningen Entreprenad hälsar på, har man redan kommit ner förbi 100-metersnivån och knappast något hörs av själva borrandet långt där nere i djupet. Det är bara maskinen, en Comacchio MC 450, som ger ifrån sig ett dovt, entonigt morrande. Borrkaxet drivs upp ur hålet av en tryckluftskompressor med130 bars tryck, och leds med vatten till en uppsamlingscontainer en bit bort. Vad behöver man tänka på vid ett sådant här jobb? – Det brukar inte bli några komplikationer, men det gör ju en jäkla skillnad vilken bergart man har att göra med. Om man öppnar en stor vatten-åder så det börjar välla upp vatten, då är det viktigt att man byter rör fort innan det kommer upp en massa skit i borrhammaren. Men det är vanligast när man jobbar i rödberg. Här i Stockholm är det mest gråberg av god kvalitet, det är homogent med ganska lite sprickor så det är ett bra berg att borra i, säger Thomas. Allklimats vd Joakim Rooth inflikar: – Förutom på vissa ställen där det är 50 meter sand innan man når själva berget. Sådana platser har vi ju också jobbat på någon gång... – Ja, men jag åker aldrig dit igen, säger Thomas och flinar åt vad som troligen är minnet av en riktigt besvärlig borrning. – Jo, det gör du visst. Om jag får en beställning så, säger Joakim med ett skratt. Man ser till att placera hålen med tillräckligt stort mellanrum, för att de inte ska "stjäla" energi från varandra. När man borrat ner till önskat djup, installerar man ett slutet system av kollektorslangar. Där cirkulerar en blandning av bioetanol och vatten, och tar upp värme från berget med hjälp av det omgivande grundvattnet. Kollektorslangarna är gjorda av plast med god värmeledningsförmåga. – Förr var det vanligt med kopparrör. Då kunde man använda kortare borrhål, cirka 60 meter djupa, eftersom köldmedlet suger åt sig värme bättre när man använder koppar, berättar Joakim och fortsätter: – Men det var problem med att olja från kompressorn gick ner och lade sig i botten av hålet, och fylldes på tills alltihop slog upp igen. Då fick man lägga 20 000 kronor på en ny kompressor. Vätskan i kollektorslingan värms till cirka fyra plusgrader, och drivs därefter upp till värmepumpen – här hos bostadsrättsföreningen i Årsta ska Allklimat installera tre Carrier-pumpar på 55 kilowatt vardera. Ett köldmedel med låg kokpunkt förångas när det kommer i kontakt med värmen från kollektorslangarna, och passerar därefter kompressorn. Kompressorn höjer trycket, och därmed även temperaturen, som stiger till mellan 50 och 60 grader. Via ytterligare ett slutet system överförs värmeenergin till det vatten som används för uppvärmning av inomhusluften. Borrhålen "återladdas" naturligt under sommaren, och det svenska grundvattnet håller en relativt konstant temperatur på sex till åtta grader året om. För att värma den aktuella fastigheten i Årsta skulle man ha behövt borra 21 hål – om man bara använt värme från grundvattnet. Men eftersom husets frånluft samlas upp i ett batteri på vinden och leds ned till värmepumpen, räcker det med sex hål. – Vi hämtar upp cirka tre graders värme därifrån. Det är energi som annars går rakt ut i luften, säger Joakim. Den elektricitet som går åt till att driva värmepumparna uppgår i regel till omkring 25 procent av den energi man får ut i form av värmeenergi. Man kan alltså säga att en del inmatad energi ger fyra delar utvunnen energi. Den gamla fjärrvärmeanläggningen står kvar i husets källare. – Den sparas för att ge en spetsfunktion på ungefär 5 procent, som kan behövas någon gång när det blir en riktig köldknäpp, säger Joakim. Allklimat har existerat som eget bolag i ganska precis fem år. – Det började med att jag och Måns Sjöstedt, min dåvarande kollega på Carl Lamms avdelning för inomhusklimat, köpte loss avdelningen och bildade eget bolag. Måns gick senare tillbaka till Carl Lamm där han nu är vd, men jag har fortsatt. Jag har jobbat med bergvärme hela mitt yrkesliv egentligen, berättar Joakim. Tidigare jobbade man mest med egnahem, eftersom det i Stockholm huvudsakligen varit villaägare som lockats av bergvärmen. Men för ungefär ett och ett halvt år sedan började Allklimat inrikta sig på större fastigheter – och marknaden verkar lovande. Bolaget har precis påbörjat ett nytt uppdrag på Norrmalm, som omfattar 16 borrhål till 300 meters djup och är det största bergvärmeprojekt som genomförts i Stockholms innerstad. Även denna gång är det en bostadsrättsförening som står som beställare, och intresset för bergvärme har ökat. Förra året beviljade Stockholms stads miljöförvaltning 91 bergvärmeinstallationer till "större anläggningar", vilket inkluderar både kontorsfastigheter och flerbostadshus. Även om jämförelsesiffror med tidigare år saknas, räknar handläggaren Marianne Kängström med fler installationer i år. – Vi har definitivt uppfattningen att det ökar. Vi har fått fler tillståndsansökningar, och det är också den bild vi får av entreprenörerna, säger hon. Per Åberg, seniorkonsult och säljare på Allklimat, har 30 års erfarenhet av fastighetsbranschen. Han formulerar sig mera eftertryckligt när han beskriver bostadsrättsföreningarnas nyväckta intresse för bergvärme: – Det är en explosion som pågår, och det är inte särskilt konstigt. Uppvärmningen är den största enskilda driftskostnaden för en fastighet, jag skulle beräkna att den säkert står för uppåt 60 procent av driftskostnaderna, och där kan man göra enorma besparingar. Där bör man spara 50 till 60 procent jämfört med fjärrvärmen, och 70 till 75 procent jämfört med oljan, säger han. Hos hyresvärdarna är intresset för bergvärme betydligt svalare, enligt Allklimats erfarenhet. – Har du ett fastighetsbolag betalar du vad värmen kostar, och sedan höjer du hyran i stället. Det blir hyresgästerna som betalar, säger Per. Man kommer dock inte ifrån att initialkostnaden för bergvärme är kännbar – anläggningen i Årsta, till exempel, kostar bostadsrättsföreningen ungefär tre miljoner kronor. – Det är en ganska stor investering för en bostadsrättsförening, så insäljningsprocessen kan bli lång. Återbetalningstiden är åtta till tio år, men utan tvekan börjar det ticka in vinst från första dagen, säger Per. Allklimats medarbetare framhåller också bergvärmens miljöaspekter. – Det är ju ett energislag där du tar vara på naturens energi. Det är mycket renare än fjärrvärme enligt min mening, även om det finns skilda åsikter i frågan. Och vi måste ju få ner klimathotet, säger Joakim.