Några tidiga avhopp - däribland de nordiska jättarna Atlas Copco, Sandvik och Metso samt det franska flaggskeppet Manitou - skakade om en del, men i slutet av veckan sken mässgeneralen Maryvonne Lanoë ikapp med den sol som bidrog till att skapa feststämning bland de 1 450 utställarna. Hon konstaterade mycket belåtet att tidigare rekord vad gäller yta och utställarantal slagits och att åtskilliga utställare rapporterat om värdefulla tillskott i orderböckerna under mässdagarna. Detta trots att det var ovanligt glest med besökare. Men när besökarna är de rätta och har tillräckligt med jobb och muskler för att vilja förnya sin maskinpark pekar utställarnas mungipor uppåt. Samtidigt blir stämningen bättre när den värsta trängseln uteblir. Det gäller inte bara på mässområdet, utan inte minst på de kollektiva transportmedel som oftast ser till att kommunikationen mellan flygplats, mässa och stadscentrum flyter. Visserligen pratade fransmännen en del om en utlyst strejk bland tåg- och tunnelbanepersonal, men visa av tidigare mycket skarpa protester från främst utställarna vågade man inte röra den tåglinje som servar mässområdet. För besökarna fanns massor att titta på, även om de riktigt stora nyheterna mest lyste med sin frånvaro. I dagens vikande konjunktur har stora lager byggts upp och därmed minskar intresset av att släppa fram nya maskiner. Med stor säkerhet lär det dock dyka upp åtskilliga innovationer inom en inte allt för avlägsen framtid. Många tillverkare lovar att de nu använder lågkonjunkturen till att intensifiera utvecklingen av kommande maskingenerationer. Inte minst är målet att hitta mindre miljöbelastande lösningar. I många montrar talades om hybridteknik, men framtiden tycks synnerligen oklar. Den som exempelvis förväntat sig att se Komatsus färdiga hybridgrävare blev besviken. Enligt företagets Europachef Akira Sugiki såldes 30 enheter i Japan under förra året. Målet för i år är 700, vilket bland annat ska uppnås efter introduktion i Kina som, något förvånande, blir den andra marknad där hybriden lanseras. Däremot finns inga planer på lansering i Europa eftersom maskinen i en del andra avseenden inte klarar de europeiska kraven. Intermat blev även i år en värdefull samlingsplats för branschen, en smältdegel där användare och tillverkare i vanlig ordning kunde utbyta erfarenheter, till ömsesidig båtnad. En skillnad mot senare års maskinmässor var också att mycket lull-lull skalats bort från montrarna, vilket satte mer fokus på de maskiner som visades. I rådande konjunktur kändes Intermat som en rejäl injektionsspruta. Med stor säkerhet kommer vi att möta ungefär samma tro på framtiden när Maskinexpo slår upp portarna om en vecka. I skrivande stund har fjolårets rekord med 480 utställare slagits med råge. Det ska mycket till för att drömgränsen 500 inte ska passeras. Att ha framgång är att träffa rätt människor på de rätta bjudningarna och vid rätt tidpunkt. Intermat är över. Nu väntar Maskinexpo.