Under högkonjunkturen satsade man på fler utbildningsplatser på gymnasieskolans bygglinje, och i dag går nästan 17 000 elever på byggymnasium i Sverige. Men sedan vände konjunkturen och det blev allt svårare att hitta lärlingsplatser. Fler än 800 lärlingar har redan varslats om uppsägning, och fler lär det bli om BI:s konjunkturprognoser besannas. Mats Åkerlind, förhandlingschef och vice vd på BI, är "ganska ordentligt oroad" över återväxten i bygg- och anläggningsbranschen – särskilt som vi står inför ett generationsskifte med stora pensionsavgångar inom de närmaste fem åren. – Vi har flera gånger tidigare upplevt konjunktursvängningar där hela generationer av unga medarbetare tvingats lämna branschen – för att sedan inte komma tillbaka. Det ser likadant ut i dag, säger han. Byggnads agerande är en delorsak till problemet, enligt Mats Åkerlind. – På fackligt håll har man en oerhört rigid inställning till "sist in, först ut"-principen. Den ska följas till punkt och pricka, och det omöjliggör för företagen att skydda ungdomarna. Byggettans ordförande Johan Lindholm kallar detta för "struntprat". – Vi har en grundläggande, ej i avtal fastskriven, princip om att det bör finnas en lärling på fem anställda. Alla stora företag följer den principen men vår erfarenhet är att det finns medlemsföretag i BI med en lärling på 30 yrkesarbetare. De är skyldiga att ta ett större ansvar, säger han. Enligt Mats Åkerlind tar bolagen ansvar för sina lärlingar så långt deras handlingsutrymme tillåter. – Byggbranschens arbetssätt med lärlingssystem skapar starka band mellan företagen och deras medarbetare. Jag tror att de flesta företag anstränger sig för att hitta olika sätt att övervintra, att behålla både lärlingar och yrkesarbetare tills konjunkturen vänder – om man bara ser något ljus i tunneln. Sveriges Byggindustrier kan tänka sig flera alternativa vägar för att behålla ungdomarna i branschen och göra det möjligt för byggeleverna att få sina yrkesbevis trots lågkonjunkturen. – Exempelvis förhandla fram lösningar där man kunde erbjuda äldre medarbetare någon form av förtidspension, som inte blir alltför dyr för företagen, säger Mats Åkerlind. På den punkten är Johan Lindholm helt ense med Mats Åkerlind. – Det borde finnas möjlighet till avtalspension med extra tillskott från företagen. Kanske en avtrappning i form av fyradagarsvecka för personer över 60 år samtidigt som företaget betalar full pensionskompensation. Andra lösningar kan också växa fram om vi för en nära dialog med äldre anställda medlemmar, säger han. Johan Lindholm tycker också att regeringen borde gå in med arbetsmarknadspolitiskt stöd till bland annat kompetensutveckling och omställningsstöd till anpassad utbildning. – Man borde göra utbildningsfrågan till en fredad zon. Branschen behöver utbildad personal, och vi borde skapa en skola som parterna tar mer ansvar för vad gäller innehåll, yrkeskrav och teoretiska krav.