Strax före klockan tre på eftermiddagen den elfte september förra året – på dagen sju år efter terroristattacken mot World Trade Center i New York – började det brinna i en lastbil som fraktades på tåg från England till Frankrike under Engelska kanalen. Elden spreds vidare till andra fordon på tåget som tvingades stanna ungefär elva kilometer från den franska tunnelmynningen. De 32 personer som fanns ombord på tåget evakuerades samtidigt som temperaturen i tunneln hastigt steg. Extrema temperaturer upp mot 1 000 grader orsakade stora skador på tunnelrörets yta innan elden kunde släckas efter sexton timmar. Elden bröt ut i den cirka 50 km långa nordliga tunneln med en diameter på 7,6 meter. Sammantaget skadades ungefär 600 meter av tunneln så allvarligt att delar av betongen måste bytas ut. Uppdraget att renovera tunneln togs hem av ett konsortium bestående av Freyssinet, Eurovia Travaux Ferroviaries och Vinci Energies. Freyssinet fick ansvaret för anläggningsdelen som bland annat innefattade att all skadad betong skulle bilas bort med vatten. Den uppgiften lades i sin tur ut till Philip Lasserat som specialiserat sig på vattenbilning och industrisaneringar. Valet av vattenbilning kom inte överraskande för svenska Conjet som ser stora fördelar med metoden jämfört med exempelvis användning av hydraulhammare. Arbetsmiljömässigt kan föraren stå på betryggande avstånd och manövrera utrustningen med fjärrkontroll. Dessutom är belastning av såväl buller och vibrationer som damm betydligt mindre påtaglig. Vattenbilning tar bara bort den skadade betongen. Den friska betongen lämnas kvar, inga nya mikrosprickor bildas samtidigt som armeringen lämnas intakt. Den bearbetade betongytan blir dessutom uppruggad och därmed lämplig för vidhäftning av ny betong. För själva vattenbilningen spelade det Rotterdambaserade uthyrningsföretaget Doornbos Equipment stor roll. Företaget hyrde ut fyra vattenbilningsrobotar med förare och en projektledare. Valet föll på fyra maskiner från Conjet, två 364 och två 322 med assistans av högtryckspumpar på 350 och 400 kW som jobbade med ett flöde på upp till 240 liter i minuten och ett tryck på upp till 1 000 bar. Pumparna trycker fram vattnet till en så kallad vattenlans som rör sig fram och tillbaka längs en matarbalk som sitter längst ut på robotens hydraularm. Längst fram på lansen finns det munstycke som skapar själva jetstrålen som kan vinklas på olika sätt för att exempelvis komma åt skadad betong under armeringen. De maskiner som användes skräddarsyddes för uppdraget genom att Conjet ersatte de vanligtvis raka matarbalkarna med bananformade varianter som anpassades efter tunnelrörets kurva. Maskinerna kördes dygnet runt för att begränsa den tid som tunnelröret var stängt för trafik. Vanligtvis är ett arbetsskift åtta timmar långt, men här blev skiften tio timmar på grund av mycket tuffa säkerhetskrav. – Vi tvingades komplettera varje skift med en extra timme både i början och slutet för att personalen skulle kunna ta sig igenom de mycket noggranna säkerhetskontrollerna, berättar Doornbos projektchef Uwe Clausen. – Vi tog bort den skadade C45-betongen från väggar och tak till ett djup på ungefär 30 mm med en genomsnittstakt på 650 kvadratmeter per dag. Totalt handlade det om ungefär 9 500 kvadratmeter, inkluderat de 350 kvadratmeter rakt över elden där skadorna var som störst, säger Uwe Clausen. Efter hand ersattes skadad armering och ny betong sattes på plats. Knappt fem månader efter branden kunde trafiken öppnas på nytt efter reparationsarbeten som, enligt uppgift, landade på en totalkostnad motsvarande en bra bit över 600 miljoner kronor.