I likhet med tidigare socialdemokratiska regeringar väljer Alliansen nu att försöka mildra symptomen i stället för att sätta in ett botemedel mot själva problemet. Några extra miljarder till arbetslösa är definitivt värdefulla för de som därmed kan få en rimlig chans till värdefull sysselsättning. Tyvärr blir inte verkligheten vackrare av att arbetslösheten döljs bakom statistik. Det blev den inte på sossarnas tid, och det blir den inte nu heller. Bidragen är dock förhoppningsvis välmenta och inte en ren spekulation i att den sittande regeringen nu genom att agera med en utpräglat S-märkt aktion räknar med att ta ifrån oppositionen ett av dess starkaste trumfkort inför den kommande valrörelsen. Att en frustrerad Thomas Östros närmast verkar panikslagen över att känna sig tvingad att kritisera regeringens, i varje fall tillfälligtvis, kraftigt S-influerade politik är inte heller något att förundras över. Det enda han kan göra är att svara med samma sak fast mycket mer och krydda med skattehöjningar. Något att vinna val med? Knappast troligt. Tvärtom får de närmast vansinniga överbuden regeringen att verka synnerligen försiktig och ansvarstagande. Det som tyvärr saknas i vårbudgeten är aktiva åtgärder som försöker komma åt roten till det onda. Det må vara tjatigt, men ökade satsningar för att bygga bort det gigantiska underhållsberget vi har i såväl infrastruktur som i framför allt miljonprogrammets bostäder skulle snabbt generera sysselsättning och därmed både ökade skatteintäkter och minskade offentliga utgifter. Väl så viktigt är att förbättra möjligheterna att driva företag, för att inte tala om att vilja konsumera tjänster. Det är inget annat än ren socialdemokratisk fördelningspolitik, på (eller snarare över) gränsen till stöld att hålla fast vid dagens horribla skatteuttag vid köp av tjänster. Sett till hela kedjan får den som utför jobbet i bästa fall kanske 15 procent av det belopp det handlar om. Resten lägger finansministern beslag på. Ett effektivare sätt att förhindra sund affärsverksamhet och skapa grundförutsättningar för svartarbete finns inte. Att Alliansen inte ens i dagens finansiella kaos är beredd att tänka om på den punkten är lika obegripligt som att det inte ens nu görs något för att underlätta företagarnas situation. En regering som hyllar arbete borde i varje fall vilja veta hur många nya jobb som skapas vid en sänkning av egen- och arbetsgivaravgifterna.