Bredare stråk på tämjd mark
Förrädisk kvicklera lurar i djupet och alla de branta bergknallarna måste gnagas ner upp-ifrån när E45 och Norge/Vänerbanan breddas. Projektet är efterlängtat men ställer stora krav på anläggarna som måste ta hänsyn till allt från Norgetågen till snokarnas sömnvanor.
Arbetarna glänser i gult och orange och deras silverskimrande reflexband glittrar vackert mot de slokande åkrarna och till och med hjullastarna och grävmaskinerna lyser lite matt i aningen mer leranstrukna nyanser av gult och rött.
Det pågår helt enkelt mycket arbete längs E45, på varje bergknalle ser man borraggregat i helt vansinniga lutningar, som dödsföraktande bergs getter utför de sitt arbete utan rädsla att störta ner för stupet. Och på den mer vågräta marken står kalk- och cementmaskinerna som spön i backen och förvandlar den vanskliga göteborgsleran till ett tryggt och stadigt underlag.
Förutom hjullastare, lastbilar och band- och hjulburna grävare, hittar man mobila krossanläggningar, pålmaskiner och borriggar av olika slag.
– Det är mycket på gång, säger Jesper Mårtensson, miljökoordinator på Banaväg i Väst. Både E45 och järnvägen ska breddas och projektet är efterlängtat, både av ortsborna och av samhället i stort. Den gamla Norge/Vänerbanan ska bli dubbelspårig och få spår som dimensioneras för 250 km/h, och den bitvis mycket olycksdrabbade och smala E45 ska få fyra körfält. Totalt handlar det om drygt sju mil helt ny väg och järnväg mellan Göteborg och Trollhättan.
– Vi ska också bygga en hel del lokal vägar, planskilda korsningar och gång- och cykelvägar, det ska bli ett totalt sett bredare transportstråk, tillägger Ida Mattsson, informatör på Banaväg i Väst.
Det är en utmaning är att bygga den nya sträckningen mitt i den befintliga. Chansen att stänga av den strida strömmen tåg på banan, som går både till Oslo och till Karlstad, är mycket begränsad.
– Vi hade ett åtta veckor långt tågstopp i somras, då passade vi på att förstärka upp marken, säger Jesper Mårtensson.
Hela projektet består av 16 deletapper, och utförs av Peab, NCC, Vägverket Produktion, Banverket Produktion och ett otal underentreprenörer till dessa. Både vägen och järnvägen byggs på ett underlag av västsvensk lera, på vissa ställen är lerlagren 100 meter djupa och man måste därför stabilisera marken med kalk-cementpelare som både ska minska risken för sättningar och dämpa vibrationerna från tågen.
Pelarna bildas genom att man blåser ner en blandning av kalk och cement i marken som sedan härdar i den fuktiga marken.
– I somras hade vi en tredjedel av landets hela flotta av KC-maskiner på plats, säger Ida Mattsson.
Och i marken är det tätt mellan kalkcementpelarna, Banaväg i Väst uppger att det bara mellan Agnesberg och Älvängen kommer att installeras drygt sex miljoner meter kalkcement pelare.
Projektet innebär en hel del ingrepp i naturen. Flera bäckar måste ledas om när vägtrummor måste flyttas för att kunna undvika erosion som kan underminera både väg- och järnvägskonstruktionen.
–Vi samarbetar med fiskeribiologisk expertis och har utformat nya vatten drag som ska beskuggas av växtlighet och ha rätt slags strömning, förklarar Jesper Mårtensson.
Den känsliga strandmiljön får sig också en törn på vissa ställen.
– Det måste vi kompensera för genom att göra strövområden och andra naturvårdande åtgärder, vi har totalt 40 miljoner avsatt för kompenserande åtgärder och har en särskild projektledare för det, säger Jesper Mårtensson.
Två områden bedömdes ha en särskilt känslig biotop, och här har man helt sonika grävt upp de raraste växterna och flyttat dem till en säkrare miljö.
– Vi har bland annat flyttat en vingvial, en luktärtsliknande blomma, som stod mitt i linjen, och vi tror att den har etablerat sig på sitt nya ställe, säger Jesper Mårtensson.
Projektet har helt fått underkasta sig naturens lagar i vissa fall.
– Vi har anpassat projektstarten efter fåglarnas häckningstider, vi har restriktioner för hur vi får arbeta i älven eftersom där finns rödlistad ål och nejonöga och många andra arter, vi kommer att göra flera faunapassager för småvilt, vi har byggt ett ormhotell och grodevakueringsrör, säger Jesper Mårtensson.
Grodornas nödutgång byggs för att förhindra att grodor som lockas till fukten i kabelbrunnarna och sedan hamnar i en uppsamlingsbrunn ska gå ett grymt öde till mötes.
– Vi bygger spiralrör som de kan kräla sig upp för, och det har visat sig att man inte hittar döda grodor i brunnarna längre, säger Jesper Mårtensson.
Ormhotellet ska hysa de snokar som vräks från sin gamla stenmur när järnvägen drar fram.
– Längst ner har vi lagt grus och en duk, ovanpå det har vi lagt stor sprängsten, så att det bildas håligheter som ormarna kan ligga i, säger Jesper Mårtensson.
De stora sprängstenarna har sedan täckts av en geotextilduk.
– Då blir det varmt och gott!
Jesper Mårtensson och de andra ormhotellbyggarna ser med spänning fram mot våren då det visar sig om anläggningen haft några gäster.
– Vi vill se att ormarna lägger sig och jäser uppe på stenarna när solen börjar värma!