När bankerna ser över sin riskexponering ligger det nära till hands att så kallade prioriterade fordringar hämtas hem. Inte helt sällan blir det på bekostnad av att företag som är både välskötta och livskraftiga tvingas i graven. I ett debattinlägg i höstas hävdade Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson att ungefär 60 000 företag sattes i konkurs under åren 1987-1993 efter ensidiga beslut från bankernas sida. Hennes bedömning är att konkurserna ledde till en kapitalförstöring som kostade samhället långt mer än finanskrisens direkta kostnader. Nu står vi där igen. Svårigheterna att få krediter, förlängda betalningstider från många kunder och ökad osäkerhet på valutamarknaderna slår hårt mot främst de mindre företagen. Situationen förenklas inte av oron för hur bankerna kommer att agera den här gången. En undersökning som gjordes av Skop under februari månad för Företagarnas räkning visar tyvärr att småföretagarna har anledning att vara oroliga. Fyra procent av före-tagen anger att de fått hela eller delar av sina krediter uppsagda. Det är så mycket som en fördubbling jämfört med december. Här noteras också att problemet är större för de mindre företagen. Över huvud taget är en vanlig uppfattning att bankerna gynnar storföretagen på bekostnad av de små. Bankerna tenderar också att skärpa kraven på sina låntagare. Sex procent av företagen har tvingats lämna större säkerhet för sina krediter och lån eller ålagts kortare amorteringsplan. Det gäller i synnerhet företag där exporten utgör en stor del av försäljningen. En tolkning är att bankerna utnyttjat sänkningarna av reporäntan till att förbättra sina marginaler. Ungefär hälften av företagen anger räntenivån som oförändrad. Inte mer än drygt vart tredje företag har fått sänkta räntenivåer under de tre senaste månaderna. Två procent av företagen har till och med drabbats av räntehöjningar. En av de mer alarmerande uppgifterna är att andelen företag som anser att det blivit svårare eller omöjligt att få nya krediter och lån ökat kraftigt. 18 procent i december har blivit hela 28 i februari. Det är illavarslande. Givetvis måste finansieringsinstituten ha rätt att säga upp lån, men i Sverige har bankerna större makt än sina motsvarigheter i andra EU-länder. Risken för, för sam hället, dyrbara restriktioner skulle förmodligen minska avsevärt om banken fick ett skadeståndsansvar om upp sägningen av lånet eller krediten vållar företaget skada. För den företagare som tvingas lägga ner sitt företag är det en ringa tröst att bankens vinst sker på bekostnad av anseende och därmed borde bokföras som förlust.