Västerås. Peabanställda, lokaltidningsfotografer och vanliga västeråsare har samlats på den snömoddiga gårdsplanen i det gamla industriområdet. De vill se när Skandinaviens längsta höjdrivare tar sig an det elva våningar höga Ångkraftverket, och de blir knappast besvikna – när 48-metersaggregatet långsamt lyfter betongsaxen mot tegelväggen liknar det något från dinosauriernas tidsålder. Den långa armen har försetts med en kamera längst ut bakom saxen, så att föraren kan se vad han gör på en monitor i hytten. Monitorn visar också i siffror hur högt upp armen befinner sig, och hur långt den sträckts ut horisontalt – avstånden är så stora att detta är svårt att bedöma med ögonmåttets hjälp. – Men annars är det som att köra en vanlig maskin, säger Martin Rasmussen, och verkar faktiskt tycka att det han gör inte är särskilt märkvärdigt – trots att han är den enda på firman som får köra giganten. Martin Rasmussens första jobb med maskinen, som fått namnet Longfront, var att riva en 40 meter hög, 120 meter lång läktare på fotbollsarenan Parken i Köpenhamn. Internutbildningen bestod i stort sett bara av att tillverk arna visade hur monitorn fungerar. – Sedan var det bara att pröva sig fram. Men det gick bra, säger Martin Rasmussen. I grunden handlar det om en Hitachi ZX 870LCH som byggts om i Holland efter NKRs ritningar. Den har fått en extra kraftig bom som kan utrustas med två olika armar. Med den "korta" armen når man till 32 meters höjd och har en räckvidd på 20 meter framåt, och kan använda verktyg på upp till nio tons vikt. Den längre armen når 48 meter högt, har en räckvidd på 26 meter framåt, och kan ta verktyg på upp till fem ton. Fullt utrustad med verktyg och den längre armen, blir maskinens totalvikt cirka 165 ton. Undervagnen med måtten 7,5 gånger 6,2 meter ger en stadig plattform för arbete med tunga redskap på hög höjd. Ännu fler siffror: den specialförstärkta förarhytten har rutor av fyra centimeter tjockt pansarglas. – När någonting faller ner från de där höjderna, då faller det hårt, kommenterar Martin Rasmussen. Ångkraftverket stod klart 1917, och är tidsenligt byggt helt i tegel. Det var ett så kallat reservkraftverk, som bara togs i bruk när vatten kraften inte räckte till, och periodvis stod elproduktionen stilla. Då utnyttjades fastigheten för tillverkning av bland annat ledningsstolpar och ställverk. Anläggningen togs ur bruk 1982 och köptes av Peab några år senare. Nu förvandlas det gamla kraftverket till simhall och äventyrsbad under namnet Kokpunkten – men den gamla industri fastigheten är skyddad som byggnadsminne. Exempelvis får fasaden inte förvanskas på något sätt, samtidigt som hela innanmätet ska bort. – Det är ett ganska speciellt jobb, mycket att tänka på. Man får vara lite försiktig, säger Martin Rasmussen. Trots sin ungdom har han jobbat som maskinförare i sju år, och har bland annat gedigen erfarenhet av rivning med 27-metersaggregat. Det föll sig naturligt eftersom han är son till NKR:s grundare Karsten Rasmussen. – Jag är född och uppvuxen i branschen kan man säga. Jag var med på min första rivning när jag var nio år gammal, berättar Martin Rasmussen. NKR skaffade Longfront för att möta den stigande efterfrågan på rivning i gamla höghus från miljonprogrammets dagar. Firmans Sverigechef Claus Berthelsen bedömer att maskinen kostade ungefär 20 miljoner svenska kronor, en investering som snabbt betalade sig. – Det kommer mer och mer höjdrivning. Sedan vi fick maskinen för ett år sedan har den varit i drift hela tiden, i Sverige, Norge och Danmark, säger han. NKR tar omkring 4 000 svenska kronor i timmen för jättens tjänster, och enligt Claus Berhelsen skulle man enkelt kunna sysselsätta en syster maskin till Longfront. – Naturligtvis räcker det inte med en. Men i dagens ekonomiska läge får vi nöja oss med den vi har. Vid transport monteras maskinen ner och transporteras i delar på fem trailers. – Jo, det kräver en hel del logistik, kommenterar Claus Berthelsen. Sedan starten för 30 år sedan har NKR utvecklats till Danmarks största rivningsföretag och är i dag en koncern med dotterbolag baserade i Oslo och skånska Hasslarp. Förutom rivning sysslar man bland annat med sanering av miljö farligt avfall och förorenad jord, samt inte minst återvinning. Företaget hanterar årligen ungefär 120 000 ton gips, 40 000 ton metall, samt 1,8 miljoner ton betong, asfalt och tegel. 2007 tilldelades man Cleantechpriset av den danska Växtfonden. Snart ska NKR också börja återvinna takpapp till asfaltsproduktion. – Vi har köpt ett gammalt socker bruk i Hasslarp och fått sex miljoner danska kronor från EU till att utveckla verksamheten. Det kan bli riktigt stort, säger Claus Berthelsen. Men huvudverksamheten är alltså rivning. Man förfogar över ett 20-tal bandgrävare upp till 60-tonsklassen, en flakvagn med lastkapaciteten 130 ton, mobil- och larvburna kranar upp till 600 ton samt en mängd hjullastare, minigrävare och rivningsrobotar. Longfronts senaste jobb bestod i att riva ett backhoppningstorn i norska Holmenkollen. Framåt senvintern är maskinen klar med Ångkraftverket och då bär det av till Stenungsund, där en gammal kemifabrik ska rivas. Martin Rasmussen följer med – det är ju bara han som får köra jätte maskinen. Hans arbete innebär alltså att han tillbringar långa perioder borta från hemmet i Danmark. – Det är en del av tjusningen med jobbet, det är spännande att komma ut i andra länder. Jag förmodar att antingen gillar man det, eller också inte.