Vid föregående undersökning var det inte mer än 45 procent som kände förtroende, vilket innebär ett anmärkningsvärt lyft under hösten. Liksom tidigare är kritiken fortfarande störst bland de riktigt små företagen. Bland företag med upp till nio anställda säger 14 procent att de inte har förtroende för näringspolitiken. Samma inställning bland företag med mer än 50 anställda har bara tre procent. Även om regeringen nu kan gotta sig åt att förtroendet för företagarpolitiken snabbt närmar sig nivån från tiden strax efter valet 2006 är det för tidigt att ropa hej. Med det ökade förtroendet kommer också ökade krav på resultat och det för småföretagarna viktigaste resultatet är att det åter igen blir fart på företagskrediterna. Kritiken mot regeringen kommer inte att vara nådig om den onda cirkeln inte bryts. Så länge företagen inte kan investera är det en signal som skapar otrygghet bland de anställda och bidrar till oro för sysselsättningen, vilket i sin tur dämpar hushållens vilja att konsumera. Efterfrågan på varor och tjänster sjunker, vilket bidrar till att lågkonjunkturen blir än starkare. Dagens omotiverat höga ränta bidrar förstås också märkbart till att nödvändiga invester ingar uteblir eller skjuts på framtiden. Att det svenska folkets förtroende för Riksbanken sjunker allt snabbare är inte förvånande, snarare fullt logiskt. Regeringens uttalade ambition är att såväl hushåll som företag ska erbjudas bättre tillgång till lån och lägre räntor, men bankerna kommer uppenbarligen inte att acceptera sådana förändringar utan strid. Bland annat har man från bankhåll klargjort att hushållen exempelvis inte ska kunna räkna med en snabb sänkning av bolåneräntorna, något som åtminstone skulle kunna ge viss hjälp för luttrade bostadsproducenter. Ett av regeringens problem är att bankernas kostnader för att låna pengar har sjunkit rejält, något som inte märkts på till exempel utlåningsräntor på bolån och företagslån. Bankerna har utnyttjat tillfället att förbättra sina marginaler, vilket möjligen kan vara till nytta för den egna organisationen kortsiktigt. Effekten blir dock att köpkraften begränsas samtidigt som hushållens och företagens kostnader ökar. Höga kreditkostnader i kombination med kraftigt begränsade kreditmöjligheter är ingen bra grogrund för företagsamhet. Hur regeringen löser det här problemet kommer att spela stor roll för det framtida förtroendet hos både företag och hushåll. Förväntningarna har varit – och är – stora. Men det betyder också att besvikelsen om lösningen uteblir kan bli förödande för regeringen. Samtidigt sitter regeringen med vetskapen att dagens ekonomiska blockeringar och osäkerhet är förödande för tillväxten och en långsiktigt sund ekonomi. Krediter har blivit en bristvara som dessutom är alldeles för dyr. För samhället får det ungefär samma effekt som en bil som körs med bromsen i botten.