Skånsk lera gör deponin tät
Rätt sorts lera, ordentligt packad i fyra enkla skikt ska göra NSR:s nya deponi i Helsingborg helt tät. Men leran är väderkänslig, och allt arbete får avbrytas om det regnar— något som det gör rätt ofta om hösten i Skåne.
Helsingborg. Den skånska hösten är grym, det strilande duggregn som aningen ogästvänligt hälsar Leveranstidningen Entreprenad välkommen till Helsingborg en dag i mitten av oktober tilltar snabbt och vräker till slut ner över allt och alla vid NSR återvinningsanläggning i Helsingborg, en halv mil utanför stan.
– Det är inte lönt att tvätta bilen, konstaterar Torbjörn Winberg med ett leende.
Han är NCCs platschef på projektet och van att tampas med både regn och inte minst med lera – som är en central byggsten när NCC ska bygga en ny deponi på NSR:s återvinningsanläggning i Helsingborg.
– Den gamla är full, vi kan inte lägga mer på den, säger Maria Wallentin, kommunikatör på NSR.
Den gamla deponin byggdes 1951, och det har runnit mycket vatten både under bron och genom avfallshögarna sedan dess. Den nya deponin måste uppfylla helt andra krav.
– Soporna såg annorlunda ut då, då lade man allt möjligt på tippen och brände upp det, den nya deponin kommer att uppfylla alla krav som ställs enligt dagens EU-regler, säger Maria Wallentin.
NSR ägs av sex nordvästskånska kommuner och det avfall man tar emot kommer främst från dessa kommuner. Huvudanläggningen i Helsingborg återvinner det som kan återvinnas, men material som inte kan återvinnas, brännas eller brytas ner deponeras, det kan till exempel handla om aska, förorenad jord och gamla slangar.
Maria Wallentin betonar att avfallet som ska deponeras inte är giftigt, men eftersom lakvattnet kan innehålla tungmetaller, kväve, salter och kväveämnen kan det ändå skada miljön om det tränger ut ur deponin, som därför måste bli mycket tät för att klara EU-kraven.
NCC har fått uppdraget att bygga denna täta deponi, och för att åstadkomma en riktigt tät botten använder man riktigt seg och jobbig skånsk lera.
– Vi schaktar ut en gryta och packar lera i botten, förklarar Torbjörn Winberg.
"Grytan" är 100 gånger 200 meter stor, och totalt ska 70 000 kubikmeter massor och 20 000 kubikmeter vegetation schaktas bort. I botten av grytan ska sedan lera packas till en total höjd av 130 centimeter.
– Det blir totalt 25 000-30 000 kubikmeter lera i fyra enkla skikt, förklarar Torbjörn Winberg.
Skikten blir vardera cirka 30 centimeter höga, och leran – som finns i riklig mängd i Skåne – hämtas ur schaktgropen.
– Vi gräver av det översta lagret, som inte går att använda, och hämtar sedan lera, säger Torbjörn Winberg.
För att säkerställa att leran är av rätt kvalitet har man grävt flera provgropar där Thyréns geotekniker har klassificerat leran så att NCC vet vilka skikt som är godkända. Att sedan ta rätt skikt kräver en hel del av grävmaskinisten.
– De måste ha lite känsla, men det har fungerat bra än så länge, säger Torbjörn Winberg.
Två bandburna maskiner stryker sedan ut leran i botten av schaktgropen.
– En D6:a och en D8:a, säger Torbjörn Winberg.
Till sist får en fårfotsvält och en slätvält komprimera lerlagret, och arbetet sker alltjämt under sträng kontroll.
– Geoteknikern kontrollerar både lerans torrdensitet och dess våtdensitet, säger Torbjörn Winberg.
– Efterhand som lagren är utlagda genomför geoteknikerna en ostörd provtagning med borrbandvagn för ödometerförsök på laboratorium, tillägger Magnus Lindsjö, utredningsingenjör på NSR.
Arbetet påbörjades i somras och när Entreprenad hälsar på är intensiteten på max.
– Nu har vi full styrka, med en 50-tonsgrävare som schaktar och fem A35-dumprar som kört bort massorna, säger Torbjörn Winberg.
Ett mindre gäng arbetar samtidigt med att gräva upp leran.
– Där har vi en 24-tonsgrävare och två A25-dumprar, vi har också ett par larvburna bladmaskiner som lägger ut leran, säger Torbjörn Winberg.
Ett tredje gäng lägger ut ledningar som ska ta hand om det lakvatten som ska ledas från deponin ut till vatten magasin och sedan pumpas till befintliga dammar på anläggningen.
Totalt har NCC 15-20 anställda på plats. Man har inga underentreprenörer på bygget, men hyr in alla maskiner av GDL.
– Men det är vi som gör jobbet, betonar Torbjörn Winberg.
Alla maskiner är utrustade med GPS för att lätt kunna se höjder och nivåer.
– Vi har inga utsättningskäppar, allt läses med laser, säger Torbjörn Winberg
De uppgrävda massorna används för att täcka över den gamla deponin, som ska stängas vid årsskiftet.
– Överskottet körs upp på den gamla tippen, för att sluttäcka den, säger Torbjörn Winberg.
NCC har valt att bedriva alla delar av projektet parallellt, man schaktar massor och packar lera samtidigt, men i olika delar av gropen.
– Det kräver en del planering, men vi har så lite tid på oss att vi måste effektivisera, säger Torbjörn Winberg.
Den sista november måste allt vara färdigt, och NCC har inga förhoppningar om att vädret ska underlätta arbetet.
– Det optimala hade varit att göra det här arbetet i april, och färdigställa det i september, men det är den här världen vi lever i, kommenterar Per Block, affärschef på NCC Construction Region Syd.
Det skånska vädret har också påverkat arbetet i viss mån. Leran som ska grävas upp och packas tål inte regn, och regn slipper man sällan på hösten i Helsingborg.
– Vi är väldigt väderberoende, leran är väderkänslig och regnar det mycket måste vi avbryta packningen. Vi har haft en del stillestånd eftersom det har varit en del skurar, och när det har regnat måste vi vänta till dess att leran torkat innan vi kan börja arbeta med den igen, säger Torbjörn Winberg, samtidigt som hällregnet övergår till spöregn.
Han räknar med att schaktarbetet kommer att ta en eller två veckor till.
– Vi har ungefär 8 000 kubikmeter kvar att schakta ur.
Därefter ska man fortsätta att packa leran, och när man byggt upp alla lager till 130 centimeters höjd ska man lägga på ett halvmetertjockt dränlager bestående av bergkross med fraktion 4-8.
– Över och under dränlagret lägger vi en geotextilduk och sedan är vi klara, säger Torbjörn Winberg.
– Vi beräknar börja använda den nya deponin från den 1 januari 2009, säger Maria Wallentin.
Redan nu finns dock planer för en fortsättning, bara hälften av den yta som schaktats ur kommer att lerpackas och användas som deponi. Den färdigschaktade delen får nu ligga och vänta, tills man gör även den till en deponi om några år.
– Då är mer än halva jobbet gjort redan, säger Torbjörn Winberg.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.