Att i en tid då konjunkturen viker börja diskutera betydelsen av ungdomars yrkesval kan kanske betraktas som sällsynt dålig timing, men som det ser ut i dag kommer byggandet att fortsätta på en hög nivå ytterligare ett par år och det är alltid bra att vara väl förberedd inför framtiden. Det finns undersökningar som visar att ungdomars sinne för etik och moral är mycket väl utvecklat. Redan där uppstår den första spärren mot att välja byggandet eftersom branschen ofta beskrivs som fylld av svartarbete och karteller, dessutom med en produktivitetsutveckling som är långt ifrån tillfredsställande. Bilden blir inte ljusare av att en färsk undersökning visar att antalet dödsfall i branschen ökat med 30 procent de senaste tre åren. Under första halvåret i år mer än fördubblades antalet arbetsplatsolyckor med dödlig utgång, jämfört med samma period 2007. Enligt statistik från 2007 är antalet dödsolyckor i byggbranschen nästan fem gånger så hög som inom andra branscher. Situationen är minst sagt prekär. Det är inte många som letar sig till en bransch med korruption och mygel. Det blir inte fler om man dessutom ska vara rädd för liv och lem. Och det är en oro som många känner. Var fjärde medlem i Byggnads har övervägt att byta bransch på grund av dålig arbetsmiljö och stor risk för arbetsplatsolyckor. Var fjärde byggchef anser att det finns risk att någon av de anställda råkar ut för en olycka på grund av allt för pressad arbetssituation. Fyra av tio byggchefer känner själv oro varje månad för att råka ut för olyckor. Den vanligaste bilden bland dem som arbetar på byggena är att stress och slarv är de helt dominerande orsakerna till olyckorna. Det framgår av en färsk enkät som gått ut till anställda på byggföretag med högst 50 anställda. Av svaren framgår bland annat att 63 procent av de 900 byggnadsarbetare och byggchefer som tillfrågats ibland tvingas tänja på arbetsmiljöreglerna för att arbetet ska fungera smidigt. 43 procent känner sig stundtals pressade av andra att göra saker som de vet innebär en olycksrisk. Situationen är långt ifrån tillfredsställande. Ingen ska behöva oroa sig för att vistas på en arbetsplats där risken för olyckor är stor. I synnerhet inte som olycksriskerna kan begränsas med relativt enkla medel. Men, det finns ett stort men. Det är i vanlig ordning lätt att hävda att det är alla andra som ska ändra på sig, i synnerhet chefer, beställare och resurstilldelningen till Arbetsmiljöverket. För det första: Arbetsmiljöverket löser inga arbetsmiljöproblem. Arbetsmiljöverket kan försöka komma till rätta med symptomen, men i det läget är det redan för sent. Felet har uppstått någon annanstans. För det andra: Beställare vill, av naturliga skäl, ha snabb avkastning på insatt kapital. Men det är entreprenörens representant vid kontraktskrivningen som gör bedömningen om tiden för jobbet är tillräcklig. Det är inte beställarens fel om tiden inte räcker till. Striktare regler för upphandlingar är bra, men då pratar vi om interna regler i entreprenadföretagen som värnar om personalens arbetsmiljö och kvalitet på utfört arbete. För det tredje: När stress och slarv beskrivs som största orsaken till dödsolyckorna är vi nere på individnivå. Det är lika viktigt att chefen tar ansvar för det som händer på arbetsplatsen som att den enskilda yrkesarbetaren utför sitt arbete med rätt kvalitet på ett säkert och arbetsmiljömässigt korrekt sätt. En enkel första åtgärd är att avveckla dagens ackordssystem. Det kan samtidigt vara ett stort steg mot att stärka byggbranschens ställning när våra ungdomar gör sina yrkesval.