Stockholm. Rysksvenska Milana Kirsanova Thörnqvist sveper in till intervjun några minuter försenad. Hennes liv är hektiskt just nu, hon sköter sitt ordinarie arbete som musiklärare, är delvis barnledig med en liten son och försöker samtidigt lansera ett nytt ämne för skonsam sprängning.

– Det är mycket nu, säger hon glatt, och slår sig ned.

Det är Milanas pappa Oleg Kirsanov som uppfunnit den gasgenerator som alltså klyver berget eller föremålet i stället för att spränga det i bitar. Han är doktor i teknikvetenskap och har ägnat hela sitt yrkesliv åt kemi och fysik och arbetar fortfarande, vid 71 års ålder, som forskare på ett forskningsinstitut för tillämpad kemi i Sankt Petersburg i Ryssland.

En dag fick han uppdraget att ta fram ett sätt att underlätta blockstensbrott, det vill säga att sönderdela ett block, till exempel när man ska bygga ett monument. En känslig verksamhet som kräver stor noggrannhet och där sprickor är bannlysta.

– Ofta sågar man sig igenom berget, men det tar tid, kommenterar Milana Thörnqvist.

Olegs lösning var ett att satsa på deflagration i stället för detonation. Han har sedan vidare utvecklat detta koncept i över tio års tid och Rysslands Vetenskapsakademi har publicerat flera av hans artiklar, senast i maj 2007, där han redovisar avsaknaden av detonation i sina gasgeneratorer.

– Det första ryska patentet kom i mitten av 1990-talet, säger Milana Thörnqvist.

2001 sökte hon och fadern patent på metoden i Sverige. Milana brann inte för bergsprängarbranschen alls, men hon hade ändå funderat på om inte faderns innovation skulle passa här.

– Jag hade i flera månader uthärdat störande ljud från pågående sprängarbete utanför Väster torpsskolan där jag jobbade och förstod att metoder, liknande pappas inte fanns i Sverige. Varför skulle de annars tuta och spränga med jättebang alldeles intill en grundskola och skrämma stackars barn?

Milana Thörnqvist flyttade till Sverige i slutet av 1990-talet med sin dåvarande man och konstaterar att Sverige på många sätt skiljer sig ifrån Ryssland vad gäller regler och förfaringssätt.

Hon ville gärna skona fadern, som inte trivdes i rollen som företagare, och åtog sig därför uppgiften att lansera ämnet här i stället.

– Min far är forskare uppvuxen i det trygga sovjetsystemet, och inte affärsman, konstaterar hon.

Patentet söktes, och det gick igenom, men sedan blev allt liggande i några år. Milana Thörnqvist hade fullt upp med musiken, och hon lockades inte av tanken på att ge sig in i bergsprängarvärlden.

– Jag har en examen i musikvetenskap och pianopedagogik, och har alltid arbetat med musik, säger hon.

I juni 2007 kom hon dock till en vändpunkt.

– Vi hade fått patentet 2004 och det var dags att betala patentavgiften igen. Då kände jag att det var dags att bestämma sig, antingen lägga ner allt eller göra ett allvarligt försök.

Sagt och gjort. Milana Thörnqvist tog sina första stapplande steg i bergsprängarvärlden, och började ringa runt. Men det var svårt att få gehör för idén att strunta i detonationen. De flesta hon ringde upp hade aldrig hört talas om deflagration.

– DeflagraVAA!?, sa de bara, och de undrade också vad sjutton ämnet innehåller om det helt saknar explosiva ämnen, minns hon.

Det tog lite tid innan hon själv blev varm i kläderna, och lärde sig orientera bland alla termer och begrepp.

– Det var en helt ny värld för mig och jag var fysiskt rädd innan varje samtal, säger Milana Thörnqvist med ett leende.

Hon stötte på en hel del motstånd i början, den första patentbyrån hon vände sig till nobbade uppfinningen rakt av.

– De sa att det var omöjligt. Det var först den tredje byrån som tog mig på allvar, efter att jag hän visade till flertal av pappas ryska patent, säger musikläraren som numera har sprängteknik som tung bisyssla.

Vid det här laget har hon betydligt mera råg i ryggen, hon har skaffat sig både kunskaper och kontakter och hon försöker att utöka dessa hela tiden.

– Det är inte så lätt när man har ett spädbarn, men jag försöker vara aktiv, säger Milana Thörnqvist.

Hon kan till och med dra nytta av sin magisterexamen i musik vetenskap.

– Jag har fått lära mig att analysera musik, det är bland annat formlära och polyfoni och man övar upp den analytiska förmågan vilket kan vara till hjälp när man ska samla mycket information, säger Milana Thörnqvist.

Om ett år hoppas hon ha produktionen igång och kunder som använder det, framförallt i Sverige.

– Det är jättespännande, jag vill gärna sälja även i Ryssand och andra länder, men börjar här.

I dag har hon alltså fullt upp, hon arbetar 80 procent som musik lärare och är 15 procent barnledig med sonen Felix. Det är den tiden hon kan lägga på att knyta kontakter, bygga upp ett företag och visa omvärlden hur deflagration fungerar.

– Jag har ofta Felix med mig, jag har fått amma i bilen mellan sprängningarna.

Milana Thörnqvist planerar att starta ett bolag för patentet och ett annat för att sälja produkten.

– Just nu är allt på förhandlingsstadiet, men vi får se hur det slutar.

2007 tog hon kontakt med Pier Goliats på Årsta Berg & Bygg för att demonstrera gasgeneratorerna i praktiken och för att få honom att bli intresserad av att använda dem. Han var mycket skeptisk till en början men ändrade sig snabbt när han fick se videon, minns Milana Thörnqvist.

– Det var intressant att höra hans synpunkter som professionell användare och få inblick i sprängbranschen.

Pappa Oleg är i allra högsta grad fortfarande med i spelet.

– Han räknar på alla möjliga scenarier och produkten förbättras hela tiden, säger Milana Thörnqvist.

Hon tillägger att de modifieringar som sker just nu främst är kosmetiska. – Grundkonceptet ändrar vi inte. Fadern har fortfarande en del beställningar i Ryssland, och ämnet används i en del projekt där.

– Han tillverkar det själv tillsammans med sina medarbetare, säger Milana Thörnqvist. Hon hoppas att hon snart ska hitta någon som kan tillverka det industriellt, gärna i Sverige.

Sedan ligger världen öppen tror Milana Thörnqvist.

– Det går att använda överallt där man behöver spränga skonsamt.

Musiken kommer hon inte att lägga ner, men hon ser fram emot att föra ut faderns produkt i världen.

– För mig är det viktigt att få ett genomslag för min fars uppfinning som är så skonsam mot människan och miljön. Om min far får en värdig pension så är det bara en bonus, säger Milana Thörnqvist.

En fråga som ännu inte är avgjord är vad produkten ska heta. Milana Thörnqvist och hennes närmaste funderar som bäst på saken och milanit är ett av många förslag.

– Det var Kaj Mickos, min dåvarande rådgivare på Almi, som föreslog "milanit" på skoj, säger Milana Thörnqvist och beger sig mot tunnelbanan.

Nästa punkt på dagordningen är musiklektion för lågstadieelever i Kista.