I en tid när bilar märkta Toyota, Honda och Nissan är lika självklara som Volvo och Saab på våra gator samtidigt som gatorna ofta byggs av maskiner med varumärken som Komatsu och Hitachi är det lätt att glömma att Japans historia som industriell stormakt är förhållandevis kortvarig. Tillverkningen av entreprenadmaskiner satte egentligen fart efter andra världskriget. Återuppbyggnaden av det svårt krigshärjade landet gick hand i hand med utvecklingen av de maskiner som behövdes för arbetet. 1948 brukar nämnas som födelseåret för japansk tillverkning av entreprenadmaskiner. Primärt för att staten tog initiativet genom det byggministerium som använde delar av sina resurser till underhåll av befintlig maskinpark, men framför allt till att gynna utvecklingen av lokal utveckling och tillverkning. Inledningsvis bedrevs maskinutvecklingen till stor del med utgångspunkt från begagnade amerikanska bandschaktare som blev ett värdefullt stöd i återupp byggnaden av raserad infrastruktur och krigshärjade byggnader. En inhemsk produktion av band schaktare sköt fart och banade så småningom väg för andra maskintyper. Långt in på 1980-talet dominerades faktiskt produktionen av bandschaktare. I slutet på 1970-talet började dock hydraulgräv arna ta för sig allt mer och sedan mitten av 1980-talet är det grävmaskiner som dominerar produktionen. Den japanska ekonomin förbättrades stadigt efter kriget och tog ett rejält glädjeskutt i mitten på 1950-talet. Det skapades ekonomiskt utrymme för gigant iska investeringar i såväl infrastruktur som industrier, kontor och bostäder. I en välmående och växande ekonomi vidareutvecklades ständigt ett, för båda parter, synnerligen givande symbios förhållande mellan byggindustrin och den industri som tillverkade entreprenadmaskinerna. Tillväxten fortsatte under 1960-talet, inte lika snabbt, men stabilt. 1960-talet innebar också ett visst trendbrott. En stor del av byggnadsarbetet bedrevs i trånga innerstadsområden, vilket styrde utvecklingen mot mindre maskiner. Det ledde bland annat fram till födelsen av minigrävaren, som allt sedan dess stått oerhört stark i det japanska samhället. En första topp i maskintillverkningen nåddes 1990, men följdes av en ekonomisk svacka som inte stod den svenska efter i såväl konsekvenser som uthåll ighet. Tvärtom nåddes inte botten förrän vid millennieskiftet. År 2001 kunde maskintillverkarna bara konstatera att produktionsnivån var tillbaka till det läge som nåddes i slutet av 1970-talet.Under senare delen av 1990-talet blev det allt tydligare att de japanska maskintillverkarna ändrade strategi. Så långt slukade fortfarande den egna hemmamarknaden flertalet maskiner. 1996 gick knappt en fjärdedel av maskin erna på export. År 2000 exporterades nästan en tredjedel av produktionen. Därefter har exporten accelererat än snabbare. År 2002 tog fortfarande den inhemska marknaden merparten av produktionen, om än knappt. Prognosen för i år är att nästan 70 procent av produktionen kommer att exporteras. Och det är nog bra för maskintillverkarna eftersom den japanska marknaden på kort tid tappat fart efter att ha legat praktiskt taget still under hela 2000-talet. Anledningen är främst en nedgång i de offentliga invester ingarna och i bostadsproduktionen. Så sent som 2005 svarade Nordamerika för ungefär en tredjedel av den samlade japanska exporten av entreprenadmaskiner. Europa följde efter som god tvåa med lite mer än en femtedel. I dag har framför allt Kina ökat väsentligt i betydelse, men även länder som Indien och Taiwan medverkar till att balansera det stora tapp som USA och i viss mån Europa innebär just nu. Där ligger också den främsta anledningen till att de japanska tillverkarna fortfarande räknar med en viss uppgång under nästa år. Men givetvis anser man också att produkterna generellt håller hög kvalitet, inte minst på miljö sidan, som fick något av en kick under 1980-talet då utvecklingen styrdes hårdare mot arbete nära människor, många människor. Energieffektivitet, minskade emissioner och minskat buller var faktorer som tillmättes allt större betydelse av såväl maskin- som biltillverkare. Ett resultat är att Toyota i dag av många betraktas som den biltillverkare som hunnit längst med att utveckla motorer med alternativa drivkällor. Men tillverkarna av entreprenadmaskiner ligger inte långt efter.Takeuchi har redan visat upp prototyper till batteridrivna minigräv are på mässor i Europa. Sumitomo aviserar en hybridgrävare nu i höst och Hitachi är inte heller långt borta med lanseringen av sin hybridgrävare. Enligt en av Hitachis fabrikschefer, Hideo Katawaki, har företaget flera prototyper till batterigrävare ute för test. Redan nu finns också ett hundratal eldrivna grävare framtagna primärt för gruvindustrin ute hos kund. Även om tidsangivelser är mycket luddiga talas gärna om den lösning för hybridgrävare som företaget arbetar med tillsammans med bland annat andra koncernbolag. För att hålla nere bränsleförbrukningen drivs sväng samt fram- och backrörelser med hjälp av batterier som laddas vid inbromsningar. Framtiden för maskiner med alternativa drivkällor är dock fortfarande något oviss. Dilemmat är den relativt höga prislappen och de än så länge små serierna. Längst har ändå Komatsu kommit. Jätten bland de japanska tillverkarna lanserade i juni i år den första hybridgrävaren för försäljning på den japanska hemmamarknaden. Tekniken är inte helt ny för företaget som lanserade en hybriddriven gaffeltruck redan förra året. Dessutom betonar man att samtliga komponenter till hybridsystemet tillverkas inom koncernen, vilket ska garantera kvalitetsnivån, samtidigt som företaget har total kontroll på den fortsatta utvecklingen.Den första hybridutrustade maskinen är PC200-8, en 20-tons bandgrävare som nu utlovas spara 25 procent bränsle jämfört med konventionell dieseldrift. Företaget hänvisar dock samtidigt till fullskaletester som visar på bespar ingar mellan 30 och 41 procent. Besparingarna har uppnåtts med hjälp av en elmotor som driver överdelens sväng. När rotationen bromsas alstras energi som sparas för att användas när dieselmotorn behöver mer kraft, exempelvis i grävmomentet. – Bränslet tar allt större del av en entreprenörs kostnad. Därför är det viktigt med alternativ. Samtidigt är det dyrt med ny teknik. Vi behöver volym för att få ner kostnaderna och därför är det troligt att vi väljer Kina som nästa marknad för hybridgrävaren. Hur vi gör med Europa vet vi inte än, säger marknadschef Taizo Kayata. Komatsu etablerades redan 1921 och har växt till en jätte som i dag omsätter i storleksordningen 150 miljarder kronor. Företaget är väl spritt med totalt 166 bolag med sammantaget ungefär 40 000 anställda. I nuläget finns 24 fabriker spridda runt om i världen och ytterligare 20 centrum för reservdelar och komponenter. Koncernen inledde sin exportverksamhet 1955, då med Argentina som mål. Försäljningsbolag på dagens primära marknader, Europa, USA och Asien etablerades så sent som 1967-71. I slutet på 1980-talet inleddes något av en internationell uppköpsvåg genom ett joint venture med amerikanska Dresser. Därmed förstärktes verksamheten bland annat med stora tipptruckar. Bolaget förvärvades sedan i sin helhet 1994. 1989 gick Komatsu in i Hanomag, 1995 etablerades FKI Fai Komatsu med en bred uppsättning kompaktmaskiner. 1995-96 startades tre joint ventures i Kina. 1996 förstärktes gruvsidan genom förvärvet av Demag från Mannesmann. 1998 inleddes ett utvecklingssamarbete med Cummins och 2004 etablerades Komatsu Forest med etablering i bland annat Sverige. Närmaste större satsning är en fabrik på den mycket intressanta ryska marknaden ett par tre mil utanför Moskva.Utvecklingen har gått i ett rasande tempo, inte minst under 2000-talet där försäljningen mer än fördubblats sedan 2004. Praktiskt taget all ökning har skett på exportsidan. Nordamerika är fortfarande den största enskilda marknaden, trots en märkbar nedgång i år, men snabbast går utvecklingen i Asien, med Kina som snabbaste tillväxtmarknad. Redan i februari förra året sade koncernchefen Kunio Noji att företagets kanske viktigaste mål var att nå positionen som marknadsledare i stora delar av Asien. Caterpillar må vara störst i större delen av världen, men Komatsu ska i varje fall etablera sig som etta i Asien – till att börja med. Enligt företaget är man bland annat nummer ett på den kinesiska marknaden. Hitachi har också passerat 50-strecket, men har en bra bit upp till de volymer som presenteras av giganterna Caterpillar och Komatsu. Med en omsättning som förra året hamnade strax under 60 miljarder kronor är dock företaget med och slåss om tredjeplatsen på listan över världens största tillverkare av entreprenadmaskiner. Närmare tio procent av omsättningen hämtades från företagets division för gaffeltruckar. Produktionen domineras av maskiner avsedda för bygg- och anläggningsverksamhet – ungefär 70 procent. Resterande 20 procent hänförs till gruvsidan. Företagets största grävmaskin väger in kring 800 ton och största tipptrucken väger fullastad ungefär 530 ton. Annars är produktutbudet inte lika brett som hos Komatsu. Grävmaskiner är högprioriterat, men det finns också ett brett utbud av hjullastare, midjestyrda dumprar och tipptruckar. Därutöver finns bland annat vältar, bandgående arbetsplattformar samt mobila krossar och siktar.Bland Hitachis 17 fabriker i Japan sticker Tsuchiura-anläggningen ut. Med stor säkerhet handlar det om världens största grävmaskinsfabrik. Totalt är området ungefär 490 000 kvadratmeter stort och inrymmer bland annat test område, forskningslaboratorium, och reservdelslager. Själva produktionsarean är ungefär 120 000 kvadratmeter, vilket motsvarar 20 fotbollsplaner. Är man inte en Tobias Linderoth görs gärna förflyttningar på fabriksområdet med eldrivna fordon. På området finns till och med två brandbilar. 110 anställda har fått den specialträning som behövs för att de ska kunna fungera som brandmän om det skulle behövas. Företaget är inte minst stolt över att man även tillverkar hydraulkomponenter i fabriken. Samtidigt är delar av produktionsutrustningen av synnerligen modern natur. Elektronmikroskop används för att kontrollera nya material, Det finns stationer där svetsning görs samtidigt på in- och utsida. Till och med självlärande system för robotar som ska medverka till bättre kvalitet och kortare ledtider liksom hårda tester i laboratorier och genom fysiskt arbete. Även om företagen andas både optimism och framåtanda räknar man med att möta vissa svårigheter framöver. På hemmaplan är det praktiskt taget omöjligt att nå en politisk majoritet för väsentliga beslut, vilket lagt en våt filt över statsmakterna. Nyligen avgick också premiärminister Yasuo Fukuda. Att Japans BNP föll med dryga två procent under årets andra kvartal och att inflationen blir ett allt större orosmoment förbättrar inte situationen. Men inte minst för de japanska maskintillverkarna kan framför allt den snabba tillväxten i Kina rädda situationen. Det finns bedömare som förutspår att Kina passerat Tyskland som världens tredje starkaste ekonomi innan årets slut – räknat i traditionell BNP. Det är en situation som japanerna vet att ta vara på.