Caroline Kinderås är 18 år och hon var egentligen inställd på att utbilda sig till målare. Men ett sommarjobb kom i vägen. – Jag jobbade på ett utomhusbad med en kille som hade valt byggprogrammet i Kista, och blev nyfiken. När hon sedan sökt sig till Kistas byggprogram och skulle välja inriktning efter första årskursen fick hon följa med på studiebesök till Spångberggymnasiet i Filipstad. Och snart tändes lågan, och sprängning blev allt mer intressant för Tullingetjejen. – Vi fick se gruvan, ett dagbrott och hur man gjorde förr i tiden, det visade sig att det varit ett mycket maskulint yrke med stora utmaningar och till slut blev jag så envis att jag bara måste prova! Nu går hon sista året på berginriktningen, hon ser utbildningen och den kommande karriären just som en utmaning, de som jobbar med sprängmedel måste vara på alerten och veta exakt vad de gör – annars smäller det. – Man måste vara skärpt, det är hårda tag, det är tungt och mycket stress, det finns inga tjejtoaletter – ibland inga toaletter alls – och man måste lita helt på varandra, det funkar inte att gå och drälla. Vid det här laget har Caroline Kinderås hunnit prova på flera aspekter av jobbet, och hon har fått både dåliga och goda erfarenheter. – På ett projekt bar jag för tungt på ojämnt underlag, jag halkade på isen och sträckte en muskel i ryggslutet, säger hon osentimentalt. Den smärtsamma incidenten ledde dock till att hon bestämde sig för att satsa främst på ovanjordssprängning. – Det är mindre tungt, och jag vill gärna både ladda och borra, helst på ett litet företag. Företaget har hon redan hittat, SW Sprängtjänst i Märsta. – Jag trivs jättebra, vi går jättebra ihop och det känns nästan som en liten familj. Jag hoppas och tror att jag ska få jobba där sedan. Arbetsuppgifterna har skiftat under praktiken, hon har fått spränga för parkeringsplatser, ta bort berg inför vägbyggen och göra husgrunder. Ett omväxlande jobb tycker Caroline Kinderås, som inte saknar målningen alls. – Bergsprängning är ett självständigt och spännande yrke som är bra betalt och där inget är sig likt från dag till dag, berget spränger olika, det spricker olika, det hanteras olika. Dessutom har man en viss status på bygget som sprängare, det är vi som bestämmer och anläggarna måste lyssna på oss. Det är kul!