Till de stora ljuspunkterna hör det tredje steget av jobbskatteavdraget och att brytpunkten för statsskatten skjuts uppåt. Det blir helt enkelt mer lönsamt att jobba. Enligt finansministern innebär de nu genomförda och föreslagna förändringarna sammantaget att 97 procent av alla heltidsarbetande får skattesänkningar på mer än 1 000 kronor i månaden. Så långt är allt riktigt bra, men ambitionsnivån kunde - eller till och med borde - vara betydligt högre. Bland annat skulle Sverige må bra av att direkt skadliga skatter som kapitalinkomstskatten och framför allt den straffskatt på utbildning som kallas värnskatt avskaffas. Redan från början var det obegripligt att regeringen begränsade den i sig synnerligen välmotiverade skattereduktionen för tjänster till hushållssektorn. Inte minst målarmästarna har tidigare visat hur de så kallade rot-avdragen inte kostat staten ett öre, tvärtom har de inneburit så stora positiva effekter på sysselsättningen att varje "satsad" krona gett insatsen tillbaka, och det med råge. Trots dessa erfarenheter väljer regeringen att även den här gången slå dövörat till. Ett återinförande av rotavdragen - eller ännu hellre - en generell sänkning av dagens ohemula skatteuttag på tjänster skulle vara en svåröverträffad vitamininjektion när ekonomin nu börjar se aningen skakigare ut än under senare år. Möjligen kunde man också ha hoppats på att regeringen vid det här laget skulle ha insett konsekvenserna av den skattehöjning på boende som infördes kort efter installationen. Resultatet av skattehöjningen bidrar i hög grad till den kraftiga nedgången i bostadsbyggandet, i synnerhet då vad gäller hyresrätter. En direkt följd är minskad rörlighet bland befolkningen, vilket bromsar tillväxten. En annan är minskad sysselsättning. Regeringen inser att det också behövs åtgärder som stimulerar ökad efterfrågan på arbetskraft. Därför föreslås värdefulla sänkningar av bland annat bolagsskatt, arbetsgivaravgifter och den egenavgift som betalas av enskilda näringsidkare och handelsbolag. Även här blir det tyvärr en halvmesyr. Det har under lång tid hävdats att en viktig förutsättning för fortsatt tillväxt är att småföretagen mår bra och vågar investera och nyanställa. Det tycks regeringen ha glömt bort. Reformpaketet för företagare får märkbart positiva konsekvenser för de stora företagen, men för småföretagaren blir det inte mycket mer än smulor kvar. Bland annat känns det för flertalet tungt att arbetsgivaravgiften fortfarande är högre än när den nuvarande regeringen tillträdde för ungefär två år sedan. Inte minst de mindre företagarna har också i åratal efterlyst en ändring av arbetsrätten så att de vågar nyanställa. En sådan förändring skulle dessutom inte kosta en enda krona, men resultera i såväl minskad arbetslöshet som fler skattekronor rakt ner i finansministerns kassakista. Att regeringen lovar att jobba vidare med regelförändringar visar att den åtminstone är medveten om de problem dagens många småföretagare har. Förhoppningsvis kan det fortsatta förändringsarbetet skyndas på lite mer än hittills. Väl så positivt är att en regering äntligen är beredd att ta tag i den snedvridning av konkurrenssituationen som lätt uppstår när privata entreprenörer ska slåss mot offentlig verksamhet. De aviserade förändringarna av konkurrenslagstiftningen kommer helt klart att öka företagens rättssäkerhet och ge samhället mer värde för skattepengarna. När detta läses vet vi också mer om de tänkta satsningarna på infrastrukturen, men mer om detta nästa vecka.