Roro-fartyget MS Riverdance har sedan hon färdigställdes 1977 i tyska Bremerhaven dansat fram på vågorna i bland annat Medelhavet och mellan de karibiska öarna. Så småningom blev det främst på Nordsjön och Iriska sjön som hon fick ta ut sina svängar. 31 januari i år tog dock dansen slut. Riverdance träffades av en kraftig våg som fick lasten att flytta sig. Fartyget klarade inte förskjutningen utan kant rade och sjönk på förhållandevis grunt vatten ungefär 300 meter utanför Lancashires kust nära Blackpool. I den mån någon kunde glädjas åt händelsen var det de lokala affärsmännen som kunde konstatera att området blivit en turistattraktion rikare. Med det följde förstås också kraftigt ökad trafik och nedskräpning. Det beslöts snabbt att fartyget skulle rätas upp och lyftas upp från den sand där det satt rejält fast. Först måste dock tankarna tömmas på 150 ton bränsle. Dessutom behövde skrovet repareras. Ambitionen att få Riverdance flytande igen blev dock inte långvarig. Återkommande häftiga stormar fick nämligen skrovet att borra sig ännu djupare ner i sanden samtidigt som lutningen blev betydligt värre. Då återstod bara en lösning – att demolera det drygt 6 000 ton tunga och 16 meter höga fartyget ute till havs. Ett fartyg som dessutom grävt sig ner tre meter i sanden. Uppdraget gick till den brittiska rivningsentreprenören PGC Demolition som till att börja med måste fundera över hur redskap, material och arbetsstyrka skulle kunna förflyttas mellan stranden och fartyget. En faktor av stor betydelse var då tidvattnet som i praktiken innebar att havsbotten var körbar vid ebb. – Tidvattnet kommer in väldigt snabbt och vi måste använda så mycket tid som möjligt till demoleringsarbetet. Vi kan inte riskera att maskiner fastnar på vägen. Därför krävs snabba maskiner med stor driftsäkerhet. Dessutom måste de klara den branta ramp som leder upp till stranden, säger Peter Cordwell, vd för PGC Demolition. Nyckeln blev fem terränggående arbetsplattformar från Haulotte. HA 16 PX är en så kallad artikulerande bomlift och har en arbetshöjd på 16 meter och ett maximalt horisontellt utligg på 9,1 meter. Fyrhjulsdrift och fyrhjulsstyrning är viktiga kuggar i maskineriet liksom topphastigheten på 5,5 km/h och möjligheten att klara underlag som lutar upp till 50 procent. I och med att den drygt sju ton tunga maskinen svänger inom sin egen radie kan den ställas mycket nära skeppsskrovet, vilket också är en fördel i arbetet. – När vi specificerade arbetsplattformarna tittade vi speciellt på mångsidighet. Framför allt ville vi minimera plattformarnas förflyttningar så mycket som möjligt. Maskinerna med sina artikulerande bommar och teleskopiska utskjut gör det möjligt för operatören att nå stora ytor utan att förflytta maskinen. Trots att de arbetar på sand har maskinerna också visat sig vara extremt stabila, även när de används på maximal höjd, säger Peter Cordwell. Varje maskin tar med sig föraren, utrustning för skärbränning, inklusive de behållare med syre och acetylen som behövs i processen. Enligt tillverkaren garanterar lastsensorer att plattformen inte ska kunna användas vid överlast. Med på plattformen är också brandsläckningsutrustning. Brandfaran är förhållandevis stor eftersom skeppets insida delvis är täckt av ett bitumenbaserat korrosionsskydd. Arbetet inleddes i april och innebär i korthet att de upp till 24 mm tjocka stålplåtarna delas in i sektioner som vardera väger mellan ett och två ton styck. De tunga stålsektionerna hanteras med hjälp av en bandgrävare och transporteras av en midjestyrd dumper. Som det ser ut i dag håller tidsschemat som säger att fartyget ska vara helt nedmonterat i oktober. – Vi kommer att genomsöka stranden med metalldetektorer för att kunna hitta minsta metallflisa. När vi är klara kommer det inte att finnas minsta, lilla tecken på att det funnits ett skepp här, säger Peter Co