Plötsligt kommer maskinens förvaltare på att den skulle kunna dra in en del pengar till förvaltningen genom att utföra jobb för externa kunder. Den "kostar ju inget". Det gör inte föraren heller som är anställd av kommunen och lyfter sin lön oavsett om maskinen rullar eller inte. Eftersom det ändå är skattebetalarna som står för såväl maskin som förare kan kommunen bortse från de kostnaderna när offerten lämnas. Resultatet blir att offerterna kan hamna på en, för kunden i det korta perspektivet, mycket angenäm nivå. Jobben kan till slut bli så pass många att någon eller några lokala mindre företag slås ut. Företag som alltid skött sig, betalat sina skatter och löner och som därmed inte har en chans att matcha den offentliga aktörens kraftigt subventionerade prislapp. Den privata aktören ställs då inför ett antal val där det ena alternativet är värre än det andra: att jobba gratis, att använda svart arbetskraft eller att kasta in handduken. Ett otal branscher har samma problem. Den private näringsidkaren har hittills tvingats acceptera det snedvridna konkurrensförhållande som finns inbyggt i ett system där offentliga aktörer kan åsidosätta affärsmässiga hänsyn som risktagande, krav på avkastning och underskott i verksamhet. I våras kom dock det synnerligen välkomna beskedet från den sittande regeringen att den, med lagen som verktyg, vill förhindra de konkurrensproblem som uppstår då offentliga aktörer är med i bilden. Ett av förslagen var att Konkurrensverket helt enkelt ska kunna yrka förbud mot konkurrenshämmande för farande och verksamheter – om än med tillägget att konkurrenssituationen kan vara försvarbar från allmän synpunkt. I dagarna bemöttes initiativet mycket positivt av Konkurrensverket som ofta får klagomål över prissättning eller annan undanträngning när offentliga aktörer säljer varor och tjänster. Lagförslaget är långt ifrån komplett och ger fortfarande stat, kommun och landsting många möjligheter att snedvrida konkurrensen, men det är ett stort och viktigt steg mot en för Sverige bättre väg. Regeringens förslag har dock sina brister. Konkurrensverket påpekar bland annat att just termen "allmän synpunkt" kan vara svårdefinierad. Verket betonar också att bevisbördan bör ligga på den offentliga aktören och inte på Konkurrensverket. I ett avseende vill Konkurrensverket egentligen vrida upp ett snäpp till. Det är i de områden där det råder ett offentligt monopol av en tjänst eller vara. Den situationen beskrivs som behäftad med uppenbara negativa effekter i form av begränsad valfrihet för kunderna och bristande intern effektivitet. Konkurrensverkets betonar därför att det finns mycket att vinna på att konkurrensutsätta offentligt bedriven näringsverksamhet. Egentligen inget nytt, men inte desto mindre sant.