Upplands Väsby. Sättra gård omsatte förra året 18 miljoner. Verksamheten vilar på två ben, lantbruk och entreprenad, där den senare nu står för två tredjedelar. – Inom lantbruk och entreprenad har det alltid varit mycket kopplingar över gränserna. Vi spannmålsodlare är tvungna att hitta sidoverksamheter då säsongen för växtodlingen endast är sex månader, säger Mats Eriksson i fikarummet i ladans ena hörn. Han började sin bana med lantbruk men för att kunna få den nödvändiga sysselsättningen över hela året köptes en traktorgrävare in. Snart fanns det jobb i överflöd och en hjulgrävare fick köpas in. På den vägen är det. I dag består maskinparken av sju enheter. Under åren har det blivit mycket entreprenadjobb åt kommunen. Sopning på våren, väg slåtter på sommaren och snöröjning på vintern. – Jag började röja snö -78, då var det manuell diagonalplog med sprint där man fick gå ur maskinen varje gång plogen skulle ställas om. När den hydrauliska vikplogen kom höjde den kapaciteten med runt trettio procent. Traktorerna har också blivit bättre och enklare att använda till snöröjning med steglösa växellådor, konstaterar Mats Eriksson. Bland Sveriges entreprenörer råder delade meningar om lönsamheten i snöröjningen. De flesta i landets södra delar är överens om att det är mycket slit för några få timmar. Detta jämfört med att få ihop 40 timmar med en maskin som gör sina åtta timmar under dagtid. I sin egen kommun hade Mats Eriksson tidigare kontraktet sedan 18 år och som mest trettio procent av kommunens yta. – Jag har egentligen dragit ner på snöröjningen och satsar inte så mycket längre. Ju större företaget blivit, ju svårare har det blivit att bedriva snöröjningen. I år drog vi oss ur upphandlingen som hade stora brister. Han tycker att snöröjningen tar hårt på personalstyrkan när den väl sätter i gång. – I slutet av 80-talet var det maskinägarnas marknad. I dag är man lite försiktigare om de jobb man har och vill inte riskera dagjobbet. En del maskinförare är så slut efter två veckors snö röjning på natten att man tummar på kvaliteten dagtid, men vissa yngre grabbar tycker att det är det rolig aste som finns. Det är kul att ploga snö, lite puls, men generellt anser jag ändå att snöröjningen kostar rejält på personalen och lägger en död hand på verksamheten, säger Mats Eriksson och erkänner att han inte är så sugen längre. Livet som snöentreprenör kräver ett stort engagemang som han inte riktigt har längre. – Vi lantbrukare brukar kalla mjölken för den vita piskan. Jag brukar lägga till snön, men visst är snöröjningen ett komplement för oss som arbetar i ytskiktet där det sällan är åretrunt-jobb. Min egen lösning för att undvika problemen är att i möjligaste mån köra dubbel besättning när snön kommer. Då kan vi köra tvåskift och vara riktigt lediga på helgerna. Själv blir jag över och kan rycka in och ta det akuta på nätterna. Många entreprenörers dilemma är att de tar på sig för mycket och bränner personalen. Man ska inte ligga på mer än 12-14 timmar per maskin. Att bedriva snöröjning i södra Sverige är inte heller det lättaste med mycket blötsnö. – Snön kommer ofta med en varmfront och att försöka få bort 10-20 centimeter blötsnö som har lagt sig på en iskall väg i rusningstrafik tar tid. Det är lätt för norrlänningar att klaga, men att ploga pudersnö är ingen svårighet. Hur är det då med beställarna och deras miljökrav på maskin erna. Mats Eriksson tycker att de gör det besvärligt för sig själva. – Stockholms stad har haft väldigt tuffa krav. Som jag ser det flyttar man bara runt problemet när man stoppar vissa äldre maskiner som inte är miljö godkända. Om man inte får köra gatorna i stan röjer man snö på industrimark i stan i stället. Där finns det lika mycket jobb att utföra och mer pengar. De som tjänar stora pengar på snö har ofta fast pris och kan köra av exempelvis en industritomt relativt fort. Sämsta lönsamheten är tyvärr kommunala sektorn. Mats Eriksson skulle önska att alla använde timpriset. I dag blir kon kurrensen snedvriden och den som törs fuska mest utifrån upphandlingen tjänar mest. – Samhället får ut mindre och mindre för varje krona. Beställarna måste våga gå in och göra upphandlingar direkt med entreprenören. Om kommunförvaltningen gick in och gjorde enskilda upphandlingar med oss alla blir det mer kompetens i upphandlingen. I stället för att ett stort bolag, utan egna maskiner, går in och sedan vänder sig till oss mindre entreprenörer som ändå utför arbetet i slutändan. Tyvärr är det mycket enklare för en kommungubbe att träffa en tjänsteman från Skanska som talar samma språk, men det är vi skatte betalare som får stå för overheadkostnaden. Med sin maskinpark har Sättra gård resurser att ta på sig stora upphandlingar. – När vi inte vinner upphandlingarna går vi in som underentreprenör och slipper ansvaret, men alla parter förlorar på det, särskilt griniga Hulda som varje år blir arg för att hon får en stor snöhög uppskopad på tomten, trots att hon sagt till flera gånger, säger en leende Mats Eriksson. – Att byta maskiner och folk kostar pengar det också och generellt sett tappar man kompetens i båda ändar. Därför vore det bättre om kommun erna själva hade haft kunskapen att vara beställare och arbetsledare. I dag byts hela organisationen ut så fort det blir en ny entreprenör och då är det kommun invånarna som drabbas. När det gäller maskininvesteringar testar Mats Eriksson gärna nya maskinkoncept. På gården står en riktig transformer i form av en Hydrema MPV 900 med stort BM-fäste i båda ändar. Teleskopbommen med enkelt utskjut kan dessutom ställas av och bytas ut mot en plog. – Tyvärr har jag haft för mycket el- och hydraulikkrångel med Hydreman för att vara riktigt nöjd. Där jag har mycket driftstid köper jag nytt och när jag är lite osäker blir det begagnat. Under vinterhalvåret har han också testat Mählers koncept "Flexigrader", en väghyvelsats för hjullastare. – Hyvelsatsen är svårsåld till kund då jag har svårt att sälja in den, men den fungerar utmärkt. Annars finns det inte ekonomi för att göra några drastiska specialanpassningar i maskinparken enbart för snöröjning. Hur ser det då ut med den omskrivna lågkonjunkturen och de gröna vintrarna? – Jag har varit med för länge för att dra några större växlar efter några snöfattiga vintrar. När jag körde i mitten av 80-talet plogade vi inte en enda gång vissa år. Det är för tidigt att dra några slutsatser. Har jag ekonomi brukar jag passa på att utöka maskinparken när det är lågkonjunktur. Vi upplevde en otrolig boom med höstvete förra året samtidigt som maskinpriser har gått upp rejält de senaste åren. Det brukar gå jämnt ut med tiden. I framtiden hoppas Mats Eriksson kunna gå över från den gula till den gröna entreprenadsektorn. – Jag har investerat i en ny maskin där jag kan gå och klippa mindre träd längs väg- och åkerkanter. Det tror jag är framtiden.