Mindre transporter med cement i vägen
NCC Region Syd testar nu en annan metod- att ersätta förstärkningslagret med ett lager där de befintliga massorna blandats med cement. Syftet är både att minska transport erna och att minska behovet av krossprodukter. -
Vi provar just nu en metod där cement blandas in i det befintliga grusmaterialet, säger Tommy Zryd, affärschef på NCC Construction Region Syd avdelning Halland.
I stället för att göra ett förstärkningslager genom att transportera dit grus eller krossmaterial från sidotag, fräser man i stället ner cement i det befintliga materialet med en fräs. Sedan tillsätts vatten och betongen får härda på sedvanligt sätt.
Resultatet blir ett ytstabiliserat lager som ersätter det traditionella förstärkningslagret. För att kunna använda metoden måste marken vara beskaffad på rätt sätt, jordmaterialet måste till exempel vara fräsbart, gärna rätt sandigt.
– Det fungerar på de allra flesta ställen och vi har testat både standardcement och olika tillsatser. Ett sämre grundmaterial kräver mer cement, är materialet bättre räcker det med mindre cement, säger Tommy Zryd.
NCC har hittills provat metoden på en 120 meter lång sträcka på Österleden i Varberg, ett projekt man genomfört i samarbete med Varbergs kommun. Tanken är att göra tre provsträckor á 60 meter vardera, där en sträcka görs med inblandad standardcement, en med cement och inblandat mineral som ska hindra vatten från att tränga in, samt en referenssträcka som byggs på konventionellt sätt.
NCC har planer på fler provsträckor.
– Vi tittar på hur vi ska kunna använda metoden i många projekt, inte bara i Region Syd utan över hela landet, säger Tommy Zryd.
De vägar NCC bygger med cement ska sedan följas upp under hela vägarnas garantitid, det vill säga under flera år, för att kunna kontrollera hur de fungerar. Tommy Zryd tror dock att cementvägarna blir minst lika bra som konventionella vägar.
– Åtminstone i södra Sverige, vi är lite osäkra på hur de klarar frostsprängning, men kommer att prova med olika tillsatser för att se det.
Han kan inte se att metoden skulle ge upphov till några annorlunda vägegenskaper och uppger att metoden inte innebär något merarbete.
– Man slipper ju en stor del av transporterna och fräsmomentet är det som tillkommer, men då slipper man å andra sidan att gräva 60-70 centimeter ner för att få plats med krossmaterialet, det räcker med 30- 40 centimeter.
Metoden är inte ny, och används flit igt i till exempel Danmark, Tyskland och Frankrike. I Sverige har den dock aldrig fått fäste.
– På 1960-talet provades den mycket, men i Sverige har traditionen att använda grus och krossmaterial varit stark, och standardiseringen har varit rätt stor. Dessutom har vi haft god tillgång till bra berg, inte som i till exempel Danmark där man mest har kalksten, därför har vi inte haft samma drivkraft att använda andra metoder, säger Tommy Zryd.
Men nu är läget ett annat, transportkostnaderna är ofta höga både med tanke på drivmedelspriser och koldioxidbeskattning, uttaget av naturgrus måste minskas, likaså utsläppen av koldioxid. Då kan minskade transporter och mindre behov av bergmaterial vara en väg att gå.
– Slipper man först transportera bort schaktmassor och sedan transportera dit krossmaterial (ofta långa sträckor), vinner man både ekonomiskt och miljömässigt, säger Tommy Zryd.