Toyotas flaggskepp är en enorm bil på flera sätt. Till att börja med fem meter lång. Dimensionerna märks när man börjar jämföra framlyktorna med andra bilar. Det är inte någon större skillnad – framlyktan på en Volvo V70 och Land Cruiserns dimljus är lika stora. Bilen låses upp när jag lägger handen på det enorma handtaget till förardörren – som vore de gjorda för ryska grötnävar. Utrymmena inuti bilen matchar utsidan väl – inte en knapp är svårfunnen, även om justeringsratten till instrumentbelysningen först misstas för att vara vredet till hel- och halvljusfunktionen. För att få igång bilen trycker jag på startknappen, stol och ratt justeras in samtidigt som V8-dieseln går igång – faktiskt Toyotas första. Motorn är en mäktig pjäs och så även ljudet som är i lastbilsklass. I Sverige erbjuds som standard en helt ny 4,5-liters diesel som ersätter den tidigare sexan på 4,2 liter. Dubbla turboladdare med variabla munstycken ger snabb gasrespons och bilen klarar 0¿100 km/tim på goda 8,2 sekunder. Maximal effekt från motorn är 286 hk vid 3 600 varv/min och ett imponerande vridmoment på hela 650 Nm över ett brett varvtalsintervall från 1 600 till 2 800 varv/min. Nya Land Cruiser har därmed en topphastighet på 210 km/tim. Att piska landsväg är en njutning. Med fyra klimatzoner, 28 friskluftsutblås och ordentligt med ben- och axelutrymme är det lätt att trivas. Den utlovade bränsleförbrukningen runt litern stiger däremot snabbt med ökad hastighet. Vi hade svårt att komma under 1,5 liter milen när vi körde Malmö¿Stockholm tur och retur. Att tanka fullt gör dig 1 350 kronor fattigare. Land Cruiser finns också med en bensinare på 4,7 liter som svenska Toyota tar in på beställning. Denna motor utvecklar 288 hk vid 5 400 varv/min och har ett vridmoment på 445 Nm vid 3 400 varv/min. Det ger en topphastighet på 200 km/tim och en acceleration 0-100 km/tim på 9,2 sekunder. Med andra ord är det alltså sämre topphastighet och acceleration i bensinaren som dessutom kostar 10 000 kronor mer i Sverige. Alla bensindrivna modeller är dock utrustade med Crawl Control. Ett system som gasar och bromsar bilen automatiskt vid terrängkörning. Det enda du behöver göra är att ställa in en av tre förinställda hastigheter mellan 1,3 och 5 km/tim och koncentrera dig på att styra. Systemet finns än så länge endast på bensinaren då Toyota har problem med att hantera det ordentliga vridmomentet som dieseln ger på låga varv, men planerna är att kunna erbjuda systemet inom ett år. För att testa Land Cruiserns förmåga att ta sig fram i terräng lät vi bilens navigator vägleda oss ner genom Sverige till södra Skåne och pansarregementet P7. I Revingehed finns Sveriges största pansarskyttefält som borde kunna ge ett japanskt terrängfordon en match. Men allteftersom vi letar tuffare utmaningar inser vi att Land Cruisern bara trivs bättre och bättre ju brantare och sandigare terrängen blir. Fordonet använder sina försvarssystem väl; hög- och lågväxel, mittdifferentialspärr, motluts- och utförskörningsassistent, det höj- och sänkbara chassit med tre olika program. Land Cruisern tar sig fram oavsett om det lutar 44 grader åt något håll eller om vattnet är 70 centimeter djupt. Den tidigare torsionsfjädrade framvagnen är på senaste generationen utbytt mot skruvfjädrar i dubbla triangellänkar. Detta innebär förutom bättre komfort ökad fjädringsväg med en slaglängd på 23 centimeter som används maximalt när den skånska stridsvagnsbanan ska besegras. Som chaufför är det bara att luta sig tillbaka, tacka de japanska ingenjörerna för väl utfört arbete och rulla nerför ännu en stupbrant sandbank hängandes i säkerhetsbältet. Det enda vi saknar är ett system som utrotar alla insekter som kommer in i bilen när nästa terrängavsnitt ska inspekteras från utsidan. Borde kunna lösas med en kamera även där fram. I Ryssland säljer Toyota drygt 10 000 Land Cruiser årligen, i Sverige vill knappt trettio personer lägga ut 813 000 kronor för att kunna bemästra ödemarken. Kanske går hälften av dessa till ryska diplomater, men det låter vi vara osagt. En tuff konkurrent till Toyotan är populära Range Rover som har minst lika imponerande terrängegenskaper. Den går lös på ytterligare hundratusen kronor och används tyvärr sällan i den terräng där den hör hemma. Båda bilarna är extrema offroadfordon och att inte utnyttja deras smått hysteriska terrängegenskaper är bortkastade pengar - om inte annat ett hån mot ingenjörerna som konstruerat dem.