Enligt Arbetsförmedlingen var 2,9 procent av arbetskraften arbetslösa vid senaste mätningen. Till det kan bland annat läggas de 1,3 procent som deltog i arbetsmarknadspolitiska program med aktivitetsstöd. Antalet registrerat arbetslösa är viss erligen fortsatt minskande, men Arbetsförmedlingen förutspår att siffrorna vänder uppåt under hösten på grund av det svalare konjunkturläget. Det sätter förstås fokus på regeringen och då i synnerhet på finansminister Anders Borg som nu också lyfts fram som småföretagarnas hatobjekt nummer ett. Den bilden är knappast helt med sanningen överensstämmande, men undersökningar visar att förtroendet för regeringen minskat bland småföretagarna sedan tillträdet. Inte minst har den höjda arbetsgivaravgift som drabbat småföretagare förorsakat mycket missnöje. Den åtgärden ter sig i och för sig mycket märklig, inte minst i perspektivet av att Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark-Nilsson lyfter fram att det är småföretagen som skapat de nya jobben under senare år, medan såväl storföretag som offentlig sektor krympt. Sett ur finansministerns ögon kan det då förstås vara en god idé att öka skatteuttaget från växande grupper, men knappast på lång sikt eftersom det försvårar möjligheten för de mindre företagen att växa och hämmar tillväxten. En källa till missnöje är 3:12-reglerna för fåmansbolag. Kritiken riktas främst mot att reglerna innebär att ägarna av fåmansbolag beskattas betydligt hårdare för investeringar i det egna bolaget än för investeringar i börsbolag eller andra onoterade bolag. Nu ser det ut som om det håller på att växa fram en intern konflikt i regeringen. I den ena ringhörnan står finansministern som vill sänka bolagsskatten. I den andra ringhörnan står näringsminister Maud Olofsson som hellre sänker arbetsgivaravgifterna. Om skattesänkningen har som främsta mål att öka sysselsättningen är det ingen tvekan om att näringsministern har rätt. Risken är stor att sänkt bolagsskatt snarare leder till högre utdelning i storföretagen än till att den ökade vinsten återinvesteras i verksamheten. Dessutom hamnar mycket stora delar av utdelningen utomlands. I dag medför ett krångligt regelverk och allt för hög beskattning att många livskraftiga och växande företag inte tillåts utvecklas på grund av att riskerna med nyanställningar är för stora. En sänkning av egenavgifter och arbetsgivaravgifter är då viktiga verktyg som kan underlätta en nödvändig ökning av sysselsättningen. Regeringen har under mandatperioden genomfört välbehövliga sänkningar av inkomstskatten. Däremot har onekligen intresset varit svalt för andra åtgärder som främjar tillväxt och sysselsättning. Den uteblivna sänkningen av arbetsgivaravgifterna är bara ett exempel, höjningen av boendebeskattningen vid föregående årsskifte har till och med rakt motsatt effekt. Här syns redan konsekvenserna i form av en avsevärt minskad efterfrågan på bostäder trots att behovet är större än någonsin. De flesta är medvetna om att hög beskattning på alkohol och tobak minskar konsumtionen. Förhoppningsvis kommer i varje fall Anders Borg att någon gång inse att effekten av hög beskattning på bostäder ger samma effekt: minskad efterfrågan. Allra tråkigast är ändå att regeringen inte fullt ut minskat den snudd på kriminellt höga beskattningen på tjänster som ligger till grund för den enorma mängd svartarbete som bedrivs i Sverige. Varför stanna vid de hushållsnära tjänsterna när det finns hur stor potential som helst inom exempelvis byggbranschen. Här har inte minst Målarmästarna tidigare visat hur de så kallade rotavdragen inte bara innebär att nödvändiga renoveringar av byggnader blir av utan också att kostnaden för avdragen mer än väl kompenserats av intäkter på grund av ökad sysselsättning. Avdragen har inneburit en ren vinst för statskassan. Trots det väljer finansministern att slå dövörat till. Fast det förstås. Det är med idéer som med små barn. Man tycker bäst om sina egna.