Huddig föddes ur en kris
Huddig 1260 utsågs 2007 till Europamästare i klassen ramstyrda grävlastare efter ett omfattande test utfört av Leveranstidningen Entreprenad i samarbete med tidningskollegorna Koneviesti i Finland och Licitationen i Danmark. Var grävlastaren som maskintyp föddes är dock oklart.
En variant hävdar att pensionerade Case-ingenjören Elton Long år 1957 uppfann grävlastaren så som vi i dag känner den. En annan skrivning ger äran till brittiska maskintillverkaren JCB, som redan 1953 satte standarden för kommande konstruktioner med sin allra första grävlastare.
Hur stort inflytande JCB haft på området visas av det faktum att grävlastaren som maskintyp i Storbritannien och Irland kallas just JCB. Tillgänglig historieskrivning tyder på att grävlastaren föddes så sent som på 1950-talet, vilket definierar Huddig som en avläggare i rakt nedstigande led till en av världens allra första tillverkare av grävlastare. Denna mindre omskrivna pionjär finner vi på närmare håll än USA och Storbritannien, nämligen i Norge.
Starten i Sverige för den enkla, smidiga och prisvärda grävlastaren blev dock trög, bland annat beroende på att ett betydande antal exemplar av större, redan etablerade maskintyper såsom grävmaskiner, importerats efter krigsslutet 1945.
I Norge tog det hela en annan vändning. Det som kom att prägla utvecklingen där var naturförhållandena samt landets – i jämförelse med Västeuropa och även Sverige – materiella efterblivenhet.
Att utföra markarbeten med större maskiner var i stora delar av Norge mindre lämpligt, för att inte säga ogörligt, och landets ekonomi var efter ockupationsåren ansträngd. Små, lätta och prisbilliga maskiner låg därför rätt i tiden.
Hamar med omnejd på Østlandet var en livaktig industribygd, så till exempel verkade sedan 1911 Globus Maskinfabrikk i Brumunddal norr om staden. Globus var embryot till det som senare blev välkända Kverneland. Trakten blev också en pionjärort för tillverkning av traktorgrävare. Hamar Jernstöperi A/S utvecklade redan omkring 1950 ett aggregat avsett för montering på befintliga jordbrukstraktorer.
Investeringskostnaden var låg och de lätta maskinerna lämpliga för arbeten i det kuperade landet. Några år senare fick företaget en svår konkurrent i Brumunddals Mekaniska Verkstad som lanserade ett traktorgrävaggregat med separat verkande stödben. Detta var till stor fördel, särskilt i brant terräng, och man rönte framgång med sitt aggregat, Hymasaggregatet. Svenska Hymas i Hudiksvall drev förre lokföraren John Sonerud sedan 1952 tillsammans med sina bröder företaget Soneruds Maskinförmedling. 1957 köpte han ut bröderna och startade Soneruds Maskin, som för övrigt under namnet Oilquick AB fortfarande lever och frodas i Hudiksvall.
Vid samma tid fick han nys om Brumunddals grävaggregat och försäkrade sig om försäljningsrätten för norra Sverige. Bolinder-Munktell hade redan försäljningsrätten söder om Dalälven. Startåret sålde man fem exemplar, 1958 16 och 1959 hela 23. Under samma tidrymd ökade försäljningen av Hymasaggregat kraftigt i Norge, med påföljd att exporten fick sitta emellan.
För att säkra leveranserna till Sverige bildade Sonerud hösten 1959, tillsammans med tre norska intressenter, Svenska Hymas AB. Norrmännen köptes snart ut av Sonerud. Vid produktionsstarten i oktober 1959 i lokaler som Hudiksvalls stad ställde till förfogande, fanns åtta anställda. Första året tillverkades 75 maskiner vid fabriken.
Redan 1960 arbetade 20 personer i företaget, som detta år omsatte nära en miljon kronor. Företaget fortsatte att expandera under 1960-talets guldålder för svensk industri; med ungefär en miljon kronor ytterligare per år omsättningsmässigt och med ständigt ökande antal anställda. 1960–1961 gjordes en tillbyggnad av fabriken samt förvärv av nya lokaler, men redan 1966 tvingades man uppföra en helt ny fabriksbyggnad.
Där verkade företaget fram till 1974, då man flyttade till det som är dagens Huddigfabrik. Affärsidén i Svenska Hymas AB var ursprungligen tillverkning och anpassning av grävaggregat för montering på jordbrukstraktorer, ofta begagnade sådana. De konverterade maskinerna utnyttjades i huvudsak för diknings- och dräneringsarbeten. I princip kunde man förse vilken traktor som helst med ett grävaggregat.
Anteckningar i Huddigs arkiv nämner inte mindre än 23 fabrikat, men antalet maskinmodeller minskade successivt. Detta hade sannolikt flera orsaker. En av dem var ökade standardiseringskrav allt eftersom produktionsvolymen ökade och man övergick från att vara en verkstad till att bli en tillverkningsindustri.
En annan faktor som spelade in var att jordbrukstraktorerna helt enkelt visade sig ha för klen maskinkapacitet för de entreprenadjobb, som alltmer kom att bli användningsområdet.
Mot mitten av 1960-talet kom jämtländska Sandberg & Borins Haralastaren att dominera som grundmaskin för Hymas. Haralastaren i sin tur byggde huvudsakligen på för tiden kraftfulla Nuffield/Leyland- men också IH- och Fordmaskiner. Sandberg & Borin utnyttjade endast drivenheterna på dessa för sina maskiner och genomförde betydande modifieringar, bland annat monterades ett rejält frontlastaraggregat med 2,5 tons lyftkraft.
Haralastarens hyttkomfort var för epoken mycket god, vilket tjänar som exempel på att omsorg om maskinföraren alltid stått i centrum vid fabriken i Hudiksvall.
En ständig produktutveckling resulterade i ständigt förbättrade redskap – och nya. Till exempel gräveleganten, bomkatapulten och mekaniska snabbfästen – anordningar som i dag hör till grävlastarens standardutrustning oavsett fabrikat. 1970-talet var en intensiv utvecklingsperiod för Hudiksvallsfabriken.
1970 påbörjades ett samarbete med finska Valmet, som efterträdde Haralastaren som dominerande grundmaskin – med den skillnaden att Hudiksvallsfabriken nu utnyttjade ett avskalat Valmetchassi för egna om- och påbyggnader.
Detta förebådar det som ett dussintal år senare skulle resultera i den första Huddigmaskinen. 1972 skedde en fusion med Bröderna Lundbergs Mekaniska Verkstad i Skellefteå. Bakgrunden till denna var en strävan att öka exporten, något som ansågs som alltför kapitalkrävande att klara på egen hand. Man sökte därför samarbete med en redan etablerad exportorganisation. En sådan fann man alltså i Lundbergs, tillverkare av bland annat Volvo BM 642 lastmaskin.
Lundbergs var vid denna tidpunkt invecklad i förhandlingar om att även tillverka grävlastare åt Volvo Bolinder-Munktell, som redan i slutet av 1960-talet skissat på, men ej sjösatt en sådan modell.
I Hudiksvallsfabriken hade Lundbergs en färdig produktionsenhet för grävlastare och genom Lundbergs/Volvo BM fick Svenska Hymas tillgång till en försäljnings- och exportorganisation. Samordningsvinsterna var uppenbara.
I december 1972 förvärvade Lundbergs aktiemajoriteten i Svenska Hymas, som därmed fick förstärkta resurser, tekniskt, ekonomiskt och marknadsmässigt. John Sonerud kvarstod som vd fram till 1977 då han övergick till det gamla moderbolaget, Soneruds Maskin AB.
En bild av den starka expansion som blev följden av fusionen ger omsättningsökningen: 1973–74 13 miljoner kronor, 1974–1975 25,5 miljoner kronor.
Antalet anställda hade 1975 ökat till nära 140, att jämföra med starten 1959, med åtta anställda. En bidragande orsak till den snabba expansionen är produktionen av Volvo BM; från 1974 till 1986 tillverkades alla Volvo BM 616/642 grävlastare vid Hudiksvallsfabriken.
Maskinerna var i grunden ett Volvo traktorchassi påbyggt med Hymas gräv- och lastaggregat samt hytt. Övriga traktorfabrikat rensades, med ett undantag för Valmet, bort ur produktionen. Valmetmaskinerna fick, med anpassning förstås, samma påbyggnad som Volvo BM och marknadsfördes under namnet Hymas.
Konceptet var alltså detsamma som tidigare: tillverkning, påbyggnad och anpassning av befintliga maskiner. Men man utvecklade också år 1974 Europas första ramstyrda grävare, den så kallade linjeprocessorn. Den tillverkades endast i ett fåtal exemplar men förebådar konstruktionsmässigt den kommande produktutvecklingen vid Hudiksvallsfabriken.
Under 1970-talet tillverkades uppskattningsvis tre fjärdedelar av Sveriges traktorgrävare i Hudiksvall. Till detta kommer exporten. Produktionsvolymen under denna epok var cirka 400–420 enheter per år för Volvo BM och runt 140–150 för Hymas.
Men att så skulle förbli var ingen självklarhet. Hösten 1981 kom chockbeskedet: fabriken i Hudiksvall skulle läggas ned! Bakgrunden var de stora underbeläggningsproblem som Volvo BM hade i sina anläggningar. Man tecknade därför 1979 ett femårigt avvecklingsavtal med Lundbergs, som alltså beslöt att möta denna svårighet med en nedläggning av Hudiksvallsfabriken och flytt av produktionen till moderbolagets hemort, Skellefteå. Då beslöt de 150 anställda vid fabriken att skapa ett löntagarägt företag.
I ryggen hade man det egna satsade aktiekapitalet, cirka 600 000 kronor, och framför allt avtalet med Volvo BM, som följde det nya bolaget. 1 januari 1982 övertog personalen företaget, Hudiksvalls Mekaniska AB (namnet ändrades i april 1986 till Huddig AB).
Framför sig hade man en frist till maj 1984, då leveransavtalet med Volvo BM löpte ut och man i praktiken skulle stå utan produkter. I stället för att söka avtal om legoproduktion åt andra maskintillverkare, vilket hade varit det enklaste, satsade man på en egen produkt. Arbetet med att utveckla en prototyp till grävlastare påbörjades genast. Det var en midjestyrd grävlastare i tiotonsklassen, Huddig 960.
Utvecklingsarbetet tog bara något år, maskinen premiärvisades redan i maj 1983 på Elmia Wood. Hösten 1983 startade serieproduktionen, två exemplar i veckan lämnade fabriken. Under det första året satsade fabriken också på en maskin specialanpassad för torvbrytning, Huddig Peat som tillverkades i ett begränsat antal exemplar under åren 1983–1987.
De så viktiga försäljnings- och serviceorganisationerna ordnades genom förvärvet årsskiftet 1982/1983 av Eliassons Maskin AB i Göteborg och Trollhättan. Två andra partners, ännu i dag högst delaktiga i Huddig AB, kontrakterades 1983: Staffare AB i Hudiksvall och Ekstrand Maskin AB i Vetlanda.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Leveranstidningen Entreprenad är
entreprenadbranschens egen tidning! Följ oss gärna på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube. :)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
[video width="468" mp4="http://www.entreprenad.com/wp-content/uploads/2016/03/Entreprenad-reklam.mp4" loop="true" autoplay="true"][/video]