I förra veckan sattes nytt prisrekord för 95-oktanig bensin med 13:59. Det var sjunde gången i år som rekordet slogs. Samtidigt höjdes dieselpriset till 14:59, även det ett rekord. Prisökningarna har varit av närmast astronomisk art de senaste fem åren. Bensinen har ökat med ungefär fyra kronor och dieseln med sju kronor. Som om det inte vore nog konstateras nu att bensinpriset borde stiga till 27:50 kronor för att de svenska bilisterna koldioxidutsläpp ska minska med 20 procent till år 2010. Med undantag av det, i vanlig ordning, helt världsfrånvända Miljöpartiet tycks dock de flesta inse hur groteskt förslaget ändå är. De svenska koldioxidutsläppen beräknas stå för ungefär tre promille av de globala utsläppen. Av dessa tre promille står den svenska transportsektorn för en tredjedel. I praktiken betyder det att världen ska räddas genom hård beskattning av den ynka promille som Sveriges transportsektor förorsakar. Klimatfrågan är otvivelaktigt en enorm utmaning för världens länder. Det läggs också ner miljarder och åter miljarder, oavsett vilken valuta man väljer, för att hitta ny teknik som begränsar utsläppen och som bidrar till att göra vår värld till en bättre plats att leva på. Chockartade prishöjningar av det bränsle som säljs i Sverige är inget fungerande alternativ av många skäl. Prisökningarna på drivmedel får förödande följder på många sätt. Flertalet invånare i konungariket Sverige vet att landet är avlångt och att det finns en landsbygd där det är långt mellan husen och ännu längre mellan eventuella kollektiva resealternativ. Flertalet är också överens om att det är viktigt att vår glesbygd får åtminstone en liten chans att överleva. För många hushåll är det absolut nödvändigt med två bilar och de föreslagna prishöjningar som skulle ge dessa hushåll kostnadsökningar på i runda tal 2 000 beskattade kronor per månad kan jämställas med ett rejält slag i solar plexus. Möjligen är Miljö partiets förhoppning att landsbygden kan stängas och därmed även vägarna. Vi ser redan nu hur matpriserna rusar i höjden, viket delvis kan hänföras till de galopp erande kostnaderna för transporter. Detsamma gäller bygg- och anläggningsverksamheten där dieselförbrukningen för såväl byggets maskiner som transporterna givetvis också överförs till slutkunden. Att den ökade drivmedelskostnaden skulle kunna innebära något av en dödsstöt för den utländska bilturismen i Sverige kan kanske minska utsläppen en del, men minskar också intäkterna för en mängd företag som lever på att skapa attraktiva aktiviteter och vist elser för sina gäster. Fast det är förstås ingen hemlighet att sysselsättning och tillväxt aldrig stått speciellt högt på Miljöpartiets agenda. Snarare en återgång till stenålderns boende i grottor med eldstäder som eldas med ekologiskt odlad energiskog.