Ett traditionellt starkt svenskt arbetarfäste är lilla Sundbyberg, strax utanför Stockholm. Åtskilliga socialdemokratiska partiledare och andra toppar har här talat till massorna i den vackra Tornparken. I år var det den ekonomipolitiska talesmannen Thomas Östros tur att stå vid mikrofonerna där han bland annat ägnade frihandel och global solidaritet åtskilligt utrymme. Under tiden delades ilskna flygblad ut till åhörarna med uppmaningen att trotsa den så kallade Vaxholmsdomen, som innebär att en svensk fackförening inte får diskriminera utländska arbetare. Upprinnelsen var att ett lettiskt bolag fick i uppdrag att renovera en skola i Vaxholm 2004. Arbetsplatsen blockerades av Byggnads, vilket medförde att företaget gick i konkurs, de lettiska arbetarna skickades hem med ropen "go home" som en sista påminnelse om vad Byggnads tyckte om sina lettiska yrkeskolleger. Uppdraget kunde slutföras av ett svenskt företag. Det är ingen hemlighet att en del utländska företag – liksom svenska – tvingar sina anställda att arbeta under oacceptabla former. Det intressanta i Vaxholmsfallet var att Byggnads utlöste blockaden trots att man inte fått minsta indikation på att där förekom några oegentligheter, vare sig om arbetsförhållanden eller löner. I stället beskrevs åtgärden som en kamp för det svenska kollektivavtalet, vilket är en sanning med mycket modifikation. Bland annat kunde det lettiska bolaget visa på ett protokoll som klart och tydligt visade att det letterna vägrade skriva på var ett avtal som var avsevärt dyrare för företaget än det svenska kollektivavtalet. Målet med aktionen var mycket tydligt. Det handlade inte om att hjälpa "utsatta" lettiska arbetare till bättre förhållanden i Sverige, det handlade om att kasta en grupp yrkeskolleger av en annan nationalitet ut ur landet. Den inställningen visades väl så tydligt i ett teve-program där kameran bland annat följde en av Byggnads ombudsmän i en lika enveten som osmaklig jakt på byggnadsarbetare från utlandet. Bland annat uttryckte ombudsmannen märkbar förvåning över att en mörk svensk blev irriterad efter att gång på gång ha utsatts för trakasserier från Byggnads. Var man mörk fick man tåla trakasserierna var budskapet. 18 december 2007 kom så EG-domstolens väntade beslut. De svenska lagar som möjliggör Byggnads aktion är diskriminerande och förhindrar den internationella konkurrens över gränserna som är ett av EU:s fundament. Den så kallade svenska modellen har många fördelar och det finns ett oerhört stort värde i de svenska kollektivavtalen. Byggnads och socialdemokraterna gör sitt bästa för att sprida uppfattningen att EG-domstolens beslut är slutet för båda delarna. Det är inte ens nära sanningen. Däremot innebär beslutet vissa begränsningar i fackföreningsrörelsens möjligheter att vidta vilka åtgärder som helst utan respekt för de konsekvenser det får för samhället, företagen och individerna. Det begränsar också möjligheterna att stänga ute ovälkommen konkurrens. Att Thomas Östros och socialdemokraterna väljer arbetarnas internationella högtidsdag att sprida sitt cyniska budskap är synnerligen plumpt – om än inte oväntat. I stället för att slåss för lagar som försvarar orättvisor vore det mer passande att slåss för moderna kollektivavtal som hjälper och inte stjälper.