Gråbo. Göteborg är en klassisk industristad med stolta flaggskepp som Volvo och SKF. Roger Jönsson utbildade sig efter nian på SKFs industriskola. – Det var lätt att hitta jobb i början av 70-talet men det var ganska tråkigt efter ett tag i en smidesverkstad. Efter lumpen sa jag till pappa att jag ville köra grävmaskin. Aspirationen resulterade i en begagnad grävmaskin, en Ara 31 från 1976 på cirka 13 ton. Aran följdes av en Åkerman H7 MB årsmodell 86. De två utgjorde maskinparken under åren 1975-86. Roger Jönsson, i dag 54 år, var bara 21 år när han tecknade både sjukförsäkring och stilleståndsförsäkring, i och med jobbet som maskin förare i Allan Jönssons Entreprenad, där fadern och han agerade parhästar. – Pappa skrattade åt mig, kanske inte konstigt eftersom jag var ung och utstrålade vitalitet, men pappa har fått känna tacksamhet över mitt beslut många gånger sedan dess. Några år senare när företaget hade blivit medlem i den ekonomiska föreningen Schakt i Väst för att få uppdrag, byggdes Trygg-Hansas försäkring på med en kollektiv sjukförsäkring genom Förenade Liv. Även när Roger Jönsson på grund av sjukdom slutade att köra åt Schakt i Väst fortsatte han att betala på denna sjukförsäkring. Ovanpå det tecknade han en pensionsförsäkring. I dag tackar Roger Jönsson sin lyckliga stjärna för dessa försäkringar. Första gången sjukdomen rosfeber slog till var i början av 90-talet efter en resa till Brasilien. Men en penicillinkur återställde snabbt hälsan. 1997 slog ros febern till igen – denna gång med full kraft. Det var strax innan jul. Roger Jönsson körde i Köpehamn åt Grävsam Maskinförmedling i Uddevalla, hade julhandlat i Helsingör och tagit sig hem till huset och familjen i Gråbo. Hemresan minns han inte, det enda kvar i minnesbanken från det dramatiska dygnet är att han befinner sig i en ambulans på väg till sjukhuset. Hustrun hade larmat eftersom han andades så konstigt i sömnen. – Utmattning till följd av mycket övertid bidrog säkert till att rosfebern bröt ut. Jag var van att jobba mycket och hade en intensiv tid i Köpenhamn. Roger Jönsson hade drabbats av andningsstillestånd till följd av ros febern, vilket resulterade i en permanent hjärnskada. – När jag blev utskriven efter runt 14 dagar, visste jag inte längre hur man skulle köra en grävmaskin. – Pappa var på väg att ringa och sälja maskinen men läkaren sa att jag skulle bli återställd. Så grävmaskinen, en Volvo EW 200 årsmodell 1997 på 17,5 ton fick vara kvar och är så än i dag. Maskinen betal ades av på bara fyra år. – Under tiden fick jag äta makaroner och korv mer än en gång – är det något mina föräldrar lärt mig så är det att vara sparsam och det tror jag mig ha fört vidare till mina två barn. Sedan dess har jag kört med min betalda maskin. Det skulle ta ett halvår innan Roger Jönsson kom tillbaka till arbetslivet. – Ekonomiskt var det inga problem eftersom jag fick ut från sjukförsäkringen och stilleståndsförsäkringen. Men det var tufft att bli återställd och få minnet att fungera som tidigare. När jag åkte ut någonstans med bilen hände det att jag inte hittade hem igen. Men Roger Jönsson var envis och så satt han där igen i Volvon och utförde uppdrag åt Maskin i Väst. För fyra år framöver denna gång. 2002 kom det en annan maskinentreprenör och kollega och talade om att det kommit in klagomål från kunder. – Min hjärnskada gjorde att jag inte kunde fungera normalt och blev därför sjukskriven. Han blev förvånad över försäkringskassans attityd: "Vill du ha sjuk pension"? – Det ville jag inte ha. Jag ville ta tag i problemet och få uppbackning för att kunna komma tillbaka. Inte bara rehabiliteringskliniken i Borås har ställt upp utan goda kollegor från arbetslivet. De åkte hem och hämt ade honom för att han skulle komma ut på arbetsplatser. Han fick hjälpa till att åtgärda fuktskador och dränera genom att gräva för hand. – Jag fick ingenting betalt utan det var en ren social verksamhet. Fem års sjukskrivning och rehabilitering har lett fram till att Roger Jönsson nu kan arbeta deltid, 25 procent. Han tog upp kontakten med Grävsam Maskinförmedling och de anlitar honom. – Kemin fungerade direkt vid första mötet mellan mig och Grävsams vd Christer Gustavsson. Övrig personal har visat samma positiva inställning. Grävsam har lovat marknadsföra mig, säger Roger Jönsson. Roger Jönsson vill gärna få ut följande budskap: – Maskinentreprenörer kan själva påverka hur de drabbas av livets omständigheter genom att se om sitt hus med olika försäkringar. – Jag uttalar mig inte för att folk ska tycka synd om mig utan för att det ska bli en väckarklocka, att man kan bli sjuk. Har man inget skyddsnät faller man hårt och slår sig rejält. Roger Jönssons fastighet på 220 kvadratmeter, inklusive 60 kvadratmeter kontor, har blivit en samlingsplats för Gråbos bybor med teknikintresse. Vid Leveranstidningen Entreprenads besök i verkstaden finns Bertil Samuelsson på plats, tidigare maskinförare men numera pensionär. Han sitter på huk och målar på en skåpbil Mercedes årsmodell 2000. – Jag ska försöka få igång skåpbilen. Sonsonen behöver den till sina crosscyklar. I verkstaden finns allsköns bråte, en arbetsbänk med svets och alla upptänkliga verktyg. Bland renoveringsobjekten syns en rostig cykel och en trailer, som likt en fågel Fenix ska resa sig ur askan en dag och bli en biltransportkärra. – Det är en slags social verksamhet här med Bertil, hans barnbarn och andra som gillar att fixa. Jag har varit i valet och kvalet att sälja verkstaden men alla som kommer hit säger att jag ska behålla den. Så det kommer jag att göra ett tag. Det är bara ett lån på 160 000 kronor kvar. Roger Jönsson damp ner i världen mellan två systrar. Lisbeth kom först och Ingela sist. Ingela är brevbärare på posten men det verkliga engagemanget bränner hon på att tillverka present artiklar; smidda servettställ, fina ljus, träkransar med mera. Flera exemplar lyser upp Jönssons kontor, inte underligt eftersom systerns produktion och lager ligger här. – Hon frågade om det var okey att hålla till här och det tyckte jag inte var några problem. Roger Jönsson hyr ut plats till ett åkeri och en sprängare och därmed kostar kontoret honom ingenting. – Jag tyckte och tycker fortfarande det är kul att köra grävmaskin. Exempelvis ploga är jättekul men nu för tiden finns det ju ingen snö. Jag skulle heller inte kunna klara det i dag eftersom man måste köra efter en karta. Är det någon sida Roger Jönsson tonat ner under åren så är det besserwisserns. – Många grävmaskinister vågar inte fråga och då blir det fel. Det finns så många experter. Jag brukar fråga kunderna hur de tycker att man ska göra. Jag kan visa att vi måste hjälpas åt. – Jag körde för en arbetsledare en gång som lät oss inhyrda maskinförare ha en kvart längre kafferast på fredagen då vi kunde sitta och diskutera jobb och hur vi skulle lösa dem. Jag bjuder på kafferasten brukade han säga. Den har ni tjänat in. Det var rätt resonerat för vi lärde av varandra och kunde sedan utföra jobben bättre och snabbare. Roger Jönsson är inte rädd att skratta åt sig själv, vilket har varit en stor tillgång när livet åkt berg- och dalbana. Han stammar något och som alla vet är det heligt att inte skämta om dylika företeelser men det var precis vad han själv och andra stammande gjorde. Den lokala avdelningen i Göteborg för Sveriges Stamningsföreningars Riksförbund ordnade ett nordiskt seminarium med deltagare från förutom Sverige; Danmark, Norge och Finland. Göteborgarna skrev en pjäs som spelades upp för den nordiska publiken, där de drev hejdlöst med stamning. – Att stamma är tabubelagt men jag är glad om jag kan få någon att skratta och tänka till. Det var så jag träffade min fru, som är danska och också stammar.