I hela Sverige finns 16 000 mil ledningar för vatten och avlopp. Större delen av dessa byggdes under de senaste 50 åren. – Två tredjedelar av deet ledningsnät vi har i Sverige byggdes på 1950-, 1960- och 1970-talen, men förnyelsetakten på de rör som ligger i marken är 320-350 år, berättar Lars Webering. Han är affärschef på NCC Construction Region Stockholm/Mälardalen och hans avdelning arbetar med ledningsrenoveringar och förnyelse av ledningsnätet i Stockholm, en diger uppgift eftersom renoveringsbehovet är enormt. – En del rör håller hur länge som helst, nästan, medan andra inte ens håller de 50-100 år man normalt räknar med, säger han. Ledningarna som ska renoveras i Stockholm är av olika slag. Här finns både vatten, avlopp, gas och fjärrvärme. – Vissa är slut redan efter 20-30 år, de som byggdes i högkonjunkturen på 60-talet är till exempel ofta väldigt dåliga, och jag ser ett mycket stort behov av renovering, säger Lars Webering. Förutom de ledningar som lagts ner för vatten, avlopp och gas, har det dessutom tillkommit en massa nya ledningar under de senaste decennierna. – Först på 1970-talet började man lägga ner dagvattenledningar, sen lade man ner elen i backen det var ju luftledningar förut. Fjärrvärmen kom på 1970-talet till Stockholm och kabelteven på 1990-talet, och då kom även ledningar för fjärrkyla. Sedan har det lagts ner mycket ledningar för bredband, säger Lars Webering. Med det virrvarr av ledningar i varierande skick som finns i marken finns varken tid eller utrymme att gräva upp dem varje gång någon av dem måste bytas ut eller renoveras. Att genomföra stora grävjobb mitt inne i stan går för långsamt och stör för mycket. Risken att gräva sönder några av de andra ledningarna är också stor. Därför har ledningsrenoverarna allt mer gått över till schaktfria metoder. – Det ska gå snabbt och störa minimalt, när vi schaktar traditionellt handlar det oftast om nyexploatering, säger Lars Webering. När man till exempel lägger ner fjärrvärme ska de stora rören ligga så grunt i marken att det inte går att utföra på något annat sätt än med traditionell grävning. Allt som sker ovan mark kan man se och ta på, men den som ska jobba under mark har ett svårare jobb. – Det blir ofta rena gissningar, där kan finnas lera, berg med mera. Därför kan det bli svårt att göra bedömningar om både tids åtgång och hur mycket det kommer att kosta, säger Peter Knutsson, entreprenadchef på NCC Construction Region Stockholm/Mälardalen. – När vi gräver i gatan vet vi inte hur det ser ut där nere, man kan stöta på ledningar som man inte visste fanns, förklarar Lars Webering. Hittar man oförutsedda saker i marken kan man ibland komma runt dem. – Elledningar kan böjas, men en självfallsledning kräver en viss lutning, säger Lars Webering. När man i stället renoverar en ledning utan att gräva upp den blir det mycket lättare. Rören inspekteras med hjälp av tv-kameror, på så sätt kan man se både sprickor, läckor och andra egenheter. – Att lägga in en strumpa är en fulländad form, man behöver aldrig göra tilläggsarbeten eftersom man vet exakt vad som behövs, säger Lars Webering.