Gunilla Franzén, forskningschef på Statens Väg och transportforskningsinstitut, konstaterade vid trafik utskottets offentliga utfrågning att det inte är något nytt att bygga infrastruktur i olika klimat. - Man kan bygga vägar både i Norrland och i södra Spanien. Problemet är att bygga för ett klimat, och sedan använda det i ett annat. Gunilla Franzén ser två riskfaktorer i de klimatförändringar som kanske redan har börjat få konsekvenser. - Temperaturen gör att vi kommer att få färre områden med stabil vinter. Och mer nederbörd ger mer vatten i marken och risk för översvämningar. Det ställer nya krav både på den befintliga infrastrukturen och på nybyggnaderna. Gunilla Franzén listade ett antal effekter som vi kan förvänta oss kommer när klimatet förändras. - Nedbrytningen av ytskiktet i vägarna kommer att ske snabbare, på grund av högre temperaturer och mer vatten. Det kan leda till spårbildning, strippning, stensläpp, potthål och sprickor, något som i sin tur kan påverkar transportkvaliteten och tillgängligheten. För att kunna komma till rätta med detta måste man, enligt Gunilla Franzén, kunna prognostisera nedbrytningshastigheten, reda ut vilka åtgärder som behövs och kanske också utveckla material som är mer lämpliga. En annan väntad effekt är att bärigheten försämras när marken växlar mellan tjäle och tö under lång tid. - Resultatet blir sönderkörda vägar och en minskad framkomlighet, då behövs mer forskning, till exempel så att man kan ta fram fler tjälstavar eller effektivare förstärkningsåtgärder, förklarade Gunilla Franzén. Ytterligare en väntad effekt är att mängden vatten i marken kommer att öka. - Då har vi underdimensionerad avvattning och dränering, och en otillräcklig kapacitet i trummorna, det kan leda till bortspolad infrastruktur och sämre transportkvalitet, och för att lösa det måste vi få effektivare förstärkning och underhållsmetoder, sa