Årsboken skriver fylligt om nyföretagande och tillväxt och inte minst om faktorer som påverkar tillväxten. Bland annat ägnas ett helt kapitel åt transportsystemets betydelse för tillväxt och konkurrenskraft. Många - allt för många - beslutsfattare tycks glömma bort att vi bor i ett land med gles bebyggelse och i en internationell jämförelse med små storstadsregioner. Det får märkbara konsekvenser eftersom vi i Sverige satsat hårt på att utveckla oss inom kunskapsintensiva delar av näringslivet. Anledningen är att den kunskapsdrivna tillväxten närmast står och faller med storleken på den lokala marknaden. Och där kommer fungerande kommunikationer in som något av a och o. Detta till trots visar en genomgång av internationell statistik att Sverige vid en jäm förelse med 15 västeuropeiska länder legat under genomsnittet avseende nyinvesteringarnas del av BNP under de senaste tre decennierna. En liknande jämförelse av investeringar i underhåll petar Sverige ännu längre ner på listan. Ett talande, lyckat exempel är Pfizers jätteinvestering i Strängnäs som förutsatte att den lokala arbetsmarknaden inte fick understiga en miljon invånare. Här klarade sig Strängnäs tack vare att upprustningen av Svealandsbanan gjorde att etableringen kunde betraktas som en del av Stockholmsregionen. Nu är situationen oftast inte riktigt lika gynnsam. Allt för ofta räcker inte infrastrukturen till för att uppnå de positiva effekterna. I själva verket visar forskning att uteblivna satsningar resulterar i gigantiska kostnader – kostnader som inte bara drabbar oss som lever i nuet, utan som i hög grad drabbar kommande generationer. Nutek har utgått från 1990-talets överenskommelser mellan stat och storstadsregioner som samtliga skulle ha varit genomförda till 2005. Dennis-, Adelsohn- och Hulterströmöverenskommelserna skulle en gång för alla ha löst kommunikationsproblemen i våra tre största regioner, men av vanten bidde inte ens en tumme. Enligt Nutek fokuseras allt för mycket kring investeringskostnaderna så snart det handlar om nya projekt. Verket för näringslivsutveckling trycker i stället på kostnaderna för att inte bygga. Bedömningen är att det nuvärdesberäknade samhällsekonomiska intäktsbortfallet för att inte genomföra de tre paketen uppgår till närmare 70 miljarder kronor fram till år 2020, varav 50 miljoner kronor i Stockholmsregionen. Nutek betonar att det inte bara är otillräckliga resurser som bromsar tillväxten, utan även det institutionella ramverk som förhindrar en snabb och rationell planprocess och inte minst bristfälliga samhällsekonomiska kalkyler. Nutek lyfter också fram ett exempel som visar planmonopolets effekter. Det är Burlöv som krävt en dyrbar lösning för en del av Södra stambanans utbyggnad genom kommunen. Därmed förskjuts färdigställandet avsevärt. Resultatet blir att Citytunneln ger en onödigt låg samhällsekonomisk avkastning, investeringskostnaderna ökar samtidigt som åtskilliga resenärer säkerligen fortsätter att använda bilen i stället för att övergå till det mindre miljöbelastande tåget. Möjligen rätt för Burlöv, men knappast för samhället i stort.