23948sdkhjf

Ingen bakdel - men massor av problem

Bäckström Stockholm AB har både bandgrävare, minihjullastare och starklyftande lastmaskiner i sin vagnpark. Kompaktmaskinerna är en viktig del av utbudet, men Bäckströms föredrar helt klart de svansförsedda varianterna.— Arsellösa maskiner är bara skit, säger Kurt Bäckström.

Norsborg. Bäckström Stockholm AB har maskiner på hjärnan. De entreprenaduppdrag de utför är oftast rena maskin entreprenader, ofta stora schaktjobb. Maskinparken består av 25 lastbilar, och 40-50 entreprenadmaskiner, företrädes vis hjul grävare. Den kompaktare delen av maskinparken består av ett femtontal maskiner under åtta ton, framför allt bandgrävare och minihjullastare. - Vi har inga kompaktlastare, de används inte så mycket i dag förutom vid rivning, säger Nicklas Bäckström, vd och delägare i familjeföretaget. Kompaktmaskinerna fyller sin funktion, och är en viktig del av maskinparken. Familjen Bäckström har dock inte mycket till övers för zero tail- varianterna. - De är skit, de går bara sönder, konstaterar Kurt Bäckström, pappa till Niclas och delägare i firman. Han suckar vid tanken på hur många av de stjärtlösa kompaktmaskinerna ständigt måste repareras. - Ett standardfel är att avgasröret går av, och sen blåser kylfläkten luften rakt genom kylaren, så att maskinen börjar koka. Svanslösa kompaktmaskiner har varit i ropet i flera år, och Bäckströms har gjort sitt bästa för att testa och ge dem en ärlig chans. Domen är dock hård. - Maskiner utan arsle är skit, och går inte ens avskrivningstiden ut. Enda undantaget är Kobelco SK 70, den saknar bakdel men den har gått förbannat bra sedan vi köpte den 1999, den har bra hydraulik och den håller, konstaterar Kurt Bäckström. De som har bakdel funkar jätte bra, anser Kurt och Niclas Bäckström. Med de svanslösa maskinerna, till exempel Take Job 80 FR, har firman haft stora problem till och med vid sidoförflyttningarna. - Bultarna kryper upp inuti maskinen och slår sönder den, och ljuddämparna brakar ihop en gång om året, säger Kurt Bäckström. Ytterligare en irritationsfaktor är att de svanslösa maskinerna är jobbiga att laga. - Man måste plocka isär hela maskinen för att kunna byta ut en trasig ljuddämpare, säger Kurt Bäckström bistert. Han har inget emot Take Job för övrigt, och berättar att firmans ryggrad är en Take Job 015, försedd med bakdel. - Den har hållit otroligt bra, trots att den blivit enormt misshandlad, säger Kurt Bäckström. Niclas Bäckström konstaterar att kompaktmaskinerna inte är lika populära i dag som de var för bara några år sedan. - 1998 fanns det massor av jobb för våra minigrävare, nu ser det helt annorlunda ut. Det är så stora projekt nuförtiden, och efterfrågan på kompaktmaskiner har minskat, de som har en villa hyr hellre en maskin och försöker köra den själv. - Det har sålts väldigt mycket minimaskiner också, var och varannan åkare har köpt en som står hemma på gården som avskrivningsobjekt, säger Kurt Bäckström. De tror inte att de kommer att satsa mindre på kompaktmaskiner framöver, men antalet kommer inte att öka. - Vi kan ju inte vara utan dem, säger Kurt Bäckström. Familjen Bäckström har inget favoritfabrikat, och testar gärna olika maskiner och märken. - Vi byter ut vagnparken kontinuerligt, och köper in 5-10 maskiner varje år, säger Kurt Bäckström. Principen de följer är att maskinerna ska gå i minst fem, men gärna 7-8 år. Sedan ska de bytas ut mot modernare och effektivare maskiner. - Vi försöker hänga med i de nyheter som kommer, det är till exempel mycket viktigt att skaffa sig de senaste miljömaskinerna, säger Kurt Bäckström. När företaget bytte ut sin nio år gamla Volvo EC 390 mot en färsk New Holland Kobelco 385 satte det tydliga spår i ekonomin. - Vi sparade in 30 000 kronor i månaden på bränsle, säger Kurt Bäckström. - Sen gillar kunderna att se att vi har fräscha grejer också, säger Niclas Bäckström. Ivern att testa nytt lönar sig ofta. Ibland går det dock åt pipan. - Vi köpte en Mecalac runtomsvängande zero tail 714, den var en katastrof, inget fungerade. Konceptet var bra, men den höll inte, tolvan har dock gått någorlunda, minns Niclas Bäckström. - Det är det sämsta köp vi någonsin gjort, tre gånger i veckan gick något sönder och maskinen fick mest stå, säger Kurt Bäckström. Han har dock inget emot Mecalac i sig. - Vi köpte den allra första svensksålda Mecalacen, på 1980-talet. Den var bra, men de skulle inte ha gått ifrån midjestyrningen, den runtomsvängande är en katastrof. Företaget har också köpt in några mindre maskiner av märket Weide mann. - Det är små lastmaskiner som går ner i garage och är mycket starka, förklarar Kurt Bäckström. Maskinerna används normalt inom lantbruket, och väger 2,5-5,6 ton - Om man ska köra i garage finns inga andra maskiner som fungerar. De är låga, smala och kan lyfta tungt och 4,5 meter högt, och även om de läggs på sidan så går de inte sönder, säger Kurt Bäckström. En Bobcat, en Wille eller en Lundbergare förslår inte riktigt, anser Niclas och Kurt Bäckström. - De är smala och låga, men de kan inte lyfta lika mycket. För att serva alla maskinerna har Bäckström Stockholm en egen verkstad vid huvudkontoret i Norsborg. Där finns en smed och två mekaniker. Företaget har också en fältmekaniker, som allt som oftast är ute på jobb i en speciell servicebuss. Maskinerna är dock sällan på plats i Norsborg, - De ska vara ut på jobb nästan hela tiden, säger Niclas Bäckström.


Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.11