Så sent som i förra veckan ställde sig bland annat den förre kommun- och finansmarknadsministern Sven-Erik Österberg på barrikaderna och ropade ut att skattelättnader för företagen ger fler jobb. För många - läs alla - företagare är det definitivt ingen ny sanning. Det var heller ingen ny sanning för den nuvarande regeringen – när den satt i oppositionsställning. I en debattartikel berättar Sven-Erik Österberg om en välbehövlig intern diskussion i partiet där flertalet framhåller att socialdemokratin inte förstått och tagit till sig de villkor som främst småföretagare verkar under. Svenska företagare är bland de hårdast beskattade i hela världen, vilket är ett synnerligen effektivt hinder för såväl investeringar som nyanställningar. Lika enkla som slagkraftiga åtgärder som snabbt kan få genomslag både för sysselsättningen och för statens utgifter är sänkta arbetsgivaravgifter och ett slopande av de så kallade 3:12-reglerna som inte bara gör att avkastning på investeringar beskattas onödigt högt utan också är så krångligt formulerade att de med omedelbar verkan borde förpassas i närmaste dokumentförstörare. Inte mindre belastande för småföretagarna är hanteringen kring momsen. Det är helt orimligt - på gränsen till kriminellt - att småföretagarna tvingas betala in moms långt innan de själva fått betalt. Det finns ingen vinnare - allra minst staten - i den förödande dränering av arbetande kapital som åläggs företagarna. En översyn av regelverket måste också ta upp företagarnas ansvar för sjuklön och rehabilitering. Visst kan det finnas mindre seriösa företagare som pressar sina anställda på sätt som inte hör hemma i ett modernt samhälle, men regelverket får inte låta några få förstöra för den stora massan. Tvånget att betala sjuklön omöjliggör för många att sätta in vikarier vid sjukdom. Allt för många företagare klarar inte att ligga ute med momspengar och dessutom betala två gånger för utfört arbete. Någon har tänkt oerhört snett - eller kanske snarare inte tänkt alls. En av de stora gåtorna är att lagstiftarna inte förstår att företagare har samma behov som anställda - de blir sjuka, får barn, och faktiskt, de kan till och med drabbas av arbetslöshet. Trots att företagaren tvingas betala samma avgifter till socialförsäkringssystemet som anställda, är möjligheterna att använda sig av försäkringarna synnerligen begränsade. Här finns med stor säkerhet en av förklaringarna till att Sverige i en internationell jäm förelse har en av de absolut lägsta kvoterna mellan kvinnliga och manliga företagare. Det kvinnliga företagandet i Sverige är fast förankrat i Europabotten. Enligt en färsk rapport driver endast 3,9 procent av Sveriges kvinnor eget företag. Dagens regelverk innebär till att börja med att onödigt få individer vågar ta språnget att övergå från anställd till egen företagare. Och om man väl vågar ta språnget och kanske till och med behöver anställa är det allt för många som tvekar på grund av de ohemula krav som ställs. Det är hög tid att göra något åt situationen. Framför allt krävs att en sittande regering visar lika mycket klarsyn som en regering i oppositionsställning. Som det fungerar i dag gråter småföretagarna och regeringen torkar samhällets tårar med skattebetalarnas checkblock.