Båda är rullstolsbundna men vad som behövs är bara en liten extra stund för att sätta sig i grävmaskinen. Det handlar för Sebastian Lindhes del om en halvtimme och för Henrik Fredriksson om tio minuter per dag i extra tid. Det är killarna övertygade om att de kommer att kompensera mer än väl när de är klara i juni 2009 efter fyra års utbildning på Wendesgymnasiets fordonsprogram i Kristianstad. Fyra år istället för det traditionella tre år. Killarnas vecko schema ser ut så här: tre dagar praktik, det vill säga maskinkörning, en dag med kärnämnen och en dag med sjukgymnastik. Det sistnämnda förlänger utbildningen till fyra år. I stället för som övriga elever på fordonsprogrammet köra hjullastare, grävlastare och lastbil, kör de enbart grävmaskin. Därför tränar de minst dubbelt så mycket på grävmaskin jämfört med andra som går på fordonsprogrammet. - Dessutom har vi två en egen lärare under praktiklektionerna, till skillnad mot våra inte handikappade kamrater, där sex får samsas om en lärare, säger Henrik Fredriksson. För att vid behov hitta motivation tänker killarna ofta på att dessa fördelar skaSebastian Lindhe kör fram till Hitachins dörr. Under sig har han ett liftunderlag. I "seglet" fäster han krokar från liftanordningen och i nästa stund är han uppe i luften. Han styr sig själv via liftmotorn och landar i förarstolen. Det enda assistenten gör är att hänga upp liftmotorn på plats igen. När han kommer att sköta maskinen helt själv framöver så kan liftmotorn hänga kvar, och han behöver ingen hjälp - Det känns härligt att sätta sig i grävmaskinen, säger Sebastian Lindhe och ögonen lyser. Killarna har humor och drar sig inte för att skoja om sina handikapp – tvärtom. Som när 20-årige Sebastian Lindhe berättar om olyckan för tre år sedan, då en bils tyngd rullade över honom. - Shit happens. Take it lika a man, kommenterar Henrik Fredriksson. Det var den 17 maj 2003. - Jag var inne i en strulig period med inbrott och jag ser olyckan som en positiv väg ut en brottslig bana. Min bästa kompis från den tiden sitter i fängelse nu. - Jag hade varit på en fest tillsammans med några kompisar. Vi lånade en bil, en annan kille körde och voltade med bilen. Olyckan minns jag ingenting från, däremot exakt hur det såg ut i huset där festen hölls, säger Sebastian Lindhe. Bland annat krossades Sebastian Lindhes bäckenben och han har fått genomgå 74 operationer. Han låg ett och ett halvt år på sjukhus och sedan följde ett år på rehabiliteringen. - Fordonsprogrammet hade jag fastnat för innan olyckan och när jag besökte Wendesgymnasiet var tanken att jag skulle gå här och läsa utan att köra. När jag fick höra att grävmaskinen kunde anpassas så kändes det fantastiskt. Att hitta något jobb sedan vore jätteroligt. - Jag vill definitivt fortsätta att gräva och kan sitta i maskinen hela dagen, säger Sebastian Lindhe. Han har sedan starten på Wendesgymnasiet blivit piggare och starkare, först kunde han inte hänga med hela dagarna - nu är inte det något problem. Fortfarande och det kommer han nog behöva göra hela livet, äter han många smärtstillande tabletter eftersom alla nervtrådar till ryggen skurits av. 22 om dagen blir det och de ligger i olika fack i en plastlåda i väskan på rullstolen. Henrik Fredriksson däremot är född rörelsehindrad. - Jag bröt nacken när jag vände mig i magen som foster och fick en rygg- och nervskada. Han är 18 år och bara 150 centimeter lång, vilket får sina konsekvenser. – Ja, det är lite jobbigt när jag blir erbjuden ballonger. I hans journal står att läsa drygt 20 operationer. Under tiden på Wendesgymnasiet har han blivit mer rörlig och kan själv gå upp och sätta sig i grävmaskinen. - Min pappa jobbbar på sågverk och kör lastbil och hjullastare. Så jag hade mycket gratis från början. Undervisningen här har varit mycket bra och jag har lärt mig en massa. Det gäller att ta vara på chansen och lära sig så mycket som möjligt. Killarna gHan arbetade tidigare på företaget som maskinförare men en ryggskada ledde till omskolning till lärare. Sebastian Lindhe ser nöjd ut men låtsas gruffa och muttrar något om att det inte finns någon escape hur han än försökt. - Det blir ett särskilt engagemang för killarna. Det kan man inte komma ifrån. Samtidigt måste man vara tuff eftersom den verklighet på arbetsmarknaden som väntar är tuff, säger Jörgen Lindström. Runt 80 procent av eleverna på Riksgymnasiet har valt mediaprogrammet. Sebastian Lindhe och Henrik Erlandsson avviker rejält genom att vara ensamma om sitt val. - De har kommit in i gemenskapen här på gymnasiet. Annars sitter ofta Riksgymnasiets elever för sig. Det beror nog på en brinnande gemensamt intresse för entreprenadmaskiner och bilar, säger assistenten Anders Erlandsson.