När vi ringer upp konstnären som nu går andra året på konstfack visar det sig vara en kille som alltid haft många järn i elden. Det började med att Daniel Andersson studerade "Tunga fordon" på Fordonsgymnasiet i Alvesta mellan 1998 och 2001. Efter skolan gick han sedan med skyffel ett halvår som grovarbetare, därefter körde han lite asfalt med lastväxlare samtidigt som han extraknäckte med ett och annat motivlackeringsjobb. Men hösten 2002 tog han ett sabbatsår ifrån lastbilskörandet för att prova på att plugga konst. Ett långt sabbatsår skulle det visa sig. - Nu går jag andra året på konstfack och har pluggat konst i sex år. Jag har kört lite truck ibland och lastbil någon resa då och då för att dryga ut kassan, annars arbetar jag med konsten på heltid, berättar Daniel. Att använda maskiner som inslag i konsten föll sig naturligt. - När jag gjorde målningen med grävmaskinen ville jag prova att använda mina gamla kunskaper i att köra grävmaskin och se om man kunde göra konst utav det. Det skulle på ett lite patetiskt naivt, men fint sätt binda ihop mina två, ibland väldigt skilda, världar. Daniel hade vid målningstillfället förra året inte suttit i en maskin på fem år, men efter hårt kämpande blev det en målning som ska föreställa ett självporträtt. - Jag ser konstverket som själva akten, handlingen i att göra en målning med en grävmaskin som protes. Videon fungerar som en dokumentation. Jag vill visa någon slags frustration och hur svårt det kan vara att uttrycka sig rätt om man har fel ”verktyg”. Videon ingår i ett större sammanhang med maskiner. - Det är ett projekt som grundar sig i mina tankar om landsbygden och arbetarklassens avsaknad utav kulturella medel, och om att ta vad som finns till hands. Den enorma kraften från grävmaskinen koncentreras i penselns borst och går givetvis om miste, så när som på några enstaka gram som krävs för att föra en pensel över den känsliga duken. Frustrationen och viljan att skapa och uttrycka sig, men att återigen inte ha de rätta kunskaperna eller verktygen. Grävmaskinen blir en klumpig och nervös protes att använda sig utav. Det rätta tillfället hade han gått och väntat på nästan hela vintern. När det äntligen började töa mellan mars och april för två år sedan tog han tåget från Stockholm till Växjö. En gammal klasskamrat från gymnasiet lånade ut en gammal Åkerman EC230 som stod ute i ett träsk i Lenhovda. Det som sedan följde föll årets konstjury i smaken. De valde ut Daniel Andersson och hundra andra konstnärer av totalt 1560 sökande. Utöver "Måla" finns även videon ”Hi Robert!” med på vårsalongen. - I "Hi Robert!" sladdar jag med en Toyota Starlet och gör en spiral på en frusen damm. Detta är en hälsning till landartkonstnären Robert Smithson och hans monumentalverk Spiral Jetty, en enorm spiral utav schaktmassor som sträcker sig ut i havet. Med avsaknad utav de rätta instrumenten förhåller sig mitt tillfälliga och spontana verk till Smithsons som det sagda ordet förhåller sig till det tryckta, berättar Daniel som även har byggt en bandgrävare utav sunkiga madrasser och en liten motor för att sätta den i gungning. - I "Maskinen" från 2006 blandar jag hårt och mjukt, manligt och kvinnligt, sömmar som påminner om svetsfogar på den mer dallrande än vibrerande grävmaskinen. Den rejält tilltagna bakdelen med motvikter ska tyda på stor kraft, en ambition som misslyckas i den impotenta armen med sin minimala skopa. Fler "videoperformance" med maskintema lär det bli med Daniels motorintresse som grogrund. - Jag kommer säkert även i framtiden att använda mig utav min bakgrund från motorkulturen. Pappa är lastbilschaufför och jag har tidigare tävlat i både motorcykeltrial och rally. Jag håller just nu på att planera en motorcykelperformance som peepshow. Vårsalongen pågår fram till den 16:e mars. För att se Daniel Anderssons videokonst, gå in på www.danielandersson.se.