Bergsprängare har det inte lätt på jobbet. - Det är få yrkeskategorier som utsätts så mycket för damm, vibrationer, buller, tunga lyft, klämrisk, ensamarbete, stress och kemi kalier, säger Per Johnning, NCC Roads. Han konstaterar att arbetsmiljö ofta blir mest snack, och inte så mycket verkstad. - Det skrivs och undersöks och kontrolleras, men i verkligheten gör vi som vi alltid har gjort, generaliserar han. - Det finns kort sagt en hel del att göra, även om mycket faktiskt inte går att lösa. Anna-Carin Nordlund, arbetsmiljöinspektör från Arbetsmiljö verket, ser att antalet anmälda olyckor bara ökar. - Trenden i Stockholm är att antalet anmälda olyckor och till bud ökar, det kan bero på att allt fler olyckor sker, eller att allt fler olyckor anmäls. Antalet arbetsskador minskar däremot. - Det är ett trendbrott, säger Anna-Carin Nordlund. De vanligaste skadorna inom byggbranschen beror på fall, felbelastning och damm. – Två tredjedelar av de som skadar sig inom byggbranschen råkar ut för belastningsskador, det finns tyvärr en inställning som gör att man ofta nonchalerar just belastningsproblematiken, säger Anna-Carin Nordlund. Den fruktade stendammlungan troddes vara utrotad sedan länge. Men nya fall har upptäckts. – En hemsk trend är att folk i branschen börjar få stendammlunga igen, ett problem vi trodde var löst för länge sedan, säger Per Johnning. – Det är oroande att det kommer nya fall av stendammslunga, här finns en nonchalans eller en bristande kunskap. Man använder inte andningsskydd eller åker med hyttdörren öppen, säger Anna-Carin Nordlund. Stendammlungan tar lång på sig att utvecklas, så det kan dröja många år innan det står klart hur utbredd sjukdomen är. Per Johnning ser hytternas utformning som ett stort problem när det gäller damm. – Stendammlunga kan vara konsekvensen av en hermetiskt tillsluten hytt. När föraren varit ute och sedan drar in damm åker det runt runt i hytten där föraren sitter hela dagen. – Det är generellt dåligt med dammbekämpningen. Man har inte tid, och skyller på det, säger Anna-Carin Nordlund. Hon konstaterar att många byggare är ögontjänare. – Dammpåsarna åker på när vi kommer…. Hon tror att det som behövs är utbildning, och då är det inte bara gröngölingarna som måste skolas. – Även de med 20-30 års erfarenhet behöver en konstant påfyllning till exempel vad gäller damm och säkerhet. Det räcker inte att ha gått en kurs för 15 år sedan, och när man går en kurs måste informationen dessutom nå ut till alla andra, säger Anna-Carin Nordlund. Per Johnning å sin sida undrar om tillverkarna verkligen tar sitt ansvar när det gäller arbetsmiljön. – De fixar problemen när vi kräver att de ska fixa dem, när de egentligen borde vara trendnissar som sniffar rätt på vad som behövs för att lösa problemen. Min uppmaning till maskintillverkarna är att tänka lite längre än vad myndigheterna kräver. Det ankommer också på de anställda att följa de regler som finns, och använda den skydds utrustning som ställts till deras förfogande. – Gubbarna skyddar sig inte. Det är pinsamt, de vet att det inte är bra med damm, säger Per Johnning. Han anser att arbetsmiljön snarast försämrats sedan mobilkrossarnas inträde på marknaden. – Vi som beställare och täkt ägare är inte alltid så bra. Vi glömmer ofta att lämna kvar en vattenslang eller en vattentank så att det går att vattna, men det hade hjälpt att få en maskin som är rätt utrustad, säger Per Johnning. Dammproblematiken är dock inte så enkel. Att sätta dammpåsar på maskinerna minskar dammvirvlet, men påsarna ska bytas ofta, vilket kan leda till att den som byter säcken får sig en riktig dammdusch. Dessutom är påsarna mycket tunga, något som i sig innebär en annan arbetsmiljörisk – belastning. Frågan är också vad man ska göra av säckarna. Det finns också filter man kan använda, men de är oftast till verkade av papper och håller kanske inte så länge som de borde. – Det spelar ingen roll hur fint filter man har i hytten. Det stora problemet är att det tränger in damm som finns på skorna och på kroppen, som sedan snurrar runt i den bomtäta hytten, säger Per Johnning.