Tomtens paket är sedan länge demolerade och emballaget har förvandlats till energi i kaminer och brännugnar. Förhoppningsvis kan de flesta med viss tillfredsställelse nu njuta av välförtjänta och efterlängtade julklappar, men visst finns det undantag. Ett av de mindre välkomna paketen delades nog ut till alliansen som efter 15 månader i regeringsställning bara kan konstatera att oppositionen, enligt en färsk väljarbarometer från Demoskop nu ”leder” med 19 procentenheter - den största skillnaden på mer än fem år. Enligt undersökningen tycks det framför allt vara strömhopp från moderaterna till socialdemokraterna och i viss mån till folkpartiet. Alliansen har under sin tid i regeringen inte varit helt övertygande i sin politik, vilket ofelbart sätter sina spår hos väljarna. Inte minst har det skett en hel del märkligheter som berör byggbranschen. De hårdaste julklapparna delades definitivt ut för drygt ett år sedan i och med höjningen av skatten på boende och försöken att stoppa byggandet av Citybanan, som är det kanske viktigaste infrastrukturprojektet för att säkra tillväxten i Sverige. Fjolårets njugga inställning till byggande av såväl vägar som järnvägar har också menligt påverkat situationen för inte minst anläggare. Att vår infrastruktur förfaller är illa, att vårt kommunikationsnät är underdimensionerat är illa, men allra värst är att regeringen är medveten om problemen, och svarar med att försämra situationen än mer. Eller kanske inte om jag ska vara helt rättvis. Infrastrukturminister Åsa Torstensson uttalar sig gärna och lovar massor. Hon har bland annat ondgjort sig över tidigare regeringars försyndelser och åtminstone antytt att den nuvarande handlingskraftiga regeringen ska se till att både stoppa förfallet och börja beta av det gigantiska underhållsberget. Hon sätter själv prislappen på det eftersatta underhållet av vägar och järnvägar till 30 miljarder kronor. Tillsammans med bristerna i de nationella planerna fram till 2015 är totalsumman uppe i 120 miljarder kronor. Att hon då också förmedlat en positiv grundsyn på alternativ finansiering och på en för konkurrensen nödvändig bolagisering av de konsult- och entreprenadverksamheter som drivs av Vägverket och Banverket känns inte särskilt överraskande. Förhoppningsvis är det inte bara ord utan åtgärder som sätts i sjön innan mandatperioden är till ända. Utfallet av fjolårets offentliga satsningar i infrastrukturen blev en besvikelse, men nu kommer Åsa Torstensson igen med buller och bång iförd röd luva och ett böljande vitt skägg. Redan nu slår hon på trumman för höstbudgetens stora – om än ospecificerade – satsningar på infrastrukturen. I tomtens paket finns såväl E18 genom nordvästra Stockholm, delar av E22 och E6 i Skåne samt järnvägsprojekt i Mälardalen och Ådalsbanan. Löftet bör dock tas med en viss nypa salt. Infrastrukturministerns utspel gjordes nyligen i Linköping där hon också hävdade att entreprenadbranschen måste förnya sig. Det är tänkbart att hon precis kommit över något manifest från Fia, utläst Förnyelse i anläggningsbranschen, som bildades för drygt fyra år sedan efter en lång debatt om behovet av förnyelse. Det känns dock tryggt att den kunskapen också nått infrastrukturministern redan efter drygt ett år i sin nuvarande funktion. Det är ingen tvekan om att vi alla skulle må bra av förnyelse. Tyvärr visar Åsa Torstensson upp samma märkligt rigida inställning som föregångarna, nämligen att det är alla andra som måste förnyas. Förslagsvis ser hon till att hennes eget departement blir ett föredöme i regeringskansliet och medverkar till att även regeringen gör en översyn som är minst lika nödvändig som den i byggbranschen. Ohemul skattebelastning, politisk klåfingrighet, ovilja att släppa fram alternativ finansiering och alternativa upphandlingsformer är bara några exempel. Vill infrastrukturministern sitta kvar i regeringsställning efter nästa val kan det vara lämpligt att hon kommer ner från sina höga hästar, spottar i nävarna och övergår från ord till handling.