- Nu är Citybanan finansierad, säger statens förhandlingsman Carl Cederschiöld. I fjol beslutade regeringen att Citybanan trots allt skulle följföljas. Projektet syftar till att bli av med ”getingmidjan” och därmed fördubbla kapaciteten både fö För att få banan byggd snabbare ville regeringen försöka förmå länen runt Mälaren samt Östergötland att vara med och finansiera projektet. - Citybanan har stor regional och nationell betydelse, och därför vill Västmanland, Södermanland, Östergötland, Uppsala och Örebro län vara med och betala så att bygget kommer igång, säger statens förhandlingsman Carl Cederschiöld. Han fick regeringens uppdrag att sköta förhandlingarna med de fem länens företrädare, och strax innan jul kunde de gemensamt presentera ett avtal som innebär att de fem länen bidrar med två miljarder kronor till Citybanan. - Nu är Citybanan finansierad, konstaterar Carl Cederschiöld. Enligt avtalet åtar sig staten att bygga Citybanan, men i överenskommelsen ingår också att staten lovar att satsa på flera andra projekt så att Citybanan kan utnyttjas så effektivt som möjligt. (se faktaruta) Vad gäller Ostlänken (en snabbtågsförbindelse mellan Stockholm och Mjölby) finns i avtalet en skrivning om att man ska utarbeta en OPS-lösning (offentlig-privat samverkan). - Ostlänken är en första länk i för framtida snabbtåg mellan Stockholm och Göteborg och Stockholm- Malmö. Vi ska planera konkret för en OPS-lösning för Ostlänken, men den ingår inte här eftersom den förutsätter att Citybanan är byggd och vi har därför tid på oss, förklarar Carl Cederschiöld. Citybanan beräknas kosta 16,3 miljarder. Regionerna betalar alltså två miljarder. Staten ska stå för tio miljarder och Stockholms stad betalar drygt fyra miljarder. Regionernas del av kakan ska betalas ut under den andra halvan av projektperioden, det vill säga under åren 2013-2017. Om det visar sig att kostnaderna skenar iväg blir det staten som får stå för extrapengarna. – Medfinansiärerna står enbart för två miljarder kronor i dagens penningvärde, kostnadsfördyringar utöver index får staten stå för, säger Carl Cederschiöld. Avtalet är nu underskrivet, men det återstår mycket arbete innan projekten verkligen blir av. För att vara säker på att inget rinner ut i sanden ingår i avtalet att man regelbundet ska följa upp att allt går som planerat, och lösa problem som uppkommer. Om något inte går enligt planen finns skrivningar om att staten i så fall måste ersätta medfinansiärerna på olika sätt. – Vården av avtalet är mycket viktig, det finns ett antal klausuler i avtalet och uppfylls paketet då händer det grejer inskärper Carl Cederschiöld. Marie-Louise Forsberg Frans -son, landstingsstyrelsens ord-förande i Örebro län, säger att de regionala representanterna är något ”brända” av tidigare diskussioner men att man nu ändå tar steget. – Vi är tvungna att ta ansvar för framtiden, och det finns ett antal kontrollstationer innan beslut tas om investeringen våren 2009. Då krävs att alla parter vårdat avtalet, annars blir det inga pengar. Hon uppger också att hon ser avtalet som en engångsföreteelse. Kommuner och län ska normalt sett inte behöva träda in och medfinansiera infrastruktur. – Om det blir legio måste vi diskutera en förändring av skattebasen, medborgarna i kommuner och landsting ska inte finansiera sådant som är statligt.