I många år har byggbranschen högljutt krävt arbetsro och långsiktighet. Klåfingriga myndigheter och offentliga beställare har allt som oftast med gemensamma krafter medverkat till att såväl konjunkturtoppar som vågdalar förstärkts. Aviserade och genomförda förändringar av lagar och förordningar har skapat ett gungfly för alla som velat fatta långsiktigt hållbara beslut. Om någon trott att den nytillträdda regeringen skulle låta marknaden styra sig själv så blev uppvaknandet både hårt och oväntat. Tvärtom valde regeringen en märkbart auktoritär linje. Om byggåret 1992 präglades av Danell-gropar blev 2007 något av Odell-plattornas tidevarv. Och liksom 15 år tidigare var det regeringen som visade prov på handlingskraft. Över en natt ändrades villkoren för byggandet genom en radikal förändring av de ekonomiska förutsättningarna. Det skedde i form av en kraftigt höjd beskattning av boende vid årsskiftet 2006-2007. Sveriges Byggindustrier gjorde bedömningen att skattehöjningen innebär ett påslag på ungefär 700 kronor för en lägenhet på cirka 70 kvadratmeter. Och resultatet lät inte vänta på sig. Många fastighetsägare konstaterade krasst att marknaden för hyresrätter inte längre var något att hänga i julgranen efter 2006. En mängd igångsättningar forcerades fram för att förekomma den skatterelaterade bedövningsklubban. Visserligen kunde statistikerna påvisa ett riktigt bra 2006 med en uppgång på ungefär 13 000 bostäder. Därefter kom ju 2007 med ett tapp på ungefär 16 000. Så långt är i och för sig ingen egentlig skada skedd – det handlar egentligen bara om tidigareläggningar. Men efter ett år med det ökade skatteuttaget finns tecken som tyder på att bostadsbyggandet kommer att stanna kvar på en allt för låg nivå ett tag till. Precis som den socialdemokrat iska regeringen upptäckte för något år sedan lär även alliansen upptäcka att smärtgränsen för bostadskonsumenter är nådd. S-regeringen tvingades ge tillbaka en del av skatteuttaget till de boende. Förmodligen kommer den nuvarande regeringen att ställas inför samma faktum. Redan nu visar undersökningar på en närmast katastrofal brist på förtroende. Det lär inte bli bättre om dagens straffbeskattning på boendet förorsakar ett närmast totalt stopp av byggandet av hyresrätter. Att den sittande regeringen liksom företrädarna i sann retorisk anda ägnar tid och kraft år att försöka beskriva skattehöjningen som ett borttagande av subventioner löser definitivt inga problem. Ytterligare ett något oväntat ingrepp av regeringen var att den slog till bromsarna vad gäller Citybanan som en gång för alla skulle lösa problemen med bristande spårkapacitet genom Stock holm. Regeringen tvingades dock vika sig efter ytterligare en utredning i början på året. Därmed kunde Citybanan komma igång på nytt, om än med viss fördröjning. Ett projekt som också satte fart på nytt var att ta ut så kallad trängselskatt för de fordonsägare som passerar en gräns i Stockholm. Beslutet kom som en överraskning för de flesta, inklusive regeringens partikamrater i Stockholms regionen som dock tvingades bita i det sura äpplet än en gång. Surt lär det för övrigt också kunna bli för de ägare av så kallade miljöbilar som räknat med att slippa trängselskatterna. Regeringens utredare har ju mycket riktigt kommit på att miljöbilar tar lika mycket plats som andra bilar och sliter lika mycket på vägbanan, därför borde de förstås inte vara befriade från trängselskatt. Det är väl lika bra det eftersom det tycks finnas lika många definitioner på miljöbilar som det finns handläggare i miljöfrågor. Fast miljö är förstås ett inte helt lätt ämne – om än slagkraftigt. Inte minst årets bilsalong i Frankfurt visade en mängd exempel på att utvecklingen av alternativa drivmedel hamnat högt på många företags och bilköpares prioriteringslista. Det framgår också av utvecklingen av dagens moderna entreprenadmaskiner. Tyvärr – eller kanske dess bättre – blir det också allt tydligare att konsekvenserna av den ”pumplag” som den tidigare regeringen tvingade fram nu börjar märkas tydligt. Lagen satte i praktiken alla möjligheter till konkurrens ur spel eftersom den tvingade fram en snabb lösning. Därmed försvårades avsevärt möjligheten för exempelvis biogas, som många betraktar som ett betydligt renare bränsle, att slå igenom. Att en EU-finansierad rapport konstaterar att produktionen av såväl etanol som biodiesel inom EU egentligen är för dyr pekar också på att pumplagen inte var helt självklar – snällt sagt. De börsnoterade företagens årsredovisningar och kvartalsrapporter kan vara något av en spegel av den rådande konjunkturen. Årets skörd har i synnerhet bland de internationellt arbetande maskintillverkarna sett riktigt upplyft ande ut. Trots problem med främst råvaru- och komponentförsörjning har produktionen i flera fall närmat sig taket. Att flera företag därför väljer att satsa på nya eller utbyggda produktions anläggningar för att möta efterfrågan är bara naturligt. I varje fall för kunderna finns minst en nackdel med hög efterfrågan – långa leveranstider samtidigt som brist ande tillgång aldrig är bra för prisbilden. Bland maskintillverkarna märks också att storleken har betydelse. Strategiska företagsförvärv kompletterar redan starka aktörer med såväl produktutbud som marknadsnärvaro. I vissa fall var kanske förvärven väntade, men det fanns också mer överraskande affärer. Till de mer spektakulära hörde definitivt koreanska Doosans förvärv av Bobcat, en affär som slutfördes så sent som förra veckan. För Doosan var det angeläget att jobba sig upp på listan över de tio största maskintillverkarna. Årets största säljare var utan tvekan Ingersoll-Rand som inte bara avyttrade Bobcat utan också sålde sin vägdivision till Volvo. Redan nu har de första ABG-läggarna och Ingersoll-Randvältarna visats i sin nya gul-grå mundering på mässa i Indien. För Volvo var köpet det andra större förvärvet på kort tid. I början av året slutfördes förvärvet av 70 procent av aktierna i Shandong Lingong, Kinas fjärde största tillverkare av hjullastare. Förvärvet ger Volvo tillgång till en av de stark aste tillverkarna på världens enskilt största hjullastarmarknad och dessutom tillgång till ett väl utbrett återförsäljarnät. Mer överraskande var att Atlas Copco sträckte sig en bit utanför sin egen sfär och köpte Dynapac. Den gula tillverkaren har länge kunnat se hur lokalkonkurrenten Sandvik övertagit företag efter företag – primärt inom sin kärnverksamhet. Atlas Copco valde dock att gå utanför sin komfortabla zon, vilket ger köpet lite extra krydda. Medan Sandvik nu kör hårt med att samla alla gamla varumärken som Rammer och Tamrock under Sandviks logotype ser Atlas Copco ut att välja en annan väg. I varje fall lever Dynapac vidare under eget namn. Ett skäl till förvärvet var att Atlas Copco ser väg- och markarbeten som ett strategiskt tillväxtområde. Andra, som såg helt annorlunda på det där med strategier i samband med i synnerhet beläggningsarbeten, fick finna sig i att få kaffet i vrångstrupen när Stockholms tingsrätt fällde nio företag för otillåtet prissamarbete. Sammanlagt utdömde tingsrätten en bit över 450 miljoner kronor i så kallad konkurrensskadeavgift. En väl så tuff batalj utspelades under året med byggarbets givarna i den ena ringhörnan och Byggnads i den andra. Tonläget var hårt – stundtals oresonligt – och inte blev det bättre när Sveriges Byggindustriers vd Bo Antoni kallade sin motpart för ”arbetsmarknadens värstingar”. När parterna väl enades efter de obligatoriska strejkvarslen och strejkerna blev innebörden tyvärr ett avtal som flyttade inflytandet ännu längre bort från den enskilde individen till fackliga ombudsmän. I dagens cybervärld är stora delar av Byggnadsavtalet ungefär lika anpassade till verkligheten som tyrannosaurus rex på Lindex. Årets avtalsrörelse gjorde kollektivavtalet ännu mindre anpassat till de moderna medarbetarrelationer som byggarbetsgivarna säger sig arbeta för. Att Byggnads ändå inte var nöjda framgick senare under året då ordföranden Hans Tilly gick ut till pressen med beskedet att det inte går att lita på Bo Antoni och Sveriges Byggindustrier. Den stora kanonen avlossade dock Hans Tilly då Byggnads varslade om strejk även i samband med förhandlingarna med Maskin entreprenörerna. Genom att varsla förare av tornkranar, mobilkranar och betongpumpar skulle skadeverkningarna för Sveriges Bygg industriers medlemmar bli synnerligen besvärande – i varje fall betydligt mer svidande än för motparten Maskinentreprenörerna. Parallellt gick Bo Antoni också en match inom sin egen organisation. Interna stridigheter om något som förenklat kan beskrivas som delad mening om vem som ska bestämma i lokala och regionala frågor, och därmed också om servicegrad och ekonomi. Det resulterade i att några hundratal medlemmar knutna till Stockholms Byggmästareförening lämnade organisationen och i stället valde den nybildade organisationen Byggföretagarförbundet i Sverige. Sedan dess tycks det i och för sig ha blivit något av rättning i ledet. Som det ser ut inleds ett samarbete några månader in på nästa år som innebär något av en återgång till svunna tider. Branschfrågar hanteras av en organisation, arbetsgivarfrågor av en annan. I de flesta fall har dock utvecklingen gått åt andra hållet, litet blir stort, stort blir större. Vårens stora maskinmässa, Bauma i München, täcker ett allt större område, montrarna blir fler och större, besök arna fler. I själva verket samlades runt en halv miljon besökare på ett område stort som 90 fotbollsplaner för att leta godbitar bland de 3 041 utställarna. Även på Maskinexpo slogs alla tidigare rekord. Många var nyfikna på vad alliansen mellan arrangörerna och Maskinleverantörerna skulle medföra och flertalet blev nöjda – mer än nöjda. Nästan 400 utställare och drygt 26 000 besökare såg till att det var fullt drag, även utan de häftiga stormbyar som då och då försökte slita loss flaggor och rycka upp tälten från sina fästen. Till årets stora nyheter måste också Dynapacs 27-tonsvält räknas. Välten togs fram speciellt för den heta kinesiska marknaden, men den första vält som över huvud taget såldes hamnade på Nynäsvägen där den används av Värmdö Schaktmaskiner för terrasseringsarbeten. Några månader tidigare utmärkte sig Värmdö Schaktmaskiner också genom att bli första svenska kund som köpte Volvos nya storgrävare. Båda dessa maskiner väger dock lätt jämfört med den ”service maskin” som levererades till Aitik i våras. Bara en av tänderna i skopan, som rymmer 26 kubikmeter, väger runt ett halvt ton. Hela hyd raulgrävaren som levererades av Komatsu väger in kring 540 ton. Ju större de är desto tyngre faller de. Det gäller åtminstone stora högar med schaktmassor som lagts på fel ställe. Det är i varje fall vad Vägverkets nyligen presenterade utredning kommit fram till som orsak till det katastrofala raset vid Mölnlycke för ett drygt år sedan. Stort blev också fallet för NCC:s avancerade form av industrialiserat byggande som gavs namnet NCC Komplett. Det är möjligt att man uppnådde kvalitetsförbättringar och kanske också tids vinster och en del andra positiva förtecken. Til syvende og sidst är det ändå plånboken som fäller avgörandet. Och så tjock plånbok hade inte det börsnoterade före tagets styrelse. Därmed gick dessvärre senare tids mest framtidsinriktade svenska utvecklingsprojekt på byggsidan i graven. Sammantaget har byggåret 2007 varit både spännande och utmanande. I och för sig har det varit en hel del snack också. Om snacket övergår till praktiskt arbete blir 2008 än mer intressant. Då kan vi bland annat förvänta oss bolagisering av statlig verksamhet och projekt finansierade genom OPS. Lägg till en skattesänkning på boende – för att inte tala om på tjänster – och ett lovande nytt byggår kan bli än bättre.