En damm som brister får enorma konsekvenser, och det har gjorts massvis med utredningar om dammsäkerhet under årens lopp. Föreskrifter har tagits fram, och lagstiftningen har ändrats flera gånger. De senaste riktlinjerna kom 2002, och ska utgöra grunden för en enhetlig bedömning så att man kan identifiera behovet av dammsäkerhetshöjande åtgärder. Det finns också vägledningar, och en policy som anger att prioritet ett är att skydda människoliv. - Kravet på dammsäkerhet ställs alltid i relation till vilka konsekvenser ett dammbrott skulle få, förklarar Gun Åhrling-Rundström på bransch- och intresseorganisationen Svensk Energi. Det är alltid dammägaren som bär ansvaret, bara mycket extrema saker som krig kan ändra på det. Länsstyrelserna är den myndighet som ska utöva tillsyn och se till att dammägarna sköter sig, men även kommunerna är inblandade och Svenska Kraftnät (statligt verk som sköter stam-nätet för el) har till uppgift att vara vägledande och bistå läns-styrelserna i deras tillsyn. Alla inblandande parter har dock fått kritik, och enligt vissa bedömare är de svenska dammarna inte så säkra som de borde vara. - Staten har vidtagit vissa steg för att stärka arbetet och identifiera det egna ansvaret, men det finns fortfarande problem och brister, konstaterar Rebecca Hort på Riksrevisionen. Riksrevisionen har granskat hur staten sköter sin tillsyn av dammarna, och kritiserar alla inblandade parter. Vissa säkerhetsbrister upptäcks helt enkelt inte vid de största dammarna, och vattenkraftföretagens egna riskbedömningar är för dåliga, anser Riksrevisionen. - Den statliga styrningen av företagen är svag, och damm- säkerhetens innebörd är inte preciserad, det får konsekvenser för länsstyrelserna som ska utföra sin tillsyn, säger Rebecca Hort. En tredje punkt är att den tillsyn som länsstyrelserna bedriver är begränsad, både till omfattning och djup, anser Riksrevisionen. - Länsstyrelserna upptäcker inte dammägarnas allvarliga brister i egenkontroll, säger Rebecca Hort. Ofta består länsstyrelsernas kontroll i att de granskar de papper som kraftföretagen skickar in en gång per år. De brister som redovisas där brukar följas upp, men Riksrevisionen anser att läns- styrelserna bör göra mer för att upptäcka allvarliga brister som dammägarna sedan ska åtgärda. Riksrevisionen konstaterar att länsstyrelserna ofta saknar rätt kompetens för att utföra den tillsyn som krävs. Svenska Kraftnät brukar därför ta in externa konsulter för att hjälpa länsstyrelserna i sin tillsyn. Det förekommer också att dammägare tillsammans tar in utländsk expertis. Riksrevisionen kritiserar dock detta, eftersom upplägget blir enbart på före- tagens villkor, och att det kan vara svårt för länsstyrelserna att påverka granskningens inriktning. Riksrevisionen anser att läns- styrelsen har en perifer och oklar roll. - Ytterst är det branschen som äger frågan, de bestämmer vilken expertis som ska användas och vilka dammar som ska granskas. Riksrevisionen kritiserar också staten, och skriver i sin rapport att begreppet dammsäkerhet inte är preciserat, trots att det är centralt för de statliga insatserna för att säkra dammarna. Därför blir det, enligt Riksrevisionen, svårt att ställa rätt krav på den egen- kontroll som dammägarna ska genomföra. Till exempel kan Svenska Kraftnät inte ge ut föreskrifter där man preciserar vad dammsäkerhet innebär, och vilka krav staten ställer för att en damm ska anses vara säker. Riksrevisionen efterlyser högre kompetens, tydligare regler och bättre kontroll på alla plan. - Vi föreslår att regeringen tar initiativ till en översyn av de statliga insatserna för att öka dammsäkerheten, och ser efter om det behövs en tydligare reglering. Vi tycker också att regeringen bör ta ställning till tillsynens inriktning, omfattning och finansiering, säger Rebecca Hort.