Rivare räddar rariteterna
1959 startade smålänningen Roy Steen det företag som sedermera fick namnet Rivners. Han hade flyttat upp till Stockholm och till en början var det ett bolag ”i bakfickan”, inga maskiner, ingen personal, utan bara Roy som tog hand om rivningsmaterial för att sedan kunna sälja det vidare.
– I början gjorde han allt gratis, berättar sonen Richard Steen, som i dag äger och driver Rivners tillsammans med sin bror Kjell.
Återvinningstanken har alltså funnits med sedan begynnelsen. Då, 1959, sålde Roy Steen materialet direkt på arbetsplatserna. När företaget började ta fart skaffade han sig en försäljningslokal i Hammarbyhamnen. Där stannade man länge, men när planerna för Hammarby Sjöstad började smidas i mitten av 1990-talet så fann Rivners det för gott att flytta därifrån, och skaffade då den lokal i Länna, söder om Stockholm, där man fortfarande bedriver sin försäljning.
Här säljer de begagnade fönster, dörrar, skåp, toalettstolar, badkar med mera med mera. Utbudet varierar med de objekt Rivners har på gång, ibland blir det mycket av det ena, ibland av det andra. Man köper också in en del begagnat material, och också en del nytt materiel, till exempel virke.
Invid försäljningslokalen har företaget också en stor tomt, där man kan sortera och lagra material innan det åker in i butiken.
– Ibland har vi demonterat ett helt hus, och då behöver vi plats, säger Richard Steen.
I ena hörnet ligger gamla spiraltrappor och i det andra stora högar med hundra år gammalt virke från Saltsjö kvarn, en kulturminnesmärkt byggnad som Rivners delvis ska riva.
På tomten ligger också gammal granit, sten och marksten av olika slag.
– Det är lite råddigt att hålla på med, men kunderna kan plocka på sig själva det de behöver.
Mycket av det material som Rivners säljer ger ingen större vinst. Ändå ser företaget många fördelar med att sälja återvunnet rivningsmaterial
Försäljningen går totalt med plus, uppger han, och säljverksamheten omsätter cirka 9-10 miljoner varje år.
Det är arbetsledarna på plats som avgör vad som är värt att sparas när rivningsarbetet ska påbörjas.
Rivningsarbetet inleds oftast med att man går in och sanerar. Därefter kan man demontera det som ska återbrukas, sedan följer en stomrengöring och till sist vidtar det egentliga rivningsarbetet.
Arbetet tar inte längre tid trots att man måste montera ner föremål och material som ska säljas vidare, uppger Richard Steen.
– Det kan ta något längre tid, men lägger man upp det rätt så behöver det inte bli så. Det går att sanera och demontera i ett svep.
Det värde Rivners tror sig kunna få för det återbrukade materialet dras av från den räkning beställaren får.
– Det är en konkurrensfördel för oss när vi ska få kontraktet, konstaterar Richard Steen.
Det man tar från rivningsobjekten är framförallt det man tror sig kunna sälja. Förr kunde man ta mycket mer, nu måste Rivners sålla lite i materialvalet.
– Numera har vi inte råd att ta till vara sådan som kräver mycket manuellt arbete, till exempel lösvirke i mindre dimensioner och råspont från tak. Det blir inte lönsamt, säger Richard Steen.
När materialet är demonterat fraktas det till Länna, där det tvättas upp och snyggas till. Man kontrollerar att spisar och andra maskiner fungerar, och sedan ställs de ut till försäljning.
– Det brukar inte vara några problem att bli av med dem, ler Richard Steen.
Andra fina saker är dock helt omöjliga att sälja, till exempel gamla vackra fönster – med udda mått.
Rivners lever som de lär, och deras eget kontor i Länna är byggt med återbrukat material. Här finns begagnade fönster, dörrar, glaspartier med mera.
– Med lite färg på fungerar det riktigt bra, och det är mycket billigare!
————————————————————————————————Entreprenadbranschens egen tidning!
Följ oss på Facebook, Instagram, Twitter och Youtube!
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.