En av de stora fördelarna med kollektivtrafiken är att transporttiden kan användas till annat än att köra den egna bilen exempelvis till att koppla av eller till att uträtta mer eller mindre viktiga ärenden med hjälp av mobiltelefonen. Det är inte minst märkbart i Stockholms tunnelbana som är ett kaleidoskop över de boende i och i närheten av den kungliga huvudkommunen. Tunnelbanan är en tummelplats för allsköns åsikter och tankar om det som gör livet värt att leva och om det som grumlar en värld som annars skulle kunna vara betydligt ljusare. Inte minst finns här en spegling över människor i allmänhet och om de människor som styr och ställer i samhället i synnerhet. På många ställen i landet pågår en ständig diskussion om kollektivtrafikens fördelar gentemot förflyttning i egen bil. Alla torde vara överens om att båda behövs, frågan är bara i vilken utsträckning. Stockholm och Sundsvall är två större exempel på trafiklösningar som tvingar in trafiken i stadskärnorna, lösningar som partier med påstådda miljöintressen tycker är väl förenligt med sunt miljötänkande. De som sitter instängda i sina långsamt framskridande bilar är i allmänhet av en annan uppfattning liksom de boende som bor i ett ständigt avgasmoln. För många är inte kollektivtrafiken ett alternativ. För dålig turtäthet kombinerat med osäkerhet om framför allt bussar och pendeltåg kommer är ofta tillräckligt för att alternativet kollektivtrafik ska väljas bort men det finns fler. På morgonen innan detta skrivs kunde resenärerna i en fullpackad tunnelbanevagn lyssna till en mycket frustrerad småbarnspappa. Han försökte förtvivlat få en tjänsteman på Stockholms Lokaltrafik att förstå det vansinne som drabbade hans tioåriga son en stund tidigare. Den biljettautomat som fanns vid busshållplatsen var ur funktion, tioåringen kunde därmed inte köpa biljett och chauffören vägrade släppa pojken ombord. Rädd om varumärket? Knappast. Kundvård? Knappast. Bra marknadsföring? Ja, för behovet av utbyggt vägnät så de som behöver kan förflytta sig från en plats till en annan. Det mest anmärkningsvärda är att politiker och tjänstemän inte begriper varför de som kan väljer att ta den egna bilen. Den tioåriga killen har ingen bil att ta utan får välja mellan att ta sig fram gående eller att stanna hemma från skolan på grund av att SL är ute och cyklar. Agerandet är ungefär lika halkigt som den hopplöst under- dimensionerade riksväg 73 var när säsongens första snö nådde Stockholmsområdet. Här försvårades situationen av att många av de östeuropeiska lastbilar som utnyttjar färjeläget i Nynäshamn kör på undermåliga däck med avåkningar som följd. Även detta är ett problem som ökar på grund av att de pålagor och krav som ställs på svenska åkerier ger utländska åkare konkurrensfördelar och ökar deras möjligheter att köra i Sverige. Några avåkningar på såphala svenska vägar är kanske inte något att göra en större grej av, men kan vara ytterligare ett lysande exempel på att svenska beslutsfattare allt för ofta kör i diket.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se