Givetvis är moralfrågan av mycket stor betydelse, men väl så viktig är den varböld som gör att situationen uppstår den skyhöga beskattningen av tjänster är i vart fall det omfattande svartarbetets vagga. Tyvärr vill inte ens den nuvarande regeringen lyfta fram dagens ohemult höga skattetryck på dagordningen. Förmodligen av den enkla anledningen att regeringen faktiskt kan förbättra situationen, men väljer att låta bli. En av få aktörer som försökt förklara problemet är Robert Gidehag, vd på Skattebetalarnas Förening. I ett färskt debattinlägg hävdar han att den som tjänar 50 000 kronor i månaden måste avstå från halva sin nettolön för att anställa en barnflicka vitt på deltid. Anledningen är att för varje krona barnflickan får, kammar Fredrik Reinfeldts finansminister Anders Borg in nio kronor i skatt. Den guldkalven vill uppenbarligen inte ens Reinfeldt-ministären bli av med. Kontentan blir att inte ens en person med månadslön på 50 000 kronor har råd att upphandla tjänster på ett lagenligt sätt. För de flesta är dessutom en sådan inkomst en ren utopi. De flesta hushåll med två inkomster når inte ens dit tillsammans. Men Gidehag resonerar vidare och kommer fram till att kostnaden för en privatperson är 350 procent högre än för ett företag vid köp av exakt samma tjänst. Det är det vansinnet som Reinfeldt och Borg nu borde ta tag i för att få lite fart på Sverige. I så fall behöver familjen Andersson inte själv använda spadarna för att göra det grävarbete som Kalle Maskin annars skulle kunna genomföra. Kalle Maskin skulle inte heller behöva jobba vidare ensam. Han skulle kunna anställa Nisse Grävare som med dagens kontraproduktiva skattebelastning tvingas gå arbetslös. Då kan vi tala om skatteväxling. Skatteintäkter på arbete, i stället för skatteutgifter för arbetslöshet. Det är lika svårt att förstå regeringens oerhört negativa syn på ett återinförande av det så kallade rotavdraget. Rotavdraget har använts som tillfälliga lösningar i olika omgångar sedan 1993. Avdraget har flera syften, ett är att uppmuntra hushållen till att hålla sina fastigheter i gott skick, ett annat att göra det med hjälp av vita tjänster. Taget mellan tummen och pekfingret kan sägas att hushållen handlar upp byggnads- och hantverksarbeten för motsvarande 25 miljarder kronor per år. I en studie genomförd av Industrifakta 2005 konstateras att den svarta andelen kan uppgå till så mycket som fem miljarder kronor. Bara förlusten i form av uteblivna skatter och avgifter uppskattas till ungefär tre miljarder kronor per år. Industrifakta har också kommit fram till att rotavdragen varit mycket lönsamma för staten och därmed för hela det svenska samhället. Liknande resultat har för övrigt presenterats även från andra länder. Industrifaktas bedömning är att statens intäkter i form av arbetsgivaravgifter och moms på arbete och material varit 3,5 gånger större än den beviljade skattereduktionen. Det gör regeringens fortsatta halsstarrighet totalt obegriplig. Förklaringen att en sådan åtgärd skulle ge ytterligare eld under den förhållandevis heta byggkonjunkturen klingar mycket tunn. Visst börjar det inom vissa delar av byggandet noteras viss brist på resurser, men det stora problemet, i det avseendet, är att det genom åren varit den politiska klåfingrigheten som försvårat ett långsiktigt strategiskt planerande för byggbranschen, med stor ryckighet i sysselsättningen som följd. Genom att ge möjlighet till långsiktigt hållbara villkor för branschen ökar dessutom attraktionskraften, vilket skulle underlätta nyrekryteringen. Det finns ett gammalt kinesiskt talesätt som säger att "den som försummar att dricka ur erfarenhetens källa troligen kommer att dö av törst i okunnighetens öken". Med tanke på hur medveten vår regering är om sina företrädares misstag är det märkligt att misstagen återupprepas.
MORGAN ANDERSSON
morgan.andersson@allerbusiness.se