I många år har svensk arbetsmarknad haft ett mörkt, hotfullt spöke hängande över sig den stora gruppen 40-talister som i en rasande fart närmar sig pensionen. Vi har redan sett resul-tatet i form av brist på arbetskraft inom vissa områden. Inte minst har byggsektorn drabbats hårt på grund av att en stor grupp ungdomar kastades ut ur branschen i början på 1990-talet. Branschen har aldrig hämtat sig från den för-ödande stelbent drivna inställningen att den som anställdes sist också skulle kastas ut först. Enligt arbetsmarknadsverket hör fortfarande byggyrkena till de grupper där det i dag råder störst brist på arbetskraft, även om det finns signaler som tyder på att bristen just nu inte blir större. Inom just byggyrkena är svårigheterna att planera arbetskraften långsiktigt svårast för företagen eftersom orderbokens tjocklek till stor del styrs av beslut fattade av mer eller mindre klåfingriga politiker. I början på 1990-talet fanns ungefär 320 000 förvärvs-arbetande i byggindustrin. 1997 var antalet nere i ungefär 220 000 för att sedan stiga upp mot 270 000. Och här har det varit svårt för branschen att i konkurrens med bland annat it-sektorn locka till sig den yngre generationen, vilket resulterat i en besvärande brist inom vissa kategorier däribland maskinförare och tekniker. Som om det inte vore svårt nog att locka till sig ungdomarna visar det sig nu i en rykande färsk undersökning genomförd av arbetsförmedlingen att många ungdomar ser mycket kortsiktigt på sin framtid. 30 procent säger att de inte planerar alls. 65 procent säger att de planerar på högst ett års sikt. Bara nio procent säger att de planerar med tanke på det som händer på fem års sikt eller mer. I ett avseende har faktiskt maskinförarna ett trumfess. Felet är att det aldrig spelas ut. En stor del av dagens ungdomar är uppväxta med joysticks i händerna samma typ av verktyg som maskinföraren hanterar under sina arbetspass. Skillnaden är att maskinföraren rent fysiskt kan uppleva hur det egna arbetet utförs och se vad resultatet blir. Jo. Det finns en skillnad till. Med stor säkerhet är förarsätet i den moderna maskinen betydligt bekvämare än stolen hemma i pojk- eller flickrummet. Branschen är tyvärr inte allt för aktiv när det gäller att attrahera dagens ungdom. Men det finns undantag som kan tjäna som föredöme och förhoppningsvis på sikt kan leda till en ökad nyrekrytering. Caterpillar har i tio år kört sitt Operator Challenge en tävling som i år innebar finaldeltagande av förare från 22 länder. Här på vår hemmaplan har nu Steelwrist för andra året i rad arrangerat vad som kallas gräv-SM. Sammantaget ungefär 100 grävmaskinsförare har fått testa sina färdigheter på fyra olika maskiner och i moment av varierad svårighetsgrad. Kvaltävlingar har i år genomförts på tre olika platser i landet och lockat till sig såväl tryckta media som etermedia som hjälpt till att sprida informationen vidare. Visst är det skoj att tävla, men betydelsen av att information om tävlingarna och om förarnas oerhörda skicklighet sprids som ringar på vattnet ska absolut inte förringas. Det är omöjligt att inte imponeras över hur förarna hanterar sina muskelstinna maskiner. Visst handlar maskinföraryrket ofta om volymuppdrag, men det rör sig också om precisionsarbeten där resultatet mer kan beskrivas som konstverk. Operator Challenge visar att svenska förare står sig mycket väl i den internationella konkurrensen. Gräv-SM visar att dagens ungdomar med sin vana vid datorer och tv-spel har en mycket bra grogrund för att klara även avancerade uppgifter som maskinförare. Det är väl värt att uppmärksamma även i andra, mer riktade informationsaktiviteter. Ungdomarna finns där. De har mycket att hämta bakom spakarna i en entreprenad-maskin. Varför inte låta dem få veta det?

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se