Årets upplaga av Gräv-SM hade två segrare. Där fanns Per-Erik Johansson från Stråvalla Maskinstation som till slut kunde lyfta segerpokalen i luften. Men där fanns också arrangörerna som redan andra året kan konstatera att arrangemanget etablerat sig väl bland Sveriges maskinförare. Årets tävling lockade sammanlagt nästan exakt 100 deltagare. Det räckte med kvaltävlingen i Stockholm för att slå premiärårets dryga 30 deltagare. Utöver de 40 tävlande i Stockholmskvalet fanns en väntelista på förväntansfulla maskinförare som var beredda att med kort varsel ställa upp om någon drog sig ur. Maskinförarna fick visa upp sina färdigheter på fyra olika maskiner. Takeuchi, Kato och Doosan var med redan 2006. Nu fanns även en hjulgrävare från Liebherr med. – Det är ett perfekt tillfälle för oss att låta åtskilliga duktiga förare, spridda över landet, känna på våra maskiner, säger Peter Larsson på Liebherrs svenska dotterbolag som tog över ansvaret för den svenska marknaden för ganska precis ett år sedan. Han passade för övrigt också på att plocka med en hjullastare som kunde bistå vid ett av tävlingsmomenten. – Vi har förbättrat tävlingsmomenten en hel del sedan förra året. Varje moment tar så pass lång tid att vi inte klarar fler än 40 deltagare om vi ska bli klara på en dag. Dessutom vässade vi tävlingsuppgifterna ytterligare ett snäpp inför finalen, berättar Stefan Stockhaus, vd på arrangerande Steelwrist som tagit initiativ till arrangemanget. – Vi börjar redan fundera på att köra kvaltävlingar på ytterligare ett par orter som komplement till årets tre. Framför allt vill vi ha en tävlingsplats i Skåne och gärna en norr om Sundsvall. Det visade sig i år att det gick förvånansvärt enkelt att sprida kvaltävlingarna tack vare att det finns väldigt effektiva lokala nätverk. Bedömningen är att det varit lätt att hitta den hjälp och den personal som behövts för att genomföra arran-gemangen. Förra året avgjordes inte tävlingen förrän efter "sudden death" då två kämpar från Västsverige, Fredrik Johansson från Schakta i backarna och Sven-Olof Karlsson från Sven-Olofs Gräv & Schakt fick köra ett extra moment innan slutsegraren kunde koras. Det blev ingen möjlighet till revansch för Fredrik eftersom Sven-Olof slogs ut redan i kvalet i Ullared. Att regerande mästaren hamnade först på femtondeplats i en av kvaltävlingarna visar inte minst på stor bredd och mycket hög standard på de svenska förarna. – Det är en av poängerna med arrangemanget. Vi vill sprida information om en mycket kompetent yrkesgrupp och medverka till att höja statusen för yrket, säger Stefan Stockhaus. Det var för övrigt på håret att även Per-Erik Johansson slogs ut i Ullared. – Jag missade helt i ett av delmomenten och tvingades vända tillbaka och börja om igen. Där tappade jag mycket tid och många placeringar. Däremot gick det tillräckligt bra i de övriga momenten för att jag skulle gå vidare, berättar Per-Erik Johansson. – I finalen lyckades jag köra rätt jämnt. Jag slarvade lite i planeringsmomentet med Doosan-maskinen. Annars är jag nöjd. Eftersom Per-Erik trots det spakade in på en fjärdeplats i det momentet inses lätt att konkurrenterna inte hade det lätt i kampen om totalsegern. Över huvud taget visade Per-Erik upp en enastående jämnhet med serien etta, etta, fyra och sexa i de fyra delmomenten. Här har säkerligen även erfarenhet från tidigare tävlingar bidragit till segern. Vana vid precisionsarbete i kamp mot såväl konkurrenter som klocka härdar och hjälper till att hålla nerverna under kontroll. Finalens tvåa, Niklas Gustavsson, Granskogens Gräv & Transport, var exempelvis med i fjolårets tävling och klättrade nu från fjolårets sjunde plats till en plats på silverpallen. Helt nöjd var han ändå inte. – Nej, det gick lite dåligt på minimaskinen. Missade bland annat lite på rörläggningen, säger Niklas Gustavsson. Även om det fanns massor med rutin i startfältet fanns också exempel på att tillväxten är god trots att det allt oftare dyker upp varningstecken som säger att det blir svårare att få tag på kompetenta maskin-förare. En av fjolårets mer uppmärksammade förare var den då 16-årige Tomh Lysén som körde in på en sjuttonde plats. I år gick det avsevärt bättre med en sammanlagd åttondeplats. – Det spelar ingen roll vad han sätter sig i. Han klarar redan att köra både plog och hyvel, säger Tomas Lysén, en påtagligt stolt far. Oftast sitter dock Tomh i en EW160, men hoppas inom kort få sätta sig bakom spakarna i en nyinköpt EW140, en storlek som det finns gott om jobb för hemma i Västerås. För övrigt verkar det som om Västerås är en bra grogrund för unga maskinförare. Med till finalen fick nämligen Tomh med sig den något äldre Pontus Sandström från Tepes Anläggning, även han från Västerås. Nästa år är det dags igen för de unga kombattanterna att mäta sina krafter med varandra, med medtävlare och förmodligen också med Tomas Lysén som tycker det är dags att utmana sonen. – Jag räknar med att Tomh slår mig lätt, säger en skrattande Tomas Lysén. En förändring inför årets arrangemang var att tävlingsplatserna låg i nära anslutning till köpcentra, vilket ökade intresset från medföljande. Det fanns också förbättrade möjligheter att få något i magen under långa tävlingsdagar. Enbart i Stockholm behövdes exempelvis hundratalet smörgåsar och ungefär 600 korvar för att mätta tävlande, funktionärer och publik. Helt klart att det blir en tävling även nästa år. Anmälningsblankett finns redan på nätet. Först till kvarn är vad som gäller och att antalet tävlande per deltävling begränsas till 40 står fast. Däremot aviseras en förändring till nästa år. Om det blir för många sökande till någon deltävling kommer årets finalister att få förtur. Och till nästa år ska arrangemanget vara ännu bättre, med tävlingsmoment som är ännu mer utslagsgivande, säger Stefan Stockhaus.

Text & Bild Morgan Andersson

morgan.andersson@allerbusiness.se