Lördagen den 25 augusti 2001 var det premiär för en helt ny aktivitet riktad till barn och vuxna med intresse för naturen i allmänhet och berg och geovetenskap i synnerhet. Ett stort antal företag spridda över hela landet visade en del av de grundstenar som bär upp såväl våra byggnader som vår infrastruktur. Drygt 10 000 personer lockades till ungefär 150 arrangemang som bland annat syftade till att sprida kunskap om geovetenskap och ge en bredare allmänhet en inblick i geologins hemligheter. Sedan dess har Geologins Dag etablerats som ett årligt evenemang som hittills lockat en bit över 80 000 människor till bland annat föredrag, exkursioner och vandringar och inte minst till de så kallade öppna täkter där besökarna vartannat år verkligen fått stifta närmare bekantskap med fraktioner, maskiner och människor som ger oss en stabil grund att stå på. Nu på lördag, den 15 september, är det dags igen för Geologins Dag för sjunde gången. Även i år är öppnas täkterna för allmänheten och ett mål kan vara att göra ett ännu bättre resultat än 2005 då ungefär 3 500 personer besökte de femton täkterna belägna från Piteå i norr till Klippan i söder. För somliga är kanske inte grus och berg det mest sexiga som finns, men materialets betydelse för samhället kan inte förringas. Och branschen är värd all respekt för att den på det här sättet slår upp portarna till sin vardagliga verksamhet på vid gavel. Det är bara att buga sig för den hedervärda ambitionen att ge bergmaterialindustrin ett ansikte för såväl gemene man som barn, politiker och journalister. Inte minst är det många politiker och offentliga tjänstemän som har svårt att förstå konsekvenserna när kommunala långbänkar och bestämmelser som säger sig värna om miljövärdena lägger hinder i vägen för täktverksamheten. Följden blir då i allmänhet att det nödvändiga stenmaterialet måste hämtas från betydligt längre avstånd med långa och onödiga lastbilstransporter som följd. Väntetider på ett par år i de byråkratiska kvarnarna är inte ovanligt. På den tiden hinner det bli många onödiga kilometer med tunga transporter som sliter hårt på vägar och ökar miljöbelastningen. Sammantaget handlar det om produktion och användning av enorma mängder bergmaterial. Preliminära beräkningar pekar på att det förra året handlade om ungefär 90 miljoner ton bara i Sverige. Då vill det till att hålla nere transportavstånden. Samtidigt inses att det är ofattbart stora volymer det handlar om, volymer som med nödvändighet måste hämtas någonstans ifrån. I det avseendet har trots allt naturgruset kommit mest i fokus. Naturgruset utgör en ändlig resurs som måste användas med måtta och försiktighet, även om materialets långvariga kontakt med inlandsisen skapat den runda form som inte minst gör sig så bra i betong. Nu är naturgrusets funktion som filter för grundvatten inte mindre viktig och det är logiskt att uttagen begränsas. De lokala tillståndsgivarna måste dock inse att det finns enormt stora lokala skillnader i tillgången. Gamla krav på att ange maximala uttaget som ett visst antal ton saknar egentligen helt relevans. Då är det betydligt bättre att i stället förbjuda uttag av naturgrus i avlagringar med stort värde för dricksvattenförsörjningen eller för natur- och kulturlandskapet. 2005 understeg den svenska produktionen av naturgrus för första gången 20 miljoner ton, vilket tydligt visar att branschen gör sitt bästa för att leva upp till de nya kraven. Som framgår på annan plats i tidningen görs också ansträngningar för att hitta alternativ och inom någon vecka utlovas ett fullvärdigt alternativ tillverkat av bergkross från en aktör i Västsverige.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se