Byggkonjunkturen fortsätter att utvecklas positivt. Ett par års tillväxt har till och med inneburit att det inom vissa områden blivit en märkbar brist på personal och komponenter. Företagen möter detta genom att bland annat engagera arbetskraft från andra länder och hitta nya leverantörer av byggmaterial och detaljer till maskiner och fordon. Av de halvårsbokslut som nu presenteras av såväl byggföretag som maskinleverantörer ser, i varje fall de stora, företagen ut att må synnerligen väl. Omsättningen ökar, i de flesta fall ökar vinsterna även om marginalerna fortfarande är väldigt små, i varje fall för byggföretagen. Allt är dock inte guld som glimmar, och det finns svårigheter som väntar om hörnet. Dels står vi inför stora pensionsavgångar, dels är det fortfarande så att Sverige ligger i EU:s bottenskikt vad gäller bygginvesteringar i förhållande till BNP. Dagens åtta procent ligger klart under de tio procent som är genomsnittet för EU och en rätt allmän bedömning är att ett land bör hamna någonstans i intervallet tio till tolv procent för att må riktigt bra. Båda dessa faktorer är illavarslande var för sig. Tillsammans kan de lägga sig som en tung, våt filt över den kommande byggverksamheten. Trots att det blivit bättre fart på byggandet är det ofrånkomligt att det ännu har en bit kvar till lägsta acceptabla nivå. På bostadssidan behöver vi producera en bit över 40 000 bostäder per år bara för att upprätthålla nivån om vi sätter antalet bostäder i Sverige till fyra miljoner och att bostäderna i genomsnitt håller i 100 år. Bostäder är också ett måste för att ge möjlighet för invånarna att flytta, att röra sig mellan olika platser, av sysselsättningsskäl eller av andra orsaker. Inte mindre viktig är infrastrukturen där praktiskt taget alla utom en del så kallade miljöförespråkare är helt överens om att mycket återstår att göra. Däremot skiljer sig meningarna rejält om vad det kostar att inte ha tillfredsställande nät för transporter. Nutek har funderat en del över hur mycket det kostar att vänta. Och den rapport som utarbetats är ingen rolig läsning. Rapporten fokuserar på hur investeringar i transportsystemen förbättrar företagens tillgänglighet till kunder, arbetsmarknad och leverantörer samt hushållens tillgänglighet till arbetsplatser och service. Grundtesen är att kortare restid och bekvämare transport förbättrar tillgängligheten. Ett exempel är att kortare restid ökar en persons vilja att ta jobb på annan ort. Resultatet blir inte bara att fler får jobb, utan också att fler får rätt jobb. När såväl arbets- som bostadsmarknad fungerar ökar dessutom företagens vilja att investera i regionen. I synnerhet om det dessutom finns goda möjligheter att transportera de produkter som tillverkas. Rapporten har utgått från de stora trafikpaket som vid olika tidpunkter tagits fram för Stockholm (Dennispaketet 36 miljarder kronor prisnivå 1992), Göteborg (Adelsohnpaketet 9 miljarder kronor prisnivå 1993) och Malmö (Hulterströmpaketet 2,8 miljarder kronor prisnivå 1992). Rapporten visar att förseningarna och neddragningarna ger en samhällsekonomisk förlust på cirka 70 miljarder kronor för perioden 2000-2020. Visst är det en lek med siffror och med stor säkerhet kan man med andra synsätt komma fram till helt andra slutsatser, i båda riktningarna. Ingen som bryr sig om Sveriges framtid kan dock helt bortse från slutsatserna. Om de 74 kronor rapporten kostar inklusive moms är för mycket för en hårt skattebelastad plånbok, kan rapporten laddas ner gratis från Nuteks hemsida.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se