Infrastruktur i miljöns tjänst
Tack och lov händer det inte ofta, men det finns tillfällen när jag måste plocka fram bilen och ge mig ut i Stockholms underbara rusningstrafik ett rätt märkligt begrepp för ett fenomen som betyder att trafiken står praktiskt taget stilla. Den enda fördel jag kan komma på att är att "resan" ger gott om tid för egna tankar. Och för studier av medtrafikanterna. Uppenbarligen kan man spara lite tid vid frukostbordet genom att ta med morgontidningen till bilen och lägga ut den över ratten. Dessutom går det alldeles utmärkt att spara rakningen till bilen. Den dam som försökte sätta läppstiftet på plats med hjälp av spegeln på passagerarplatsens solskydd hade däremot uppenbara problem med ergonomiskt korrekta kroppsställningar. En bil kan användas till mycket, men i första hand används den för att förflytta något mellan två punkter. Den optimala lösningen är att vägen mellan punkterna är rak, snabb och med ett minimum av medtrafikanter. Nu är inte världen så optimal utan det krävs i allmänhet en del svängar fram och tillbaka. För stadsplanerarna återstår då att begränsa antalet onödiga svängar och i synnerhet att försöka skapa smidiga transportvägar som underlättar trafiken och minimerar de oftast onödigt stora utsläpp som blir följden av fordon som kryper fram i långa sträckor på låga varv. Det vill säga den vardagliga situation som möter en stor del av oss och som många så kallade miljövänner betraktar som miljöanpassad. Det finns en allt för djupt rotad föreställning hos allt för många att infrastrukturprojekt innebär miljöbelastningar när det i själva verket är tvärtom i mer än ett avseende. Därför var det oerhört upplyftande att se att ett framåtsyftande miljöprojekt som Götaleden i Göteborg i förra veckan tilldelades Stora Samhällsbyggarpriset. Till att börja med flyttas i runda tal 50 000 av de ungefär 65 000 fordon som tidigare belastat södra älvstranden bort. Som bonus får göteborgarna på nytt tillgång till vattennära områden, vilket både möjliggör byggande av nya bostäder och en komplettering av det spårbundna nätet, vilket kan betyda mycket för kollektivtrafiken. Själv använder jag emellanåt trafikleder som E18 och E4 och slipper nu ge mig in i många stora och små samhällen för att trängas med lokaltrafiken. Än viktigare är att de boende i samhällena slipper belastas med avgaserna från min bil som nu smidigt kan ta sig förbi utanför tätorten. Samma respekt borde visas boende i exempelvis Sundsvall och Stockholm där massor med fordon i onödan tvingas in i de centrala stadsdelarnas underdimensionerade kommunikationssystem. En snabb lösning på situationen i Stockholm är väl i och för sig knappast trolig sedan kreativa skattefogdar kommit på den smarta idén att höja bilskatten genom att avgiftsbelägga de trafikanter som passerar en viss given linje. Vill man minska biltrafiken är det betydligt bättre att erbjuda en fungerande kollektivtrafik för både korta och långa transporter. Citytunneln i Malmö är ett bra exempel på en kommunikationsled som väsentligt underlättar transporterna kring Öresund. Något förvånande försökte den nuvarande regeringen för några månader sedan skjuta den än mer angelägna Citybanan i Stockholm i sank. Sveriges förmodligen största trafikpropp finns just nu där tågen ska fram närmast söder om Stockholms central. I och med att tågtrafiken inte kan bedrivas rationellt blockeras utveckling och tillväxt inte bara i Stockholm utan även i andra delar av landet. Här kom dock i förra veckan det mycket glädjande beskedet att Citybanan ska färdigställas. Även det ett besked som får stor betydelse för miljön i Sverige.
MORGAN ANDERSSON
morgan.andersson@allerbusiness.se