Det brukar heta att ett beslut bara gäller tills nästa beslut är fattat. En enkel sanning som möjligen kan bidra till att vi allt för snabbt bestämmer oss för en lösning som vi vid närmare eftertanke snabbt hade insett vara helt olämplig. En fullskaleundersökning skulle exempelvis kunna visa att vi efter tre kvällar med i tur och ordning rom och cola, vodka och cola samt whisky och cola vilket gud förbjude renderar i rejäl huvudvärk dagen efter. Slutsatsen är given. Aldrig mer cola. Ibland kan det vara ännu svårare. Pratade för många år sedan med en kille som efter att ha uppvaktats av en delegation från ett villaområde beslutat att sänka hastigheten i området till 30 km/h. Delegationens medlemmar vi kan kalla dem Kalle, Bosse och Pelle hade pratat länge och klokt om miljö och säkerhet så sänkningen verkade fullt logisk och så blev det. De nya skyltarna sattes upp, vilket bland annat fick polisen att reagera. Plötsligt fann sig beslutsfattaren därför en tidig morgon gömd bakom en liten byggnad tillsammans med polis och en trafikradar. Där fick han se hur Nisse drog iväg till jobbet i 48 km/h, strax efter kom Pelle i 42 och slutligen Bosse i 56 km/h förbi 30-skylten. Möjligen var skylten befogad, men de som krävde den förbättrade miljön och ökade säkerheten var inte själva ett dyft intresserade av att leva upp till de krav de ställde på andra. Men det finns förstås andra möjligheter att stävja fortkörning. För närvarande tycks olika typer av chikaner bli allt mer populära liksom vägbulor. Farthindren håller onekligen nere hastigheterna samtidigt som de tvingar fram körning på låga varv med ökade avgasutsläpp. Körningen blir ryckigare och skapar stora, störande ljudskillnader i samband med framför allt gaspådrag. Det gäller inte minst den tunga trafiken exempelvis de linjebussar som trafikerar bostadsområdena. Långt ifrån alla yrkesförare eller bilister ser till att de minimerar störningarna för de kringboende med hjälp av mjuk körning. Men vägbulorna kan också få helt andra konsekvenser, vilket nu stora grupper boende i Täby blivit varse. För ungefär ett år sedan gick larmet om att farthindren innebar så kraftig försämring av busschaufförernas arbetsmiljö och för passagerarnas säkerhet att de måste åtgärdas. När lämpliga åtgärder inte vidtogs av kommunen och Vägverket stoppades helt enkelt busstrafiken av Arbetsmiljöverket på de aktuella gatorna. Kvar står stora grupper människor som plötsligt måste leta sig fram i tillvaron på helt andra sätt än tidigare. För en del betyder det kraftigt förlängda restider. Andra löser problemet genom att ta bilen. Inget av alternativen kan betraktas som speciellt attraktivt i en värld där tid är en bristvara och miljöbelastning redan nu tynger ner vågskålen alldeles för mycket. Farthindren må ha haft ett gott syfte, men i beslutsprocessen har tankarna inte gått tillräckligt långt. Det som verkade som en god idé när beslutet togs har visat sig få negativa konsekvenser på ekonomin för både individ, företag och samhälle, ökat stressen för många kommuninvånare och ökat miljöbelastningen. Ett av många beslut fattade i demokratisk ordning som bidrar till att det hamnat grus i ett annars väloljat maskineri.

MORGAN ANDERSSON

morgan.andersson@allerbusiness.se