Det var 1983 som smålänningen Rune Andersson började bygga hjullastare. Med försiktighet som rättesnöre har verksamheten i hans Ljungby Maskin efter hand växt. Den från början lilla uppstickaren har utvecklats till en aktör som såväl konkurrenter som kunder ser på med största respekt.

Nästa år fyller Ljungby Maskin 25 år. – Jag började sälja Fiat-Allis på den svenska marknaden 1980, säger Rune Andersson. – Men jag ville börja tillverka egna fordon. Jag tittade på vad som fanns på den svenska marknaden i form av lastbilar, bilar, gaffeltruckar, skogsmaskiner, traktorgrävare med flera. – Men för mig var det aldrig aktuellt att börja tillverka någon av dessa produkter. Det fanns redan flera tillverkare av dem i vårt land. Jag förstod att det skulle vara svårt att konkurrera med flera redan etablerade maskintillverkare. – Det fanns dock en produkt där inte konkurrensen på tillverkningssidan var så svår och det var lastmaskiner. Volvo var ju redan etablerat i form av Volvo BM. Jag bestämde mig för att börja tillverka lastmaskiner. Etablerade tillverkare och importörer smålog lite överseende och menade att Runes maskiner inte var särskilt konkurrenskraftiga. Och särskilt långlivat skulle inte företaget bli. Ett av argumenten mot Rune var att vad händer med företaget om han tidigt och oväntat går bort. I dag är Rune 67 år. Han fyllde det i vintras. Och piggare 67-åring får man allt leta efter. I hans repertoar ingår bland annat snabba och överraskande kullerbyttor. Några kullerbyttor vid val av teknik ser man dock inte. Han följer vedertagen teknik, komponentinköp görs hos världskända företag. Resten är, skulle man kunna säga, historia. Rune Andersson har under åren valt en försiktig strategi. Han har inte i en hög takt etablerat sig i andra länder. Introduktion där har kommit steg för steg. Ett exempel på detta var introduktionen i Finland. Där visste man knappt för mindre än tio år sedan vad Ljungby Maskin stod för. Men dom skulle snart få lära sig. För fem år sedan genomförde Leveranstidningen Entreprenad och finska tidningen Koneviesti en hjullastartest. Det var långa och ingående diskussioner mellan de båda tidningarna om vilka fabrikat som skulle bjudas in. Finländarna var inte särskilt intresserade av Ljungby Maskin. Entreprenad ställde helt enkelt ett ultimatum: om inte Ljungby Maskin bjuds in och deltar i maskintestet blir det inget test. Hur skulle det se ut om det var ett hjullastartest i Entreprenad utan Ljungby. Det gick bara inte... Så här några år senare kan vi väl avslöja att även delar av det svenska testteamet var lite frågande. Testet genomfördes. Ljungby Maskin vann. Slog Volvo och Cat bland annat. Det var flera som var direkt överraskade över hur bra Ljungbys maskin var. Rune Andersson svävade mer eller mindre bland molnen. Han hade knockat världens största maskintillverkare. Det var en av Runes största glädjestunder. Han fick bevis på att han kunde producera bra hjullastare. Det var bra nära att han hade upprepat bedriften fyra år senare. – Genom åren har det varit stimulerande med konkurrensen från världens bästa hjullastartillverkare. Och särskilt då Volvo. Där har vi haft och har något att jämföra oss med. – Jag tycker att vi hjälper varandra i att konstruera och tillverka två av världens bästa hjullastare. Det har varit mycket stimulerande under årens lopp, inte bara för mig utan även för mina medarbetare. När man har en konstruktör av Runes kaliber på andra sidan bordet är det svårt att komma undan med en fråga: Vad skulle du ha kunnat tänka dig att produktutveckla och tillverka om du var 30 år yngre i dag? Först vrider sig Rune. Han vill uppenbarligen helst inte svara på frågan. Vi försöker övertala honom att ge ett svar och det blir till slut: – Dumprar! Senare modifierar han svaret genom att säga att det kanske inte hade blivit en bra lösning med tanke på hur få dumprar som säljs på den svenska marknaden. Rune påpekar inte det själv, men med norska Moxys problem och flera konkurser får man allt en tankeställare. Hybrid den nya tekniken Nej, då har Rune en helt annan inställning till hybridtekniken. – Vi tittar givetvis som alla andra maskintillverkare på hur vi ska införa hybridtekniken i våra hjullastare, fortsätter Rune Andersson. – Vi är mitt uppe i utvecklingsarbetet. Rune Andersson ger i dag ingen tidsangivelse på när köpare av Ljungby Maskins olika hjullastarmodeller kan beställa hybridteknik. – Det tar ett antal år innan det blir ekonomiskt och tekniskt genomförbart. Och till en kostad som kunden anser vara rimlig. – Det är kanske inte helt välkänt, men så tunga och välrenommerade företag som Bosch-Rexroth och ZF har lösningar på hybridtekniken. – Det finns lösningar framme på hur vi ska ta hand om all den bromsenergi som alstras vid inbromsningar och hur den energin ska lagras och sedan kunna användas för att driva till exempel en hjullastare. Just hjullastare lämpar sig mycket väl för den hybridteknik som tar hand om bromsenergi vid täta start och stopp. Som till exempel i en bergtäkt och matning av kross eller i timmerhantering. – Jag har deltagit i ett antal internationella symposier om hybridtekniken. Det är inte svårt att vara ett litet företag i dag. All teknik finns tillgänglig även för de små. Så också för mitt företag. Varken Volvo eller Cat har ensamrätt på hybridtekniken, menar Rune Andersson. – Vi arbetar som så många andra företag med en långsiktig produktutveckling. Där är hybridtekniken ett steg. Vi tittar också på att producera lättare maskiner där vi på ett mer effektivt sätt placerar ut tyngden. Materialval är också en viktig frågeställning för oss i vårt produktutvecklingsarbete.

Göran Bergstrand

goran@entreprenad.com